i huvudet på en finnpajsar jänta

 

En helt vanlig 2 kg vikt. Många av våra unga undrar säkert idag vad man hade dem till för de vet ju inte om att man förr, på den gamla goda tiden, använda andra vågar än digitalvågar.

 

Man fick använda motvikter som var noga kontrollerade och krönta. Precis som litermåtten var.

 

Jag gillar vikter för att de minner om en svunnen tid. De är snygga att ha som prydnad och inredningsdetalj. De är användbara som press vid matlagning och de kan med fördel användas som träningsredskap om man vill.

 

Jag hade gjort några inköp på loppis, betalat och gått ut när jag utanför på en vagn bland krukor och annat krafs, finner denna svarta skönhet. Intill står en likadan men alldeles rostig.

 

Och när jag ser på prislappen så går jag nästan i spinn. De kostar bara 25 kr styck.

Givet "måste" bara ha. Jag vänder och vrider på den svarta och finner något på undersidan.

 

 

Två etiketter sitter fastklistrade undertill och det står med liten text.

 

 

Olle Andersson som ger bort sin vikt är ju alltså mannen bakom företagen och Lennart Åkerblom är ju då någon som har arbetat hos honom och blivit en god vän.

 

Ja som ni fattar så går jag verkligen i spinn när jag läst dessa rader och inser att här håller jag en bit av Stockholms historia i mina händer. För jag tvivlar inte en sekund på att det är i Stockholm vi är eftersom bägge gatorna ligger på Södermalm.

 

Jag tar genast och går tillbaka in på loppisen för att betala och givetvis får även den rostiga vikten följa med hem. Jag vet inte varifrån den kommer men jag kan inte lämna den ensam. Jag förstår ju att även den har en historia även om den inte har en etikett fastsatt under sig.

 

Jag är lycklig ägare till ett bruksföremål som tjänstgjort i butik i många år. Otaliga gånger har den lyfts upp på vågen och vilat i en vågskål medan potatis och frukt vilat i den andra.

 

Över dess "huvud" har det pratats om väder och vind, Man har säkert skvallrat om vad som sker i kvarteret och små barn har otåligt väntat på sina handlande mammor.

 

Vikten kommer att få ett bra liv hos mig. Stående framme så att jag då och då kommer kunna ta den i mina händer, känna dess tyngd, läsa texten och förnimma en svunnen tid.

 

Ja jag är så lycklig över två kilo järn. Och det känns nästan som om jag fått reda på en hemlighet, fått reda på något som jag inte skulle vetat om jag inte kastat en blick på den där vagnen och sett den svarta skönheten.