i huvudet på en finnpajsar jänta

å däri finns det mycket att rota i - glädje & skratt - sorg & gråt - allvarligt och lättsamt! Törs du öppna å kika in?

Vad upplever du?

Publicerad 2015-04-15 13:54:30 i Allmänt,

Jag tog en promenad med rollatorn idag. Trots trötthet och att jag egentligen borde nöja mig med att sitta på balkonegn för att få luft, så tog jag i alla fall på gåskorna, hämtade rollatorn och gick.
 
Och jag är ofta nöjd med att sitta på balkongen men jag vill och behöver få uppleva naturen och våra årstider Live liksom. På plats där ute och mitt i den.
 
Passerade dungar med blåsippor och vitsippor. Jag såg hur buskar börjar knoppas och det bruna skiftar i ljust grönt. För mig är det en nödvänighet och ett sätt att vara närvarande och inte missa någonting.
 
Drog mig till minnes en vår för flera år sen. Det var mycket den våren med att jag nyss insjuknat, var rädd, jag hade legat på sjukhus och rehab i nästan två månader. När jag kom hem var endast korta påtvingade andningspromenader för lungornas skull, det enda jag gjorde. Tio minuter runt huset och sen hem och sjunka ner i sängen.
 
Då när jag började få energi och orkade mera så upptäckte jag att hela våren passerat. Alla blommorna hade kommit och blommat ut. Löven på träden var utslagna och det var liksom över. Jag hade inte varit där, inte sett och inte upplevt.
 
Jag kände mig som snuvad på konfekten. Jag bestämde då att det aldrig mer få ske. Och sen dess är det viktigt för mig att ta mig tid att uppleva hur mycket det än är som stör runtomkring.
 
För hur lätt är det inte att bara stressa och tänka att man ska ta sig tid sen? Hur lätt är det inte att vara någon annanstans än just där och då i väntan på tunnelbanan, i bilkön, på väg från förskola och jobb?  Hur lätt är det inte att bara inte orka lyfta blicken och ge sig själv en enda minut.
 
För det är faktiskt bara det som behövs. En enda liten ynka minut, sextio sekunder av ditt hektiska och stressiga och upptagna liv och vardag. 
 
Under den här minuten så händer saker man inte tror är möjligt. Om man stannar till och höjer blicken och ser sig omkring. Låter den falla på en blomma i dikeskanten, en fågel i ett träd eller på några lekade barn. Om man samtidigt lyssnar på ljuden omkring sig. De ljuden som kommer från naturen och inte från en telefon eller annan apparat. Så är man plötsligt där och anammar det som alla talar om. MINDFULNESS.
 
Om du låter den där blomman eller fågelsången nå ditt hjärta och dina sinnen under en minut så kommer ditt hjärta vilja ha mer. Du kommer bli frestad att prova det igen. Du kommer våga ta ytterligare en minut av den stressiga tillvaron.
 
Man kan aldrig känna de där känslorna som man vill känna om man inte skapar förutsättningar för dem. Du kan aldrig känna vårens spirande grönska och det nya spritta inom dig om du inte låter den komma till dig genom att du möter våren ute och håller en vitsippa eller första tussilagon i handen eller vad som helst för den delen som är vårkänslor för dig.
Du kan aldrig få sommar och semester feeling om du inte skapar förutsättningar för det. Genom att packa middagsmaten i en korg och äta på en strand en vanlig tisdag eller gå på bryggorna i båtklubben och titta på båtarna och känna doften av tjära.
 
Det händer heller aldrig att du får en känsla av julmys och en släng av barndomens förväntningar om du inte skapar det genom att sitta ner och samla de saker, tankar och känslor omkring dig och ger det lite tid. 
Det händer aldrig att de här känslorna bara kommer. Och ändå så tycker vi att de ska göra det för att vi ska få må lite bra. Någon ska fixa det!
 
Man behöver tänka sig till det välbefinnande man vill ha. Man kan vara stressad och ha mycket att göra men ändå ge sig själv några minuter då och då och det kan rädda ditt liv.
 
Och för den som är sjuk, deppig och har hamnat i olika kriser så är det samma enkla saker som gäller. Oavsett vad som tynger än så kan man ge sig en minut av nuet och släppa det svåra.
 
Man blir inte frisk, man återfår inte nån man förlorat, man blir inte rikare och man får inte ett bättre jobb av att inte tillåta sig att släppa tankarna på det man ältar.  Men å andra sidan händer inte de sakerna hur mycket man än håller fast vid dem heller. 
 
Varken stressbefrielse eller ett bättre liv kommer så länge vi inte släpper in det till oss via våra hjärnor. 
 
Det finns ingen presige i att stressa och på det viset visa att man är viktig och betydelsefull. Det finns ingen vinnare i jakten på stress och mycket att göra. Endast förlorare, för du eller någon nära dig är förloraren.
Likadant så finns det ingen vinst i att vakta sina sjukdomar och sorger. 
 
Genom alla världskrig och allt annat hemskt som har skett på jorden så kan man gå ut i naturen var som helst. Där pågår allt som det alltid har gjort. Årstider kommer och går, djuren lever som de alltid gjort. Växtlighet och vattendrag finns där tillgängliga och vinden susar i lövverket och kan skänka ro även om bomberna viner eller du gråter din hjärtegråt.
 
Inget annt är beständigt och följer sitt mönster så som naturen och den finns där tillgänglig för alla att ta del av och vara närvarande i. 
 
Jag har upplevt våren idag, låtit de blå sipporna etsa sig fast inunder mina ögonlock så att jag kan ta fram dem och se dem när jag vill. Jag har lyssnat till småfåglarna och sett hur de rustar för tillökning i familjen. Jag har sett livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Annika

Inget flashigt yrke eller utbildning - bara tagit mig igenom den sk hårda skolan i livet och står fortfarande med bägge fötterna på jorden. Tituleras som sjukpensionär 50 år ung efter lång tids sjukdom och ovanliga diagnoser, Castlemans sjukdom som gav mig en apelsinstor tumör i ena lungsäcken. På det en immunbrist som i sin tur gav mig en inflammation på hjärnstammen. Och sju år senare så kom en inflammation på synnerven i höger öga och diagnosen var ett faktum. Jag har Multipel Sklersos, MS Detta har styrt mitt liv i en helt annan riktning än vad jag hade tänkt mig. Lever idag med ett neurologiskt funktionshinder som innebär svår fatigue, utmattning, neurogena smärtor, kognitiva problem och en försvagad vänster kroppshalva. Har även hittat vägen ut ur mina livskriser med depressioner och destruktivt tänkande och är numera "nykter depressiv". Har alltså ett bättre liv och är lyckligare än någonsin trots min "skitkropp" ;-)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela