i huvudet på en finnpajsar jänta

Det "blanka pappret" ligger framför mig och jag tar sats och lyfter händerna till tangenterna. Efter en natts sömn så fungerar händer och armar rätt så bra i denna tidiga förmiddagstimme.

Annat var det igår kväll när tvätt skulle vikas och jag inte kunde vika något utan att sänka armarna och vila två till tre gånger under samma vikning och plagg.

Vikandet och rörelsen av armarna gjorde mig andfådd. 

 

Många veckor har gått sen de trista beskeden ang mina nära och kära. De slog fullständigt undan benen på mig och energimässigt så har jag inte hämtat mig ännu. Vissa dagar är något bättre och då funkar det att göra saker som att handla, duscha, städa lite, umgås med någon eller att följa med min väninna till läkaren.

Andra dagar, som är flest till antalet så gör jag inget annat än klär på mig hobbydräkt, undviker spegeln och så sitter eller ligger jag mest och tomglor och mediterar. Sparar energi så jag orkar ta mig nåt att äta och orkar gå på toa.

 

Jag blir mindre handlingsförlamad vartefter klara besked ang behandling för dem kommer. Bubblan som har omslutit mig, lättar sakta sitt grepp.

Och det mest glädjande av allt är att det man befarade ang min pappa, visade sig vara ofarligt. Ingen cancer och jag kan andas ut och släppa min oro ang honom. 

 

Men jag är som sagt så trött så trött. Och det börjar gå mig lite på nerverna. I vanliga fall håller det sällan i sig så länge, utan jag kan vila mig bättre på ett par veckor. Nu hjälper det liksom knappt inte hur mycket jag än vilar. 

 

Jag har haft perioder då jag matar på och gör saker som i blindo. Håller mig och huvudet sysselsatt för att jag inte orkar tänka eller känna. Jag flyr. Nånstans ifrån kommer energi som får mig att fungera mekansiskt. Men sen blir fallet så stort och det slutar riktigt illa.

Som i lördags då vi i hyresgästföreningen hade ordnat med en familjedag för de boende i området. Mitt ansvar var att göra ett par vinster i form av varuhinkar. Plättlätt och inga problem och inte särskilt krävande.

På lördagen gick jag och gav bort lotter och pratade med folk. Också plättlätt och framförallt trevligt.

 

Men jag kan ju inte mingla, prata och ha folk omkring mig längre, utan att bli mer död än levande. Jag betalar fortfarande för det idag, tisdag, tre dagar senare.

 

Jag vill i alla fall inte ha det ogjort eftersom evenemang och umgänge ger mig energi samtidigt som det tar och jag fått trevliga upplevelser som jag behöver för att orka med allt.

 

Jag har suttit och bläddrat i almanackan nu på morgonen. Funderat på de planer vi har för sommaren och insåg att jag behövde göra några bokningar.

Samtidigt som glädjen infinner sig, så skuggas den av tankar på om jag verkligen kommer kunna genomföra det vi önskar. Vi har inga stora krav på semster och förströelse men två dagsaktiviteter är inbokade och mellan dem är det många dagars vila.

 

Vi åker ner till Småland och bor hos min svägerska. Där får jag bra vila och naturen omkring mig. Det är tyst och stilla. 

Och det är ungefär det som är vår semester....att jag vilar på en annan plats än hemma och av fjorton dagar så är det två dagar som är "turistdagar" på annan ort.

 

Mer kan det inte bli för då blir kostnaderna för mina utsvävningar så pass höga att det inte räcker med de typ tio dagarna det tar att återhämta mig från semestern. Och jag har verkligen inte råd att betala för det längre än så. Jag vill ha lite livskvalitet även efter semestern.

 

På lördag ska jag göra något som jag endast gör några gånger per år. Jag ska åka in till stan och träffa några vänner. Det är en träff med några gamla klasskompisar och vänner från ungdomsåren. Jag ser jättemycket fram emot det och samlar på mig energi genom att vila. Den utsvävningen kommer kräva sitt i många dagar efteråt men jag vill och behöver göra det och jag har ordnat så att jag får skjuts både in och hem från stan. 

 

Dessutom så kommer Kajsa hem över helgen och att jag får umgås med min dotter gör att kroppen och sinnet spritter av glädje. 

 

Och det är det jag behöver göra....boosta mig med glädje och goda tankar. Jag prioriterar strängt och gör bara det som ger mig något.

 

Jag bygger upp min mentala energidepå genom att "mindfulnessa" alltså vara här och nu. Jag förbjuder mig å det strängaste att oroa mig. Och när de tankarna kommer så tar jag till mina strategier som tar mig bort därifrån. 

I mörkret i min säng när jag lagt mig för natten så ger jag mig en stunds eftertanke kring dagen som varit.

Jag tackar för min dag och för allt som har skett. Jag tackar för allt vad jag har, för min familj, barnen, de nära och kära. Jag skickar goda energier och tankar till alla dem alla som jag älskar. Jag gör mig mottaglig för att ta emot universums alla goda energier. Jag öppnar upp mig mentalt och kroppsligt. Jag ber om läkning och helande. Jag ber om harmoni och balans och jag affirmerar mig en god natts sömn, och att få vakna helt tillfreds och lycklig, må bra och bara känna välbefinnande.

 

Detta är mina metoder till att själv skapa mig det jag behöver och vill ha. Och det kommer till mig. Är inte konstigare än så än att det jag ber om, det får jag. Men när jag glömmer och när jag låter tankar skena. När jag drunknar i stress och glömmer av att jag själv styr......ja då mår jag inte bra heller. 

 

Då blir jag så mycket sjukare och så mycket tröttare än jag behöver vara. 

 

Jag kan välja mellan att okontrollerat svänga hit och dit som ett rö i vinden eller så kan jag välja att själv kontrollera hur jag svänger. Jag föredrar att välja själv och att påverka mitt liv så som jag vill ha det. 

 

Ju mer man inser att man kan kontrollera själv, desto mer behaglig blir ens tillvaro. Och varför skulle man inte själv bestämma när man håller i ratten. Man skulle ju aldrig låta någon annan styra bilen man kör, genom att tillåta den dra i ratten och köra in på vägar som man inte alls vill. 

 

Den lycka jag upplever har jag skapat själv med mina tankar och mina sinnen. Likaså tvärtom....