En fridens dag
Ja det är det fridsamma tillståndet som råder. Frid och sinnesro. Och egentligen så borde det vara tvärtom....eller det låter ju också konstigt. Men saken är den och det är simpelt nog inte svårare än så att när jag tog tag i saken och bestämde mig för att finna sinnesron. Så fick jag också just det vad jag önskade och bad om.
När jag bestämde mig för att det fick vara nog med migrän eftersom jag inte orkade vakna med huvudvärk varje dag. Så började jag visualisera och affirmera mig en god natts sömn och en god och frisk morgon då jag skulle vakna och må alldeles underbart, och det tog inte särskilt lång tid innan det gav det resultat jag ville uppnå.
Jag har i en vecka nu mått så bra att jag inte behövt medicinera för migrän. Jag andas igen och jag känner mig starkare än jag gjort på evigheter. Jag kan inte minnas när jag mådde så här bra. Jag har energi och jag blir naturligtvis trött men jag har kortare återhämtningsperioder än på länge.
Jag känner ett lugn och jag känner tillit. Jag är trygg i vetskapen om att jag själv skapar mitt välmående. Jag använder en stund i sängen i mörkret innan jag somnar för eftertanka och för bön. Jag känner och jag visar min tacksamhet inför allt det goda som jag har och jag gör mig mottaglig för alla de goda energier som kommer mig tillgodo.
Jag tror och om min tro nu hittar på allt detta så...fine, det kan jag leva med. För jag mår bra och jag styr aktivt mitt liv. Och det är min vinst och alla andras förlust. Förlust för dem som förkastar det och anser att inget kan hjälpa en att må bra.
Jag tror så stenhårt på tankens kraft och min egen förmåga att må precis så bra som jag vill. Hur kroppen än är trött och sliten så kan jag må gudomligt bra i mitt sinne
Jag har länge varit så ledsen, rädd, håglös, oinspirerad och inte känt att jag varken velat eller orkat göra något. Och det gör ingen människa lycklig att känna så och jag behövde ta tag i det med och förändra detta. Där kommer mina böner om att bli piggare, starkare och känna mig inspirerad och stimulerad in. Jag ber om energi och lust att göra sånt som jag gjorde förr. Jag ber om att orka bära mina bördor och att orka det jag behöver och vill.
Och kan ni tänka er...ja ni kommer inte tro det, men det blir just så som jag önskat och bett. Jag är gladare, jag har mer energi, jag vill göra sånt som jag gjorde förr och jag gör det också. Jag känner mindre oro och jag känner att jag kan hantera det svåra som råder nu.
Är det månntro mina tankar som faktiskt får mig att göra det jag tänker? Kan det vara så att om jag tänker att jag ska......ja då gör jag också?
Jag vet i alla fall att inget händer om man inte tar tag i det. Man måste använda skallen och jag väljer att göra det på det sätt som gagnar mig positivt istället för negativt.
Jag var ute och åt middag idag. En tidig middag och det har jag velat länge. Det blev ett favoritställe, en pub som jag tycker mycket om. Och allt bestämdes på typ fem minuter. Jag tog bara på mig skor, jacka och låste dörren och körde iväg.
Tänkte inte så mycket annat än att det skulle bli jätteroligt. Och det är detta som är så förunderligt att jag inte tänkte. Inte en endaste liten tanke på hur mycket energi det skulle kosta och vad jag skulle behöva betala för det i form av vila.
Och speciellt som jag redan varit och gjort lördagshandling denna dag och stod i färd med att plantera lite blommor.
Jag var bara glad och körde med musik i bilhögtalarna och jag sjöng.
När jag kom hem var allt kvar som jag lämnat det. Blommor och jord överallt och balkongdörren öppen. Och jag körde ner händerna i jorden och gjorde färdigt.
Nu ska jag hålla fast det här fina och sköna som jag känner och som får mig att orka och klara av mina dagar. Jag ska hålla fast vid mina visaualiseringar och fortsätta ha ett öppet sinne och ta emot glädjen. För varför skulle jag inte när det ger så gott resultat.
Nu ska jag krypa ner mellan mina svala lakan och ge mig själv dagens bästa stund. Tid, tystnad och goda tankar.
