i huvudet på en finnpajsar jänta

 

 

Jag hoppas att alla människor har upplevt eller kommer få uppleva den här fantastiska känslan när man förstår och kommer till insikt och när pusselbitar faller på plats. Helt naturligt makar de sig tillrätta och den platsen som tidigare var tom, är nu fylld av känslor, insikter och ren och skär lycka. 

 

För min egen del handlar det om hur jag glasklart märker hur min inställning till livet och hur jag tänker & känner, påverkar mitt mående och ger mig allt jag behöver och vill ha. Jag märker att ju mer jag älskar livet och är tacksam, desto bättre mår jag och mina besvär med min sjukdom minskar och t.om minimeras. Det blir så mycket lättare att tackla besvären och återhämtar mig snabbare. Ju mer jag uppskattar desto mer får jag av mina önskningar och böner. Jag får ett lätt sinne och jag får glädje och jag är lycklig. Det är mina högsta önskningar.

 

Och det är faktiskt så att eftersom jag somnar med ett leende på läpparna så vaknar och också med ett leende. Fylld av förväntan inför dagen och nyfiken på vilka ytterligare steg jag ska ta till att må bättre.

 

Jo jag vet, jag är så där äckligt positiv och provocerande i mångas ögon. Jag borde fan fatta att livet inte är så himla festligt att man somnar med ett leende när man är sjuk, får kämpa varje dag och dessutom har dåligt med pengar. 

 

Men faktum är att jag har ägnat alldeles för många dagar och år till att inte somna leende och vakna förväntansfull. Jag har tillåtit att mina sjukdomar och begränsningar har full fokus i mitt liv och därför inte lämnat något utrymme till annat. Det är tack och lov många år sen och jag har länge nu mått väldigt bra. Bästa tiden i mitt liv faktiskt. Men så har jag nu sen en tid nått det där extra lilla (stora) snäppet och liksom kommit en nivå högre.

Och det trots att jag själv blev mycket sjukare i höstas då jag fick ett nytt skov och trots att två av mina nära och kära drabbats av cancer. 

 

Oj vad det gungade och var svårt ett tag och jag hade mycket svårt att komma vidare efter skovet. Det vet ni som har läst det jag skrivit om det här i bloggen. Jag stod handfallen och vara bara så oändligt ledsen.

 

Men så hände ju det där att "någonting" sa mig att jag inte kan ändra på något som har skett. Jag kan bara förhålla mig till det så att jag mår så bra som möjligt och kan stötta mina älskade och samtidigt må bra och inte falla samman. Jag påmindes om att det är fullständigt lönlöst att lägga energi på det man inte kan förändra. Och gör man då tvärtom så sker de mirakel som man eftertraktar. Man mår bättre.

 

Och vägen är dit är tacksamhet, glädje, lycka och kärlek. Att älska och känna den fantastiska känslan inom mig. Jag älskar livet, jag älskar att vara här och uppleva allt det fantastiska jag upplever varje dag. Att få vakna, se ut genom fönstret och säga tack. Livet och världen står kvar och jag är fortfarande med. 

 

Jag älskar människorna omkring mig och jag älskar allt det jag lär mig i möten och jag är tacksam även för de möten som är mindre bra för de ger mig perspektiv att uppskatta de andra ännu mer.

 

Jag älskar att sitta på mina uteplatser eller i naturen och uppleva vår sommar. Oftast invirad i filtar och fleece hittills i år men vad gör det. Mina blommor skänker mig sån glädje och när jag sitter i mörkret om natten och tänder ljus så finns det inga gränser för den harmoni som finns inom mig.

 

Igår jobbade Magnus och jag satte mig på balkongen på eftermiddagen. När han kommer hem så letar han efter mig inne och kommer till sist ut på balkongen och ser att jag har gråtit. Han blir naturligtvis orolig och undrar vad som hänt. Och jag svarar att jag är ok och att jag bara har haft en stund med min bror. Han frågar vad vi kom fram till och mitt svar blir att det är hit, tills nu, arton år senare som allting har lett fram. Jag hade talat länge med Johan. Om livet, om att han är död och hur allting har blivit. Och jag såg med ens helt klart och tydligt hur allt hängde samman och vad jag aktivt har gjort (eller inte gjort) sen hans död, min skilsmässa och sen att handskas med mina sjukdomar. Jag har hamnat på avvägar och sidospår men så har jag åter hittat tillbaka och tagit mig upp på vägen. Efter hans död valde jag livet och förstod att enda vägen tillbaka är genom kärlek. Och det har jag hållit fast vid genom alla kriser sen dess.

 

Idag hade jag ett ärende till en guldsmedsaffär och jag körde till mina gamla hoods i Vällingby. Stoppade i en gammal skiva jag bränt för många år sen. Helt ovetandes om vilken musik det var.

Och varenda låt som spelades upp handlade om livet och kärleken om tacksamhet. Jag sjöng med för full hals och förstod att det var en mening med det också, att påminnas. Jag grät av lycka under min bilfärd för det enda som räknas är nu och att vi är här på denna plats.

Livet berör oss alla och alternativet är att inte finnas....antingen genom att inte alls existera eller att vara död. Och att leva oavsett olika hinder och annat man kämpar med som man har är ändå det bästa alternativet enligt mig eftersom jag är här.

Jag är satt här av någon anledning som jag inte vet om. Men jag är här och jag gör det bästa av situationen. Och jag vill lyckas med livet. Det är min främsta uppgift och skyldighet mot mig själv. Och att lyckas är för mig att älska det, vara lycklig och må bra. Sen är allt annat som man fyller sina dagar med, bara bonus.

 

Efter guldsmeden stod jag plötsligt framför DEA, min favorit damklädesaffär. Varför inte tänkte jag och stegade in. Jag hade inte gått länge förrän en hög och svärande kvinnoröst ekade i hela affären. Kvinnan gick omkring och talade högt för sig själv som om hon letade efter något och var allmänt missnöjd och burdus över att hon inte hittade vad hon sökte. Sa sen att hon fick väl ringa syrran då och sen hördes en fråga rätt ut i etern då hon undrade vad det var för affär hon var i.

 

En sån där konstig och jobbig människa med andra ord. En sån som man ser till att inte möta bland klädställningarna. Men så kom det sig att hon gled upp bakom mig och började titta på topparna på samma ställning och så muttrade hon ang färgvalet på linnet som hon hade i handen. Det var turkost och hon dividerade med sig själv om det skulle passa henne. 

 

Jag tittar upp på henne och ser hennes trollaktiga hår och flinten som täcker hela ovansidan av huvudet. Bara några strån här och där. Hon ser verkligen udda ut och så säger jag att jag tycker absolut att det turkosa linnet är fint och att det kommer klä henne.

För färgen gjorde verkligen det. Och då ser hon upp på mig och börjar berätta att hon behöver ett nytt linne för det gamla hon har är så kort och att hon vill gärna välja turkost eftersom hon har blå ögon.

 

Och så kommer det sig att vi står där och småpratar om kläder och färger och hennes osäkerhet går över till beslutsamhet om att linnet kommer passa henne fint. När hon bestämt sig och vi skiljs så tackar hon mig så mycket för hjälpen och smakråden. Och jag säger att det var bara trevligt och tackar själv.

 

För det var så att jag kände sån tacksamhet över vårt möte. Mina fördomar fick sig en käftsmäll och jag kan inte ens nu efteråt säga vad det var som fick mig att tilltala henne. För det var jag som sa att det turkosa linnet skulle bli fint och plötsligt befann vi oss i ett samtal som var otvunget och trevligt och hon talade med helt vanlig samtalsvolym och svor inte en enda gång.

 

Själv kunde jag lämna affären med tre underbart nya toppar för fyra hundra kronor eftersom jag fick hundra spänn rabatt då jag handlade över femhundra. Jag älskar verkligen DEA. Inget tjafs om att två plagg var på rea och att rabatten inte skulle gälla. Är det rabatt så är det rabatt, oavsett!

 

Jag har en fantastisk dag och ska nu börja laga mat till middagen. Ungdomarna kommer ju över som vanligt och det älskar jag också. Jag är lyckligt lottad som får så fin kvalitetstid med dem varje söndag. 

 

Jag är nyförälskad och tok-kär....i livet. Så underbart att den relationen kan förnyas precis när som helst och det är aldrig nåt tjafs om...jamen du då! du gör ju alltid!....det är bara att säga,  Jag älskar dig och allt är förlåtet och man kan börja om. Man kan lägga sig och somna med ett leende och känna sig trygg för livet älskar mig.

 

Och livet älskar dig med...