Ont i Påsken
Det finns tillf'llen då jag pressar mig till det yttersta. Jag gör saker fast jag vet att jag gör min kropp illa och att jag får betala stort.
Ett sånt tillfälle var förra helgen när jag åkte upp till min dotter som bor i Borlänge. Hon behövde hjälp med en del småsaker och det blev en lång rundtur i affärer, uppsättande av hyllor, fönsterputs, balkongstädning.
Helt vanliga saker som egentligen inte får en människa att fullständigt kollappsa med kroppen.
Men det händer mig, varje gång så svarar min kropp med trötthet, utmattning och värk som om jag gjort några mataton och bestigit några berg och däremellan brutit kol i en gruva, f ö r h a n d.
Det är ingen som tvingar mig att göra dessa saker som är helt normala för vanliga normala friska människor i ett helt normalt liv där man har saker man behöver gör i hem och hushåll. Jag gör dem även fast jag egentligen skulle låta bli.
Jag är i alla fall mycket gla och tillfreds över att jag kunde finnas till hjälp för min dotter, köra henne på natten då hon skulle på fest och hämta henne. Kommunikationerna fungerar inte i småstäder som de gör i storstan. Jag var så trött men så glad när vi åkte hem och jag vet hur mycket det betydde för henne att jag kom upp och hjälpte till.
Hela veckan har vikts åt att vila och inte gör mer än absolut nödvändigt. Påskhelgen planerade jag att själv städa och komma ikapp. Såg fram emot att röja och få rent och snyggt. Men det har inte blivit något alls gjort.
Jag har inväntat först lusten och sen orken. Men hur jag än försökt locka fram i tanken och känslan det jag brukar, då jag ska städa. Så har det inte kommit. Jag gillar att städa så det handlar inte om att det är tråkigt. Det handlar bara om att jag inte orkar eller förmår vara mer aktiv under en dag än att stiga upp, klä mig, äta, kolla av datorn. Kanske handla, duscha, plocka i en maskin eller ställa i ordning skorna i hallen.
Sen är det stopp. Det går inte mer. Jag orkar inte göra nåt mer som kräver att jag står eller går och rör mig.
Att sitta ner och försöka fixa saker sittande är illa det med. Att ha fokus och tänka gör snabbt slut på ork och energi och efter en kvart är jag tömd och måste vila.
Men det är klart, det är inte så konstigt att det är så här. Nånting i kroppen har orsakat en inflammation. Det vittnar värken i mina leder om. Och när kroppen måste bekämpa inflammation så lägger den all energi på att döda det som orsakar detta och kvar blir inte mycket att hänga i julgranen.
Att jag har feber var och varannan dag och benen inte bär utan jag ramlar, ja det har sin förklaring.
Nu ringde min doktor i måndags som utlovat och hade svar på blodproverna som togs för att se om det var något reumatiskt på gång. Och det man kunde se var att jag hade förhöjs snabbsänka samt att ett reumatismprov var något förhöjt. Inte alarmerande men det var ändå lite mer än normalt.
Blev satt på en kortisonkur på fem veckor. Förhoppningsvis tar det och bekämpar inflammationen och att de besvär med smärtor som jag har, kommer lätta. Om inte, så blir nästa steg reumatologen.
Jag grämer mig inte så värst över att mina städplaner för helgen inte har blivit av. Jag kämpar inte emot och tycker det är skit att jag måste vila och inte göra något. Jag tänker att jag gör det jag måste. Städningen kommer det tid till att göra och jag får förströ mig med sånt som gör mig glad istället för att deppa.
I morgon kommer delar av familjen på middag och bingospel. Det känns gott att umgås lite och även om det också kommer sänka mig så har jag flera dagar efter det...ja ett helt liv faktiskt...att återhämta mig och se kortisonkuren an och vänta ut att den gör mig piggare i samma takt som inflammationen motas bort.
Så glad påsk folket och må väl, det gör jag :-)
