Skön lördagmorgon
Jag har ju en väldigt punktlig inre klocka. Kanske har det med att göra att jag är extremt vanemänniska. Ja, jag gillar alltså att göra som jag alltid har gjort och blir ibland lite lätt stressad då saker och ting ändras för mycket och jag inte hunnit med att förankra det mentalt.
Kontrollfreak säger en del och jag är inte helt obenägen att hålla med. För jag gillar kontroll. Inte sjukligt och osunt, men jag vill veta vad som händer och vad jag har att förvänta.
Och för att återknyta till den här inre klockan då så vaknar jag punktligt klockan 06.00
Klockan är inte inställd på andra tider bara för att det är helg utan är hon sex så är hon och då vaknar jag. Sen ändras ju detta naturligtvis när min dygnsrytm rubbas då jag har sämre sjuka perioder.
Den här morgonen så sitter jag just nu med balkongdörren på glänt så att jag hör regnets rogivande svaga smatter. Ett stearinljus är tänt och jag är skönt mätt i magen efter en stilla frukost i tystnad.
Från sovrummet är det knäpptyst. Magnus sover igen för naturligtvis vaknade han när jag gick upp. Gjorde ett par rundor här i rummet, ut på balkongen och rökte och sen däckade han igen.
Det är honom väl unt efter en hård arbetsvecka.
Jag var på Hemköp för nån dag sen. För tillfället så är det asjobbigt att handla där för man hittar inget. De håller på att bygga om. Så förutom allt stök, alla byggarbetare och personal som plockar varor överallt så är typ inget så sina vanliga platser. Att slinka in och köpa socker och pålägg är inte gjort på ett ögonblick.
Jag hade i alla fall hittat allt jag skulle ha, trött efter att jag linkat runt hylla upp och hylla ner, så lastar jag upp på bandet. Kassörska hälsar monotont och på rutin. bakom mig kommer en av byggarna med sin lunch på bandet.
Och det är då det händer.
Kassörska genomgår en slags förändring. Hon iträder plötsligt rollen som kokett ung flicka. Hon är vad jag kan uppskatta ca tjugo år äldre än byggaren.
Hon klipper med ögonfransarna, kuttrar närtan fram allt hon säger och vrider sig på stolen.
Och detta, DETTA är något som gör mig fruktansvärt irriterad. För det är nämligen inte första gången detta händer. Denna gång ska visserligen kassörska ha kred för att hon ändå hälsade på mig, Men så ofta som jag betraktar exakt samma företeelse och det i många olika affärer och situationer.
Kvinnlig kassör som åmar och kråmar sig inför sina manliga kunder, helt ignorerar de kvinnliga och gör jobbet snabbt fort och utan engagemang för att samtidigt vara helt uppslukad av den manliga kunden.
Det absolut värsta tillfället var när jag hade tankat en tidig morgon, Går in på macken och runt ståborden fikar ett gäng killar i olika åldrar. Den ensamma mackkassörskan stod mitt i bland dem och visade upp hela registret, svassade och åmade sig och var fullständigt uppslukad av uppmärksamheten.
Min stilla undran är VARFÖR? sitter det i våra gener att svassa för det motsatta könet? Gör killar likadant så fort en kvinna befinner sig i lokalen?
Jag förstår att det är extra trevligt att jobba på Hemköp nu när det byggs om. Snygga killar i lokalerna, lite flirt och skoj. Jag förstår att det är uppiggande och bryter av den monotona vardagen....men hallå! Klarar man inte av att utföra sitt arbete och bemöta alla kunder på ett trevligt sätt, så kanske man inte ska sitta i kassan och vara butikens ansikte utåt.
Ja det var dagens gnäll det. Förlåt men jag anser bara att om man har ett arbete så ska man utföra det med stolthet och se till att vara bra på det. Och är det då ett serviceyrke man har så anser jag att det är ännu viktigare att bemöta alla kunder/gäster eller vad det nu må vara, på samma trevliga sätt.
Nu ska jag börja min dag. Regnet öser ner så det lutar åt inomhusaktiviteter. Jag mår lite bättre nu efter flera dagas bakslag så jag orkar nog vara upprätt större delen av dagen :-) det gör mig glad.
So Long!
