i huvudet på en finnpajsar jänta

Tiden är vår vän. Tiden är det som helar, läker och ger distans. Tiden är viktig att ta tillvara och vilja hålla ut i.

Och ändå så är det så lätt att förkasta den, tala illa om den och inte vilja ha den.

 

Jag har hållit ut, gått på den lägsta sparlåga som man kan i några dagar nu. Jag har masat mig upp varje morgon och konstaterat att det är fasen så illa fortfarande, men ändå så är det något bättre än dagen innan.

 

Tiden gör mig gott och jag tar tacksamt emot den. Att jag har den betyder att jag är här, är med och att jag fortfarande kan känna och göra skillnad.

 

Tiden har tagit mig dit jag är idag och hur kämpigt det än har varit så är det mödan värt. Varje minut har varit mödan värt. 

 

Idag är första dagen som jag har känt annat än förlamande trötthet. Jag har klarat att gå uppför trapporna hemma utan att vilja bryta ihop och gråta nedanför ytterdörren. Jag har känt att rörelser inte möter lika mycket motstånd och jag har varit ute.

 

Med en snabb blick i spegeln och ett konstaterande om att jag skiter i hur jag ser ut, så tog jag på mig träskorna utan strumpor, skinnjackan och så åkte vi och slängde skräp. 

Bara att vara ute, se natur, människor, och att livet pågår utanför mina fyra väggar, är så läkande och välgörande för själen. Det skänker mig lycka. 

 

Att sen stiga in i en affär och göra lite helgshopping är ännu mer livfullt. Riktigt jobbigt och inte roligt på en enda fläck men likväl så är det en fläkt av ett normalt liv och jag tog mig igenom det.

 

Hemmavid så sjunker jag ner i stolen på balkongen efter att ha konstaterat att solen siktat in sig på just den fläcken där den stod. Ett glas rött och en djup utandning av välbefinnande och en känsla av att jag utfört ett dagsverke. Tar bara en minut så är gårdens barn ute med bobbycarsen och det finns inget ljud som är mer störande, fruktansvärt och uttröttande än detta körande med plastbilar på asfalt,

 

Missunnar inte alls barnen och förstår deras glädje men för min del så är det döden. Bara att gå in och sjunka ihop i en annan stol. 

 

Jag har sammantaget haft en bra dag. Jag har känt en vändning i min fysiska och för närvarande i min mentala status som är i gungning. Ovisshet och oro grumlar och fördröjer läkning av kroppen.

 

De pseudoskov som kommer då kropp och själs balans rubbas tar lång tid att återställa och det är en kämpig tid innan jag åter är i samma status som innan. Men vändningen kommer alltid med hjälp av vila och fokus på det som är viktigt. På mig alltså och att vila i att det just nu är sämre än vanligt istället för att kämpa emot och inte vilja.

 

Oviljan tar så mycket energi som jag behöver till annat.

 

Jag orkar tänka idag. Tänka på saker som jag vill göra. På saker som jag behöver göra. På sånt som att det finns grejer som behöver köpas hem eller på att pappersinsamlingen borde packas ihop. Jag blir glad när jag orkar tänka för det betyder att jag mår bättre. Hjärnan samarbetar och svarar på mina önskningar istället för att bara vara kaputt och freaka ut. 

Jag gillar att tänka. Det är att vara kreativ för mig.

 

Så bara den lilla glädjen att jag klarar av att tänka, för mig framåt och lyfter  :-)  

 

Det är inte så lätt att förstå vilken kraftansträngning det kan vara att tänka helt vanliga tankar. Att förstå hur mycket energi som går åt och att den energin kanske behövs för att man ska klara av att gå själv till toaletten.

 

Ibland får man välja...kissa eller tänka på morgondagens middagsmat.

 

Jag är expert på att tomglo. Att sitta rakt upp och ner och verkligen inte göra något alls, Ha huvudet tömt på tankar som kräver engagemang och energi. Jag har lärt mig den konsten att bara sitta stilla och inte göra något alls medan visarna på klockan flyttar sig framåt timme för timme,

 

Ibland är det så outhärdligt att jag misströstar och ibland är det helt ok, just vad jag måste för att "go with the flow" och möta motståndets minsta lag.

 

Oftast misströstar jag inte. För jag är också expert på att finna mig i vad jag måste göra. Det sa en person till mig idag. " Du måste anpassa dig väldigt mycket varje dag, märker jag" Och ja, det är vad livet handlar om för mig. Anpassning varje dag och lära mig att inte känna sorg över allt jag inte kan eller orkar göra. 

 

Som att ibland kissa själv och tänka samma dag.

 

I alla fall, jag har en mycket bättre dag idag än det varit de senaste och mest glad är jag över att jag orkar och vill tänka.  

 

Tack för att jag har min tankeförmåga kvar i behåll.