Omvänd
Det går väldigt bra att bota ilska med våfflor, sylt och grädde. Och det bästa är att effekten sitter i länge. Det är bra medicin.
För att efter igår ha varit arg som ett bi så är jag idag glad som en lärka. Våfflorna gjorde så att förutom att ge tröst så fick de mina ögon att se roliga saker istället för dysterhet och mitt hjärta sjunger istället för suckar.
Det är tur att man kan kurera sig med det man har hemma i skafferiet.
Idag har jag energi. Hur långt den håller vet jag inte än men eftersom jag sovit mycket bra och många timmar i natt så är kroppen utsövd. Och den energin som behövs för gott mod, och som kommer inifrån, ja den fixade ju våfflorna ;-) Jag är rustad för en bra dag.
Jag är entusiastisk, ser möjligheterna istället för att stupa mentalt vid varje sak som behöver göras här hemma.
Det kan ju förstås ha bidragit att jag igår gnällde, kräktes och bara vräkte ur mig all frustration. Och jag fick gehör och medhåll i allt. Magnus tyckte också som jag och helt plötsligt fann vi oss sitta och göra en plan för hur vi ska gå tillväga för att nå det vi bägge vill.
Det finns säkert de som tycker att det kan inte vara hela världen att man behöver städa då och då, för det måste ju alla göra. Men jo, just nu är det "hela världen". För att försöka förklara lite närmare så har jag varit (och är) en samlare och sparare av saker. Jag är nostalgiker och tycker om sånt som väcker fina minnen. Och jag har alltid haft utrymme och kunnat ha de saker, pryttlar och ting som jag ansett mig behövt. Men så har jag också varit frisk. I kroppen alltså!
Jag har orkat ta storstädningar, jag har inte haft problem med att på ett par timmar organisera upp vad som har blivit rörigt. Det finns inte på kartan idag att yra fram som en vind och plocka, städa och organisera det som tog en halv dag, för det tar en hel vecka idag. Och det kräver massor av energi.
Jag har i flera år nu, bantat ner min arsenal av bra-att-ha-saker. Jag kan numera kasta, sälja eller ge bort sånt som jag förr höll kärt. Och det är en befrielse. Nu ska jag inte måla upp en bild för ert inre om att jag är som människorna på tv. De som deltar i programmet Rent hus, och som är maniska samlare. O nej, så illa är det inte. Jag gillar bara vackra, udda och fina saker som jag behöver eller kanske kan komma att behöva i framtiden.
Men det håller alltså inte längre. Jag måste gå hårdare fram och rensa och röja ännu mer. Göra mig av med sånt som kanske kan tänkas behövas någon gång långt in i framtiden om jag plötsligt skulle få lust att.......
Jag måste se till att var sak i mitt hem har sin alldeles särskilda bestämda plats och att alla (två) som bor här vet var den platsen är. För jag kom på att jag upprepar mitt beteende dag efter dag år ut och år in. Jag röjer och rensar och blir aldrig klar. Så mycket av min energi läggs på att göra om samma sak som jag redan gjort hundra gånger.
Nu ska jag inte påstå att det enda jag gör är att städa och att det aldrig blir bättre. För det låter ju nästan sjukt. Och mitt hem ser inte alltid ut som en rövarkula utan är oftast städat och rent. Men när situationen är som den är för mig, att jag i perioder är så dålig att jag inte ens kan laga något åt mig att äta, än mindre sköta hemmet så rasar det snabbt.
Men nu är alltså planer smidda och det känns gott. Jag skyndar långsamt och tar en sak i taget. Och det viktigaste är att jag inte är arg eller känner hopplöshet utan istället är glad :-)
