en välsignad dag
e man välsignad och lyckligt lottad eller inte? :-)
jag tjuter som ett barn när jag slår benen över sängkanten och känner att de bär
jag tar ett steg i taget och känner hur benen faktiskt håller. de är inte fulla med kokt spagetti.
jag går för egen maskin i en hastighet som nästan liknar min vanliga. Höfter och knän är fortfarande instabila och vill gärna vika sig men jag känner att jag har lite kraft i musklerna så att jag orkar gå "normalt" och hålla emot när gångjärnen vill säcka.
huvudet känns utvilat och jag kan liksom tänka klart. jag lyfter min tekopp utan att tänka och handen är stadig. jag behöver inte i förväg tänka varje rörelse och se till att kroppen hänger med
för det är så det funkar när kroppen är som pissigast. att jag måste tänka först "nu ska jag ta tekoppen" jag förbereder mig och fokuserar på armen innan jag sträcker ut och lyfter. Jag behöver så gott jag kan hjälpa hjärnan att skicka och tolka signaler så att de når fram till rätt ställe och kroppen gör det jag vill.
Det är svårt att förstå, jag vet, hur det liksom inte kan funka. Förman gör ju allt utan att tänka. Men när det är tjall på alla linjer så fattar ju inte kroppsdelar vad de ska göra.
Jag försökte beskriva min trötthet för Magnus. Sa att när han jobbat och lyft den där 350 kilos balken och fått den på plats ovanför huvudet så är han helt slut. Men då kan han ändå treva efter ciggen i fickan, lyfta sina armar och tända den. Luta sig tillbaka och pusta ut.
Jag blir sittande där och stirrar på ett par armar som inte rör sig ur fläcken. Och det utan att ha lyft en balk utan mer bara gått till toaletten eller tvättat mitt hår i duschen. Och dessutom behöver jag bli buren eller släpad till sängen då kroppen inte klarar av att hålla sig upprätt.
jo så jag är välsignad och jag flinar mot min spegelbild som ser förjävlig ut. rödkantade ögon i ett blekt ansikte ser på mig. senaste tidens svårigheter syns tydligt, men det gör inget. jag är glad eftersom jag måste åka in till sjukhuset idag och jag har såpass mycket energi att jag kommer orka klä mig, piffa lite och ta mig ut till taxin när den kommer.
Jag hade en bra dag igår. Sett ur tillfredställelseperspektiv.
Min älskade grinsch trollade fram julgardiner och stakar. Det får börjas tidigt och ta tid att ordna med advent och jul i år. Jag behöver kanske julen mer än någonsin i år eftersom jag inte kommer så långt och inte klarar särskilt mycket själv. Att då få ha det trevligt och fint känns bra för mig.
Sen kom ungarna på sedvanlig söndagsmiddag och bingolotto spelades. Fast Magnus missade hela den trevliga kvällen eftersom jag tvingade honom i säng.
Men en människa orkar inte hur mycket som helst och hans gräns var nådd för den veckan. Han har inte vikt en tum från min sida och han har inte kopplat av en minut. Så att han sov från klockan sex var precis vad han behövde. Det tog emot att lägga sig men han gav med sig till slut, antagligen för att han visste att jag inte var själv, jag hade ju mina barn hemma.
Magnus är inte en man som unnar sig att tänka, känna och att vila när det är svårt. Då kör han tills han kraschar. Idag är en ny dag och jag sa att han MÅSTE ta denna dag på jobbet och koppla bort oron. Han måste se jobbet som lite vila från allt nu.
Det går sådär bra för honom att göra det.....
Tacksamt inser jag att mina händer och fingrar är ganska synkade med hjärnkontoret idag. Det fungerar ganska bra att skriva. Varje ord är inte en kamp och sen en fundering på vad det är jag egentligen har skrivit.
Happy Day :-)
Önskar er alla en glad och bra dag!
