i huvudet på en finnpajsar jänta

å däri finns det mycket att rota i - glädje & skratt - sorg & gråt - allvarligt och lättsamt! Törs du öppna å kika in?

Stenar

Publicerad 2014-02-04 11:09:22 i Allmänt,

 
Jag har en glasburk fylld med stenar. Den har följt med mig sen jag var tonåring. 
Burken har fyllts på under åren och nu är den nästintill fylld. 
Och varför bär jag då dessa stenar med mig genom livet?......Jag använder dem inte till något, bara lägger dem i burken då jag hittat dem.
 
Stenar i sig betyder inget särskilt för mig. Inte annat än att jag plockar de som är vackra och de som är lena och sköna att hålla i handen.
 
Jag vet vilken sten som började samlingen. Det är en vit mycket mjuk och len sten. Min egen vita stenen.
För jag tittade ju såklart på tvserien jag med, på Hampus och Fias busstreck för att få stenen.
Jag var dock alltid lite ledsen över att min vita sten inte var symmetrisk som Fias, utan istället ganska ful i formen. Den var inte heller lika gnistrande vit. men den dög i alla fall.
 
Den stenen brukade jag ha i fickan när jag skulle gå till tandläkaren. Eftersom jag var rädd och eftersom det gjorde ont så hade jag handen i fickan och smekte stenen tills det var klart och jag kunde gå därifrån.
 
Med åren har burken fyllts på med stenar från många olika platser jag har varit på. Något av det skönaste jag vet är att gå längs en strand och leta efter de där riktigt fina stenarna som man blir alldeles lycklig över att få äga. För det är ju bara att ta dem liksom. Man behöver inte fråga eftersom ingen äger dem.
 
Jag har en handfull stenar som kommer från Simpnäs i Roslagen. De är plockade när jag som tolvåring åkte på klassresa i sexan.
Fattar ni, redan då!? Jag gick tydligen omkring och plockade sten när mina kompisar gjorde annat...haha....
Fast å andra sidan så finns det mycket roligt att säga om den klassresan  ;-)
 
Det händer att jag häller ut alla stenar på min säng. Sitter och betraktar dem, känner på dem och minns. Jag vet var många är plockade och minns hur det kändes när jag fann dem. Andra stenar har jag inget minne av alls.
 
Jag har åtskilliga gånger tänkt att jag ska slänga dem allihop. De har följt med vid varje flytt och varje gång jag boar in mig så blir den burken kvar till sist....Jag vet inte var jag ska ha dem eller vad jag ska ha stenarna till så de får en plats på fönsterbrädan eller så får de agera bokstöd.
 
Jag och mina stenar....ja de får väl hänga med ett tag till. 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Annika

Inget flashigt yrke eller utbildning - bara tagit mig igenom den sk hårda skolan i livet och står fortfarande med bägge fötterna på jorden. Tituleras som sjukpensionär 50 år ung efter lång tids sjukdom och ovanliga diagnoser, Castlemans sjukdom som gav mig en apelsinstor tumör i ena lungsäcken. På det en immunbrist som i sin tur gav mig en inflammation på hjärnstammen. Och sju år senare så kom en inflammation på synnerven i höger öga och diagnosen var ett faktum. Jag har Multipel Sklersos, MS Detta har styrt mitt liv i en helt annan riktning än vad jag hade tänkt mig. Lever idag med ett neurologiskt funktionshinder som innebär svår fatigue, utmattning, neurogena smärtor, kognitiva problem och en försvagad vänster kroppshalva. Har även hittat vägen ut ur mina livskriser med depressioner och destruktivt tänkande och är numera "nykter depressiv". Har alltså ett bättre liv och är lyckligare än någonsin trots min "skitkropp" ;-)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela