Min nya väninna
Underbart vilka fantastiska saker som kan hända.
Jag hittade en ny liten väninna idag.
För att ta det hela från början så var det så att jag en lördagsmorgon för några månader sen, var ute med Curry.
Jag halkade fram och en kvinna passerade. Hon kom med kamera på magen, stannade till och vi bytte några ord.
Orden blev till fler och vi slog följe en bit och snart hade en halvtimme passerat.
Hon frågade om jag alltid är ute samma tid och var jag bodde. Och jag sa att det var lite olika men att jag hoppades att vi skulle stöta på varandra igen.
Idag kom hon samma väg som sist och vi började prata igen som om ingen tid passerat. Jag frågade då vilket av husen hon bodde i för hon hade beskrivit det, men jag hade glömt.
- Vi går bortåt så ska jag visa sa hon och när vi kom fram bad hon mig att stiga in. Hon ville visa lite av sina fotografier.
Ja, för hon fotar enormt mycket.
Jag platsade Curry på hennes dörrmatta och hon tog med mig till vardagsrummet och tog fram foton. Stora vackra förstoringar. På väggarna hängde inramade foton som hon tagit och hon sa - Jag har sån där photoshop du vet, när jag beundrade motiven.
Sen blev vi stående i hallen och pratade om ALLT möjligt och plötsligt sa hon att nä vi sätter oss och tar en kopp kaffe och en smörgås.
Jag avböjde kaffet så hon kokade te åt oss.
Och vi pratade och pratade och snart hade två timmar gått.
Innan jag gick hem bad jag att få hennes telefonnummer så att vi kunde ringas och slå följe på promenader och träffas fler gånger.
Hon säger att hon märker att vi har liknande värderingar och tankar. Att det är så lätt att prata med mig.
Och jag kan bara hålla med för det känns som om vi alltid känt varandra och vi pratar både allvar och lättsamheter. Både om livet och döden.
Janet heter min väninna och hon bor ensam i sin radhuslägenhet. Hennes sambo dog för två år sen.
Janet fyllde 80 år i somras. Hon är huvudet kortare än mig. Hälften så smal och tre gånger så pigg.
Hon har många barn och barnbarn och berättar så intressant om sitt liv.
Alla har sitt och även om hon träffar son familj regelbundet så är hennes dagar långa och ibland ensamma.
Hon visade mig runt i sitt lilla hem. Och bland hemvirkade dukar och gardiner står skrivbordet med stora datorn och i ett annat rum står en laptop.
Hon lagar vegetarisk mat till sina barnbarn och på somrarna grillar de på baksidan av huset.
Jag blir så glad av Janet. Vi skrattar och känner samförstånd trots att vi bara setts två gånger.
När vi skiljdes åt sa vi att så snart det blir varmare kan vi sätta oss på bänkarna under äppelträden på den gamla tomten där Skogstorp låg. Och termos tar vi med oss...med TE i, sa hon och skrattade.
Känner värme och glädje och vet inom mig att jag har fått en mycket fin vän i Janet.
TACK! för detta möte.
Jag är så lättsamt glad i mitt sinne. Jag har återfunnit någon jag inte längre trodde levde och jag har funnit Janet.
De senaste dagarna har varit fyllda av tillbakablickar till tiden för ca femton år sen.
Minnen och känslor väcks. Jag känner så innnerligt att saker och ting sker när det är meningen och jag kan bara tacksamt ta emot det som händer.
När jag lämnade Janet stod hon på trappan. Hade ett par tofflor på fötterna, jeans, en vackert grön top under den svarta koftan. Runt halsen en grön och blåskimrande scarf och vind i den korta modernt klippa frisyren som är alldeles silvervit.
Hennes ansikte är vackert rynkigt och hon har så fina linjer runt de glittrande ögonen när hon skrattar.
Åh så mycket jag redan tycker om henne.
