Mina prioriteringar
Detta foto är ett av mina favoritkort.
Det föreställer vår kvällsrutin när barnen var små. Först fikade vi och var tom så hemska föräldrar att barnen fick bullar och kakor varje vardagkväll ;-)
Samtidigt spelade vi spel. Kajsa var bara så här stor när hon lärde sig spela UNO. Hon kunde inte hålla i korten men radade upp dem på bordet och så ställde hon böcker på högkant runt om så vi andra inte skulle se dem.
Vi spelade Bamsespel, la pussel, memory och andra roliga barnspel.
Och efter det var det dags för tandborstning, tvätt och pyamas och så valde barnen varsin bok och vi satte oss i hörnet på hörnsoffan och läste.
När sagorna var slut så la de sig i sina sängar, de delade ett stort rum som man kunde stänga med skjutdörr i mitten. Efter pussar och kramar i vardera sängen så satte jag mig på golvet i mitten av rummet och sjöng barnsånger. Oftast bara en som jag lallade eller nynnade kanske det heter.
Det var melodin till en finsk vaggsång som jag inte kan texten till men barnen ville jömt att jag skulle Lalla.
Detta gjorde vi varje kväll, och då menar jag varje kväll. När de blev äldre såg vi familjetev tillsammans på fredag och lördagarna och en av kvällarna var de uppe lite längre men annars så var det släckt och de sov när klockan var mellan halv åtta och åtta.
Idag läste jag en av Malous - efter tio frågor på facebook. De ville ha tips på hur man ska komma tillrätta med barns sömnproblem. Och jag baxnar för hur kan ett barn ha sömnproblem som inte orsakats av oss vuxna och då måste vi vuxna rätta till det genom TID och RUTINER.
Barn kan ha sömnproblem av medicinska orsaker och det är en annan sak.
Men jag sticker ut hakan rejält och säger att det är enkom föräldrarnas "fel" om ungarna inte sover.
Det finns inget lättare än att lära barn det man vill att de lär sig. En enda sak krävs och det är kontinuitet och att man bestämt sig och inte ger upp för att man inte orkar.
Men orkar man inte fostra eller lära barn så kanske man inte skulle orkat ligga heller!!!
Jag anser och har så gjort så länge jag minns att var sak i livet har sin tid.
Och vilket man än väljer att fokusera och /eller satsa på så får man bäst resultat om det får vara fokus.
Med det inte sagt att man inte får eller kan arbeta/ha egentid/intressen samtidigt som man är förälder.
Men det får vara nån måtta på allt enligt mitt sätt att se på det, vilket definitivt inte är allas sätt med tanke på hur det ser ut och hur mycket det klagas i många familjer om att man inte klarar av sitt livspussel.
Jag anser mig inte vara en bättre förälder än någon annan men jag vet att jag har gjort ett bra jobb med tanke på de kvitton jag gång på gång får idag.
Jag gjorde mina prioriteringar vilket gav mig sköna avkopplande kvällar då barnen sov. Min bästa stund var när jag efter sången tog en kopp te och satte mig på altantrappan och bara njöt.
Jag lyssnade till koltrasten och kände mig nöjd med min dag och hämtade kraft och energi i min ensamhet.
Jag träffade väninnor och hade saker för mig utanför hemmet på kvällstid så jag var verkligen inte bunden hemma men jag var heller inte slut som artist.
Finns säkert de som tycker att jag saknar ambitioner som inte ville satsa på en yrkeskarriär och tjäna pengar att lägga på flärd.
Men för mig är flärd, lyxen att veta att jag har åstadkommit att fostra två trygga självgående individer. Två människor som i minnet kommer bära med sig sin egen barndom och själva veta vad som är viktigt att ge till sina barn.
Jag har varit närvarande till både kropp och själ. Jag har varit hemma med dem då de varit sjuka och behövt mamma eller pappa mest.
Jag valde ett dåligt betalt arbete som dagmamma för att ge dem alla skollov. För att de år efter år inte skulle behöva stiga upp och gå på fritids fast det var lov i skolan.
Idag måste barn vakna och leva sitt liv efter väckarklockan från ca ett års ålder och de har ofta längre arbetsdagar än sina föräldrar.
Och dessa arbetsdagar är ett evigt lärande från morgon till kväll. Eviga konflikter som slutar i tandagnisslan och slagsmål. Arbetet innebär att bli motsagd och motarbetad och själv inte respekterad.
Det är ett arbete som barn på förskola och skola gör varje dag och som vi vuxna inte skulle stå ut i en enda dag.
Det är livets skola och många barn sätt i den som ettåringar och kommer inte ut förrän till studenten och sen bara fortsätter slitet till pensionen.
Jag kunde inte för en sekund tänka mig att ge detta till mina barn. jag ville ge dem något annat och det var mig och sin pappa och vår tid.
Ofta pratar barnen idag om våra spel och fikakvällar, om när jag sjöng och läste för dem. Våra fredagsmy och om utflykter till utsiktsberget eller när vi fiskade från bryggan vid badet.
De berättar varmt och kärleksfullt om hur bra de tycker att vi hade det och det gör gott i mammahjärtat.
Ja det var väl vad jag hade att säga idag...
So Long
