i huvudet på en finnpajsar jänta

Man får mycket gjort när man stiger upp tidigt. Och det gillar jag ju, men att vakna klockan fyra som jag gjorde i morse, det var i tidigaste laget tycker t.o.m jag.

Tvingade mig ligga kvar till klockan fem, för vad skulle jag uppe och göra liksom, men innan jag steg upp så kröp jag in under Magnus täcke och kramade honom. 

Naturligtvis så vaknar han till men istället för att sucka, sura och undra varför i hela friden jag väcker honom så tidigt, så vänder han sig bara, lyfter armen och gör plats för mig hos honom.

 

Det är något märkligt med den mannen. För han är jämt glad. Visst kan han vara lite surgubbe och muttra över världsliga ting. Men han är ingen grinig person. Han är bara glad och det spelar ingen roll när jag väcker honom, med vilje eller utan att mena det, så är han glad. Gör plats åt mig och pussar lite på mig innan han somnar om. 

 

Själv skulle jag bli irriterad över att blir störd när jag sover, jag skulle sucka och undra varför han inte låter mig vara. Men det har kanske med att göra att sömnen är så viktig för mig, att jag har svårt om än omöjligt för att somna om. Medan Magnus bara blundar igen så snusar han på efter en halv minut.

Hur som helst så är det underbart att jag kan söka tillflykt under hans täcke närhelst jag vill.

 

Jag började denna dag med en kopp te i soffan och mitt stearinljus tänt. Satt länge i tystnad och hade en skön stilla stund med mig själv och mina tankar.

Det är så fantastiskt för jag känner hur välmåendet sprider sig till hela min kropp, jag känner hur mina goda tankar gör gott för mig och jag tackar för allt det jag har och känner tacksamhet över förmågan att kunna se och ta det till mig i mitt hjärta.

När Magnus kom upp och såg mig sitta där med mitt ljus så log han och sa, - Där sitter du och är andlig.

 

Och naturligtvis så är det en andlig stund för mig att bara sitta och andas och vara där och då. Tänka på det som gör mig gott och som helar och läker. Det är en stilla stund i larmet som startar när världen vaknar och alla intryck av ljus och ljud pockar på ens uppmärksamhet.

 

Många säger sig inte kunna sitta stilla. Säger att de inte klarar av att inte ha något att göra, att de blir rastlösa av att bara sitta rakt upp och ner.

 

Visst är det så och jag hävdar att det är just de människorna som behöver lära sig ta emot stillhetens gåva.

För enligt mig handlar det inte om att inte kunna, utan det handlar om att man inte ger det den tid det tar att öppna sinna sinnen och ta emot stillheten. Man måste naturligtvis vilja också och tyvärr är många av dem som säger sig vilja, ändå inte villiga att göra det som krävs. För det krävs att man verkligen stannar upp.

 

Det finns rastlösa själar, Magnus är en av dem. Typexemplet som i princip aldrig är stilla. Som måste ha något att göra eller fokusera på. Som är i ständig rörelse. Det är hans adhd som gör honom så. Men utan att framhäva mig själv så vet jag att jag kan visa honom stillhet. Jag kan få hans ibland allt snabbare snurrande hjul att sakta ner och ibland stanna. Han lyssnar på mig och tar till sig det jag säger om vinsterna i att ibland låta saker gå i sakta mak istället för rusa amok.

 

Jag har i denna tidiga timme hunnit och orkat med att köra honom till jobbet då jag behöver bilen för sjukhusbesök idag. Jag har ätit en stadig frukost och känner mig så galet nöjd med min nya rutin att äta på morgonen. 

 

Resten av morgonen ska jag bara vila för vid elva ska jag ut och köra igen och jag behöver all energi till att åka till sjukhuset för att där få min gammaglobulininfusion.

 

2007 påbörjade jag dessa infusioner och de följande två åren var de friskaste åren NÅGONSIN i mitt liv. Och då menar jag i HELA mitt liv. I två år var jag frisk och hade inga förkylningar, infektioner, hostor, snuvor, halsfluss osv. Jag var ju såklart sjuk med alla de besvär som inflammationen på hjärnstammen orsakade, men jag hade inga andra saker som sänkte mig.

 

Så beslöt man efter två år att byta ut den medicinen mot en annan, billigare variant. De är i stort sett samma typ av gammaglobulin men uppenbarligen så är de inte identiska. För då skulle inte priset skilja så drastiskt och så skulle de ju ha samma effekt.

Men så är alltså inte fallet, efter vad jag har erfarit. För när man bytte medicin så började jag återigen bli sjuk, smittas av alla infekrioner som fanns. Jag låg ju sjuk i vanliga förkylningar i mellan 6 - 8 veckor och hämtade mig aldrig innan det var dags för nästa.

 

Nu har jag tagit upp detta med min läkare och ifrågasatt de bägge preparatens likhet och olikhet och jo det finns ju skullnader och jo det var ju en kostnadsfråga för landstinget.

På de flesta patienter så märks det inte någon skillnad när man byter ut dem, men eftersom alla är olika så kan man ju inte veta om jag var hjälpt av just de komponenter som inte finns i den billiga varianten.

Men nu ska vi alltså återgå till det gamla och idag är första infusionen med den sen 2009.

 

Så om några timmar får jag medicin för ca 10 000 kr. Av detta betalar jag 100 kr själv eftersom jag kommer använda en säng under tiden jag får den och för att Åke fixar infarten i min arm.

Behöver jag nämna att jag är oerhört tacksam över att bo i vårt land Sverige där man kan vara sjuk och få kostsamma mediciner utan att behöva ha försäkringar som täcker dem eller betala ur egen ficka?

 

Nu ska jag upp och gå lite, röra mitt ben så att cirkulationen gör gott för mitt knä. Sen blir det nog lite vila på sängen innan jag ska åka.

 

Önskar er en fin dag, var rädda om varandra!