Minnen
Plastic Bertrand, vem minns inte honom eller dem? Jag vet inte annat än att den hit som jag dansade till sjöngs av en kille.
Ca plan pom wa......ja så heter den va, låten jag menar.....nollkoll stavning och franska är inte min grej....french kisses maybe ;-)
Fick just såna flashbacks från tonårstiden. Disco på ungdomsgården, hångel i det mörka rummet
Hoppas på tryckare och att HAN skulle bjuda upp. Finns ett par av dessa HAN i min bekanstskapskrets fortfarande. Då tonåringar och bara nyfikna på sex. Nu vuxna och har plötsligt saker att samtala om.
Kan inte fortfarande skriva om det som sker omkring mig just nu. Kan inte och vill inte.
Försöker bara skingra tankarna och lyssnar på musik.
Vin lindrar men samtidigt så förstärker det alla känslor
Känner en flyktbenägenhet som jag så väl känner igen sen lång tid tillbaka
Benägenheten att bara försvinna i ett rus av något slag. Rus av glömska, Att inte behöva känna.
Något som tömmer huvudet på tankar, får mig att glömma. Något som tar mig från den plats jag är på nu,
Vandrar bland minnen, nya kommer för varje ny låt som spelas från min mp3lista.
En del minnen får mig att le, sakna och längta tillbaka. Olika människor dyker upp för mitt inre.
Människor som haft betydelse, gjort skillnad, människor jag älskat
Andra minnen får mig att bli ledsen och jag härdar ut så länge musiken spelas, snart kommer en annan låt.
Just nu förmår jag inte att kämpa emot alla negativa och sorgsna tankar som kommer
De kommer, får mig att gåta och så försvinner de. Jag har inte krafter som behövs för att se allt från den ljusa sidan och att det går över.
Jag låter mig svepas med.
Fick sån lust att dansa när jag hörde Plastic Bertrand. Hade ett par smala blå och vitrandiga jeans från gul&blå när jag gick på Borgen och var 14 år.
Discokvällarna var efterlängtade och det var alltid nån kille man var kär i och som man hoppades skulle komma.
Ibland var vi påNystad och ibland på Tvåan
Ja märkliga namn på ungdomsgårdarna var det och många fanns det i lilla Akalla där jag hade mina tonår.
De åren är speciella och lämnar spår i hjärtat. man upplever så mycket lycka och glädje då, upplever så mycket kärlek. Ömsom besvarad ömsom obesvarad.
Jag plockar ofta fram min minnesbank "loggar" in och njuter av mitt liv. Det har funnits så många stunder då jag helt utan att behöva förklara mig kunnat ge upp och sälla mig till de som ligger six feet under.
Det finns några få människor som vet hurdant liv jag haft. De vet vilken kamp jag utkämpat och vilka bördor jag burit pga att vuxna människor inte fanns där och lät mig förstå att jag inte behövde ta de ansvar som jag gjorde.
Man säger att folk blir vuxna i 27 årsåldern
Jag tvingades bli vuxen vid 7 års ålder
Men jag hamnade inte i dåligt sällskap, jag började inte knarka, jag gick visserligen inte gymnasiet men jag började jobba som femtonåring och sen har jag jobbat på...med ALLT
Jag hittade andra sätt att få bekräftelse och vara behövd på, att betyda något för någon.
Rätt dåliga sätt men det hjälpte för stunden. Det tog bort smärtan för ett tag.
Så ont som jag har haft nu, de senaste dagarna var oerhört länge sen jag hade. Jag har nästan glömt bort hur jag ska hantera det.
Flashbacks svischar förbi. Än det ena än det andra dyker upp i huvudet som kan ge mig glömska.
Men jag sitter här och behärskar mig, följer inte mina impulser.
Nu spelar min dator Vill ha dig, med Freestyle
Det är min och Carinas låt på Karaoke. VÅR låt då vi sjunger så klockorna stannar.
Den kan vi utantill och då showar vi och applåderna uteblir inte.
Och när jag säger showar så är det det jag menar. Hela registret spelas ut och bara alla de som var med på den tiden fattar hela grejen. Inte sällan kommer männen efteråt och vill gärna sitta vid vårt bord.
Får nog ta och göra en krogrunda och sjunga lite karaoke med Carina snart igen.
Carina Carina min vän, tänk så det blev. Så många år, förluster, sjukdom, karlar....ja livet är det ju.
