i huvudet på en finnpajsar jänta

å däri finns det mycket att rota i - glädje & skratt - sorg & gråt - allvarligt och lättsamt! Törs du öppna å kika in?

Resan from Hell

Publicerad 2015-02-04 12:06:12 i Allmänt,

Pust och stånk. Där blev jag trött efter att ha författat ett klagomålsbrev till taxi 020 och färdtjänsten efter gårdagens helvetes resa.
 
Brevet lyder som följer....
 
Igår den 3 feb beställde jag en sjukresa och fick då mitt livs värsta taxiresa. 

Bilen var bokad till 13.30 Cylindergränd 70 i Järfälla, varpå jag går ut och väntar. Ingen bil kommer. Däremot får jag ett samtal. Chauffören säger att han 
inte hittar och jag ger en vägbeskrivning. Han lyssnar knappast klart och uppger att han är på det torg som jag vill leda in honom till. Jag fortsätter pedagogiskt 
att förklara vart han ska åka ifrån torget och han lyssnar fortfarande inte utan bara babblar på om att han inte hittar. 

Luren läggs på och fortfarande ingen bil. Han ringer mig ytterligare två gånger och fortsätter prata i mun på mig och inte lyssna. Sista gången säger han att 
jag ska komma ut för att han är framme. 
Jag säger då att jag är ute och står utanför min dörr som är nr 70. 
Och han protesterar och menar att han är på rätt ställe och så visar det sig att han har läst fel någonstans och alltså blandat ihop mitt husnummer med någon 
annans. 

När han så kommer, femton minuter för sent, så är det första han säger - Du kan ju gå. Då kan man vara snäll och gå till mig istället. 

Snäll!!!??????? handlar det om att jag ska vara snäll om jag beställer en sjukresa av en enda anledning och behöver den till dörren? 

Han klagar högt och ljudligt på snön och bristande snöröjning. Vilket naturligtvis gör det svårare att ta sig fram. Men att framföra ett fordon tryggt och säkert 
oavsett väderlek borde vara varje taxichaufförs skyldighet. 

Och jag kan inte ta ansvar för hans kännedom om körning i vinterväglag. Men jag trodde att varje förare vet om att man inte kan framföra ett fordon då det är 
mycket snö genom att stanna i alla backar för att fibbla med apparater och ta på sig bilbälte. Då kör man fast 
och det är inte mitt fel. 

Sen hittar han inte ut från området eller till E18. Och då har tiden passerat för min avtalade tid på sjukhuset och han meddelar att han ska åka och hämta andra 
passagerare i Kungsängen.  

När vi närmar oss Kungsängsavfarten så är det på håret att han kör förbi den och när han upptäcker det så, tvärnitar han,  kastar bilen åt höger, rätt över 
spärrfältet vid avfarten, igenom snödrivor och modd och vi sladdar av motorvägen. 

Inte heller i Kungsängen hittar han rätt adress på gatan utan provar alla hus.  

Under hela resan bromsar han till var trettionde till var femtionde meter, vilket medför åksjuka och en mycket obehaglig bilresa.  

Under mina fötter ligger tidningar och fruktskal slängda på mattan som jag får ha fötterna på. 

Jag anländer till sjukhuset trettio minuter efter min bokade tid. 
Och när jag väl sitter och får min behandling hos läkare så ringer min telefon och det är chauffören som ringer ytterligare en gång. Dock utan att säga något 
i telefonen. 
Oavsiktliga uppringningar är inte ok. 

Det finns ingenting i denna resa och hos denna chaufförs bemötande och handlande som är ok.  

Jag vill bestrida kostnaden om 140 kr som jag måste betala för denna resa. Dels eftersom jag kom trettio minuter för sent men också för att jag inte vill betala för en resa som närapå tar livet av mig.

Och jag kommer hädanefter att avsäga mig resor med taxi 020 om det inte går att få erfarna chaufförer som 
hittar och bemöter kunden på ett säkert och tryggt sätt. 

Mvh " 


 
Mycket ska man alltså vara med om. Och jag har hört folk berätta kusliga taxihistorier men trott att det inte kan vara riktigt så illa. Men uppenbart så kan det vara det.
 
Trots gårdagens utsvävningar som både innebar rädsla, ilska och irritation, blandat med medicintankningen som gjorde mig helt matt, så kunde jag inte somna i natt.
 
Låg vaken länge med resultatet att kroppen värker obönhörligt idag och skallen sprängde av migrän.
 
Huvudvärken är tack ock lov kurerad nu med bra pulver. Men resten får jag dras med tills kroppen tagit hand om alla främmande antikroppar som nu susar runt i mina ådror. Snart lugnar allt ner sig och jag blir piggare och känner mig mindre sjuk.
 
Alltså ska jag hänge mig åt min vanliga sysselsättning - V I L A - under resten av dagen. Min förhoppning är att få lite energi till att utföra några av de saker jag vill och behöver. Och det handlar både om pyssel, lite städ och att ta hand om hemmet. 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Annika

Inget flashigt yrke eller utbildning - bara tagit mig igenom den sk hårda skolan i livet och står fortfarande med bägge fötterna på jorden. Tituleras som sjukpensionär 50 år ung efter lång tids sjukdom och ovanliga diagnoser, Castlemans sjukdom som gav mig en apelsinstor tumör i ena lungsäcken. På det en immunbrist som i sin tur gav mig en inflammation på hjärnstammen. Och sju år senare så kom en inflammation på synnerven i höger öga och diagnosen var ett faktum. Jag har Multipel Sklersos, MS Detta har styrt mitt liv i en helt annan riktning än vad jag hade tänkt mig. Lever idag med ett neurologiskt funktionshinder som innebär svår fatigue, utmattning, neurogena smärtor, kognitiva problem och en försvagad vänster kroppshalva. Har även hittat vägen ut ur mina livskriser med depressioner och destruktivt tänkande och är numera "nykter depressiv". Har alltså ett bättre liv och är lyckligare än någonsin trots min "skitkropp" ;-)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela