...
Det går inte särskilt fort att återfå energi, lust och entusiasm. Det går inte särskilt bra att finna motivation och känna sig glad just nu. Att välja ett positivt förhållningssätt kräver arbete och att hela tiden vara medveten om när negativa tankar och uppgivenhet smyger sig på en. Och då agera genom att rikta fokus på bra saker och på sånt som ger energi och glädje.
Men som sagt, det går inte särskilt bra nu. Jag är trött och den tillförsikt som jag kände för ett par veckor sen, kan jag inte finna inom mig just nu.
Jag kände ju att jag hade all tid i världen att vila, inga måsten och att det nya året började bra, stilla och lugnt.
Det är i och för sig inte konstigt att jag knäar och känner som jag gör. Jag har en arbetsam och jobbig period bakom mig och luften kan gå ur vem som helst. Och det är ju väl känt att det händer då allt plötsligt blir stilla omkring en.
Jag har varit trött länge, i flera år. Trötthet är min vardag pga MS. Och man kan bli väldigt trött på att vara trött. Men då måste man hitta strategier så att man inte går under. Och jag har skapat mig strateger i flera år och kan hantera tröttheten utan att bli nere och utan att den äter upp mig.
Men jag är trött på ett annat sätt nu. Jag är trött inom mig, i min själ liksom. Den vanliga tröttheten finns där fortfarande och är lika påtaglig som vanligt. Och ovanpå det så försöker jag alltså hitta tillbaka till den sinnesfrid och till den glädje som jag brukar känna.
Kort och gott kan jag väl säga att jag är ledsen. Jag gråter en del och jag väntar. Jag väntar på att det ska kännas annorlunda. Även fast jag vet att inget händer om man själv inte ser till att det händer. Men jag orkar inte klamra mig fast vid halmstrån just nu. Jag har inte krafter till det.
Det betyder inte att jag ger upp eller att jag slutar kämpa (vad det nu betyder att kämpa) jag vet att jag snart orkar igen. Ingenting är beständigt, allt är i ständig förändring, så även jag.
Och tacka sjutton för att en människa blir trött ibland när det som redan är jobbigt, blir ännu svårare för att man blir sjukare.
Och för mig är anledningen att det inte finns något annat alternativ än att fortsätta, för här och nu är livet och mitt liv ser ut så här även om jag inte önskade och planerade det.
Jag ska bara vila lite och gråta lite innan jag reser mig igen.
