Överraskning!
http://www.m-magasin.se/mappienyheter/mappiebloggar
Den där bokstavsraden gav mig en rejäl överraskning när den syntes på min facebookvägg igår. Ditplacerad av en vän. Och där svart på vitt stod det....min blogg var med på listan hos M-Magasins läsares 10 mest lästa bloggar.
Och för mig är det stort. Enormt stort att ens hamna på en lista, plötsligt bli sedd och tillgänglig för läsare som annars inte skulle hitta mig. Min "publik" blir med ens en publik. Oj oj oj......det tar tid att smälta detta :-)
Det är tack vare dig Kerstin, som detta hände. TACK för att du ville ha med min blogg på listan i tidningen.
Idag är det en ljuständardag
Och intill mig här där jag sitter och skriver brinner ett ljus. Det lyser upp min lilla skrivarvrå i klädkammaren.
Detta ljus på bilden tände jag på köksbordet häromdagen och skrev dessa rader.
"Jag har i min dyrkan av vårsolens ljus glömt bort det viktiga ljus av stillhet som vi alla kan skapa varje dag och när som helst.
Denna låga är mitt frukostsällskap och hjälper mig till stillhet och lugn inombords.
Så tack för denna mulna lite kyliga dag som påminde mig om min egen förmåga att skapa det jag mår bra av".
Denna låga är mitt frukostsällskap och hjälper mig till stillhet och lugn inombords.
Så tack för denna mulna lite kyliga dag som påminde mig om min egen förmåga att skapa det jag mår bra av".
För det är så både för mig och för många andra att vi glömmer bort att stanna upp, ta hand om oss och göra det vi vet att vi mår bra av.
För att göra detta behövs rutiner. Våra hjärnor älskar rutiner och då går det som på räls.
Och det går förvånansvärt snabbt att skapa en rutin och så snart hjärnan fattat galoppen så signalerar den till oss att vi ska göra det vi vill och behöver.
Det svåraste momentet är att vi inte tror på det. Och därför påbörjar vi sällan förändringen till en ny rutin. Och det är ju egentligen ganska taskigt mot oss själva. Ett konkret bevis på att vi inte tror på vår egen förmåga.
Jag har de senaste veckorna skapat en massa goda vanor. En del har jag anammat tidigare i livet medans andra är nya.
Jag har bl a plockat upp vanan att lösa korsord vid köksbordet. I tystnad och med ett stearinljus som sällskap.
I åratal har jag helt och hållet glömt bort att det lilla skänker mig sånt välmående inombords. Ja inte bara där förresten utan även kroppsligt eftersom jag kopplar av väldigt bra då jag sitter i ensamhet och tystnad.
Detta var något som jag ägnade mig åt före internet, före mina barn kom, före mobiltelefoner.
Jag fann tillfredsställelse i mitt eget tysta sällskap och var nöjd och inte rastlös. När barnen kom så blev detta en nödvändighet för mig. Mitt sätt att varva ner och hämta energi och jag tog mig tiden och prioriterade den.
Jag vägrade vara en mamma som alltid klagade över att jag var trött och aldrig hade tid för mig själv.
Med åren ändrades det och jag glömde bort den viktiga biten i mitt liv. Internet och sociala medier blev plötsligt nyhetens behag och viktigare än att söka stillheten och hämta kraft från den.
Mitt insjuknande i hjärnan påverkade naturligtvis kraftigt. De första åren kunde jag över huvud taget varken läsa eller lösa korsord eller vara stilla pga nervsmärtor och annat som plågade.
Jag valde bort att ens försöka. Men med åren så har det kommit tillbaka. Och för några veckor sen så kom det som en insikt att jag måste ta upp mina stilla stunder igen. Och jag vill försöka lösa korsord på nytt.
Och döm om min förvåning när jag märker att allt finns där lagrat inom mig, redo att hjälpa mig på nytt.
En nygammal vana som bär mig och gör gott.
Något annat som kommer göra mig gott nu är att jag ska äta frukost. Det är definitivt en NY rutin. Jag är och har alltid varit förskräckligt slarvig när det gäller att äta regelbundet. Och frukosten är det mål som har fått ge vika för min oförmåga att skapa den vanan. Av lathet tror jag. Det kändes att erkänna minsann.
Men det är slut med det och nu äter jag frukost i min ensamhet och min hjärna säger "Vad var det jag sa, skulle du inte må bättre om du åt frukost?" För naturligtvis har jag ju i alla tider vetat det. Men det har bara varit så tråkigt och jag har inte orkat fixa, utan druckit te istället.
Önskar Er nya och gamla läsare en bra dag, So Long!
