i huvudet på en finnpajsar jänta

Hav förtröstan, vila i din tro. Känn tillit. Bär övertygelse och visshet i ditt hjärta.

 

Ord med tung betydelse och det borde vara så att varendaste individ på denna jord kunde känna dem och leva med dem varje dag.

 

Men så sker icke. För börja tala om tro och förtröstan. Tala om övertygelse och att allt har en mening så ryggar folk och många blir förbannade. För de vet minsann att det är bullshit att tro för det hjälper inte.

Och ändå så är det ju så att i samma sekund som de spottar ur sig motsatsen så visar de att de tror ändå. 

 

Ja för alla tror vi. En del tror på att det hjälper att vara positiv medan andra tror att det inte hjälper att vara positiv.

 

Jag ställer mig frågan. Vilka mår bäst? Vilka får mest av det som de önskar?

 

Varje dag säger människor att det är inte någon idé att försöka för det är ändå ingen idé. De tror inte att det hjälper.

Jag köper ingen lott för jag tror inte jag kommer vinna ändå.

Jag söker inte det där jobbet för jag tror inte att jag får det.

Jag hoppas inte på bra väder för jag tror inte att det kommer bli det på semestern.

 

Jag tänker inte prova för jag vet att det ändå inte hjälper.

 

Det är så många människors övertygelse och tro. De lever med vissheten att inget kan bli bättre. Och deras tro är stenhård och kan inte rubbas.

 

Och ve den som säger - Prova att tänka tvärtom, att det kommer funka...

 

Jag tror tvärtom. Jag tror att jag ska vinna när jag köper lotten. Jag tror jag ska få jobbet jag söker och jag tror att jag kommer må bättre när jag tänker positiva tankar.

 

Jag tror att jag får det jag ber om. Och jag får alltid det också. Jag har tillit och känner förtröstan. Jag tror på kärlek och på godhet och på att jag själv skapar det jag vill vara och mitt mående.

 

Ja jag vet att många protesterar och säger att jag har fan inte skapat sjukdomar eller arbetslöshet. Och jag har inte skapat min dåliga ekonomi eller bostadsförhållande.

 

Och nej, kanske inte direkt. Men man skapar hur man förhåller sig till allting. Och det är ingen som säger att man måste skratta med hela ansiktet när man blir sjuk eller arbetslös. Man får rasa och man får känna förtvivlan men någongång  m å s t e  man resa sig igen.

 

Ja, måste, för om man inte gör det så kan det heller aldrig bli någonting annat. Ingen kommer och kastar hälsa och välmående över dig. Ingen tar din ångest ifrån dig. Ingen knackar på dörren och erbjuder dig ett jobb (jo det kanske händer nån gång) Ingen ringer och säger att du vunnit högsta vinsten på lotteriet när du inte har köpt en lott.

 

Ingenting blir annat än dina val eller uteblivna val. 

 

Jag undrar verkligen helt seriöst varför människan är så rädd för att tro. Är det för att man tror att tro per automatik innebär att man måste tro på Gud? För då måste man ju kanske motivera vad/vem Gud är och varför man tror.

Är folk rädda för att klassas som en viss typ av människa om de tror? Eller tror man att om man tror så måste man kunna förklara varför människor dör och varför tex fruktansvärda illdåd sker?

 

Varför är det så mycket lättare att välja bort att tro mot livsfilosofin att INTE tro och då alltid känna sig missnöjd, besviken, avundsjuk och uppgiven över att livet inte är som man vill.

 

Jag vet att människor som tror och som har en övertygelse, mår bättre. Och det är helt betydelselöst VAD de tror på. Men att känna förtröstan och trygghet i att allt kommer ordna sig, gör människor lugna, tillfreds och lyckliga.

Min tro tillåter inte andra människor att begå onda handlingar. Lika lite som att Gud är ansvarig för svält, krig och små barns död. 

 

Min tro bär mig och ger mig styrka för vad jag än ber om, så får jag det.

 

Jag önskar att människor inte var så rädda för att prova på att tro och känna tillit. Man behöver inte bekänna sin tro inför nån särskild Gud i någon särskild religion. Man behöver inte plugga på någon bibel. Man behöver inte gå med i en församling eller börja gå i kyrkan. Man behöver inte klä sig i orangea skynken och raka bort allt hår. Man behöver inte göra något endaste dyft än att släppa taget och andas och lita på att allt kommer att gå bra.

 

Man behöver bara be om att få vägledning. Och du kommer att hitta vägledning inom dig och du kommer se den utanför dig. Och att be är inte en religiös handling som direkt stämpar dig som kristen, muslim, buddhist eller vad som....  En bön är en bön om att få det man behöver. En bön är ett samtal, en dialog med vad man än tror på. En kraft, sig själv, en Gud eller universum. Och om man tänker efter så ber vi alla, flera gånger om dagen eller i veckan då vi är tillsammans med andra människor. Vi ber om hjälp och stöd. Vi ber om att nån skickar saltet och vi ber om att inköpen i affären ska gå fort. 

 

 

Jag läste ett inlägg i en fbgrupp idag. En kvinna som brukar skriva fantastiska kommentarer på det jag skriver och vi har märkt att vi tänker väldigt lika. Nu befinner hon sig på en ordlös plats och är oerhört trött och vet inte hur hon ska återfå energi. Hon vet att stadiet är övergående men vet inte när det kommer lätta men hon behöver det nu.

 

Till dig vill jag bara säga...Våga tro. Be om det du vill ha och mena det i hjärtat så kommer all den energi du behöver och tungsinnet kommer att lätta. Bara släpp taget så kommer du se en förändring.

 

Min bön just nu är att människan ska vara mindre skeptisk och mindre provocerad av böner. Och att hellre tro på att goda saker händer än att de inte händer.