i huvudet på en finnpajsar jänta

Stod nyss och vek ner tvätt från torkställningen. Det är rogivande, precis som diskning är.

Man kan inte göra så mycket annat än att vara där och då medan man utför sysslorna. 

Jo det är klart, man kan stressa iväg i tankarna och få magsår och gå in i väggen på kuppen. 

 

Men jag började för länge sen att bara vara där och då. Ta tillfället i akt att tänka. Jag gillar som bekant att tänka.

Och idag gick tankarna till just all tvätt som jag tagit hand om i hela mitt liv.

 

Jag började tvätta kläder tidigt, jag var bara barn och då tvättade jag för hand. Hjälpte min mummi i Finland att göra hushållets tvätt. Hon lärde mig att i handfat skölja tre gånger till sköljvattnet inte längre var grumligt av tvättmedel.

Hon lärde mig att vrida eller pressa ur vattnet beroende på vilket plagg det var. 

Då var jag under tio år gammal.

 

Från det att jag var tolv år skötte jag min egen tvätt hemmavid. I tvättmaskin i badrummet eller så bokade jag och min kompis Jill, tvättstugan och hade tvättdagar då vi t.o.m manglade underkläder och strumpor.

Det var roligt att tvätta tillsammans.

Om somrarna på landet tvättade jag återigen allt för hand. Vred ur tunga jeans som tog evigheter på sig att torka.

 

Sen har jag skött det mesta av tvätten genom livet. Stått med gravidmage och längtat efter att få tvätta och hänga babykläder. Och när den tiden äntligen kom så har jag slätat ut skrynkliga små sparkdräkter och omlotttröjor och hängt dem på streck. Jag har vikt och smekt de små kläderna och travat dem på hög i garderoben.

 

Sen blev kläderna större och ofta med hål på knäna, fläckar på tröjorna med roliga tryck.

Jag har tvättat nedkräkta lakan mitt i natten och tömt nedkissade sängar på morgonen. Jag har manglat mina lakan och vikt handdukar.

Jag har färgat en och annan maskin rosa genom att slarva med sorteringen. Och ibland har yllekläder kommit ut ur maskinen och plötsligt endast passat dockorna i hemmet.

Jag har njutit av varje sommar då jag kunnat stå i gräset och hänga tvätten ute och känt de underbart doftande plaggen i min näsa.

 

Jag stod och tänkte på hur många par kalsonger jag har vikt i mitt liv. Hur många par strumpor har jag parat ihop?

Det är åtskilliga par det och åtskilliga timmar som jag stått och ägnat mig åt tankar, dagdrömmeri och löst ett och annat problem.

 

Idag har jag inte längre några baby eller ens barnkläder att tvätta och hänga. Men det händer ibland att jag tvättar åt mina stora barn och känslan inom mig när jag smeker och slätar ut skrynklor på deras kläder, håller dem mot mitt bröst och andas in doften och känslan av att det är mitt barns tröja....ja den känslan är stark och får mina ögon att tåras.

 

Inte av sorg men av lite längtan tillbaka. Längtan efter en tid som inte längre är, då jag var småbarnmamma och vek deras små sparkdräkter som så snabbt blev för små.

 

Kanske om jag har tur kommer en tid igen då jag får tvätta och vika kläder som tillhör barnbarn. Kanske t.o.m samma kläder som för tjugofem år sen då en hel del finns sparat, redo att användas igen om man vill.

 

Jag tycker om sysslor där jag kan använda tiden till att stilla tänka och reflektera. Jag har inte brått och behöver inte vara någon annanstans än just här och nu.

 

Och idag har vi dagen före en Smålandsresa. Midsommar står för dörren och vi far neråt till familj och vänner.

Mycket är det att planera och få med i packningen. Men jag har mina listor som hjälper mig ha koll och inte glömma och allra mest, hjälper mig från att inte stressa. Stress har jag inte råd med.

Det blir jobbigt nog ändå med resa.

 

Men samtidigt ska det bli så roligt och kommer att ge mig glädje och miljöombyte. Känslan av semester då jag alltid annars är hemma. 

Och jag behöver så väl att lämna dessa fyra väggar. Jag ser fram emot att träffa våra vänner som det är ett par år sen vi sågs. 

 

Nu ska jag lägga lite tid på att fundera ut och prova vad jag ska ha på mig på midsommarafton. Det kan ju i och för sig ta hur lång tid som helst om det vill sig illa, haha.

Räknar i alla fall med min blommiga regnkappa och gummistövlar när vi besöker festplatsen och minns att det var det som gällde då vi var nere senast och firade midsommar.

Sen blir det vita jeans och nåt skirt och vackert upptill  :-) 

 

Önskar alla en skön helg med hopp om att den blir just vad ni önskar....So Long!