Lycka!
Igår kväll var min första danslektion den här hösten.
Och som jag längtat och så ringrostig jag var sen då!
Det är tydligt att det man inte övar sig i det glömmer man av. Inte så att det är borta för alltid för det finns ju där och det räcker med att höra låten så kommer dansen ner i fötterna och man minns.
Bara en gång i sommar har jag dansat så det är flera månader som jag inte tagit ett enda steg.
Kursen började förra veckan men då var jag ju så sjuk att jag inte kunde vara med. Vår lärare lärde ut terminens första dans och när jag kollade in den på youtube så tyckte jag den såg lite svår ut.
Men det visade sig att jag hade fel för det var inga direkta svåra steg och snart var jag inne i den och det gick som en dans i slutet av lektionen.
I pausen när vi satt och vilade benen lite och drack kom en kvinna fram som jag inte träffat tidigare.
Hon sa att Dig har jag sett på youtube.
Jag känner igen dig.
Och ja det stämmer ju, jag är ju med i flera av våra danser som är utlagda där. Det är så fiffigt att alla klubbar lägger ut alla danser på detta forum. Man kan se hur den ser ut och ofta så är det en utlärningsdel också med instruktioner.
Och det gäller dansare över hela världen som gör så här. Linedance är STORT!!!
Idag är min kropp öm ände ner till under fotsulorna. Jag stapplar fram och det tar emot när jag sträcker armar och ben. Och det är underbart.
Det här betalar jag med glädje för dansen i sig ger mig så mycket glädje och livskvalitet.
Så att jag är dödtrött och har ont, det tar jag för jag är euforiskt lycklig idag. Två timmars dans igår tog mig till platser jag saknat i många år.
Platser av gemenskap. Platser där människor glädjs och skrattar tillsammans. Platsen där man känner att man är med och betyder något.
De platserna fick jag lämna när jag blev sjuk. Jag kunde inte längre tillhöra ett sammanhang och all social kontakt med människor försvann. Jag förlorade mitt arbete.Dansen förde mig tillbaka dit. Och på ett roligare sätt eftersom vi ju alla är där för att vi vill. Inte för att vi måste som ju ofta kan vara anledningen till att man går till sitt arbete.
Så dansen är för mig en av anledningarna till att jag orkar kämpa och leva med min kropp.
Ja det här är ett foto på en soffa och det är inte vilken soffa som helst för det är min nya soffa.
Prat om att köpa ny soffa kom sig av att våra lägenhetsbytes tankar började ta form. Och de eskalerade när vi hittade en lägenhet vi ville byta med och de tre andra också var intresserade av ett triangelbyte.
Vi bestämde att vi säljer vår gamla soffa innan vi flyttar så att vi slipper ta med den och så köper vi en ny när vi flyttat. Smidigt!
Vi var på IKEA en dag och tog en tur genom varuhuset och kollade in vad de hade för utbud. Vi damp ner i soffa efter soffa och den ena var sämre än den andra.
Sen fann jag Magnus sittande i en soffa i ett möblerat rum och han sa bara. Den här ska vi ha.
Jag damp ner intill honom och så var jag i himlen. Jag trodde på fullt allvar att det inte kunde vara sant att en soffa kunde vara så skön.
Det tog andan ur mig och vi kollade vad den hette, pris och sånt och så sa vi bara att vi skulle ha den. Men inte nu såklart utan sen.
Och jag kan inte låta bli Blocket, kolla annonser eftersom jag gillar att fynda. Jag skrev in soffans namn och bara några få annonser kom upp i hela Sverige.
Det var bra tänkte jag för det visar att det är en soffa folk gillar, man säljer den inte.
MEN jag hittade en annons på exakt samma soffa - storlek, klädsel och färg och klickade fram den.
Och nu står den soffan här i mitt vardagsrum.
Ja det blev inte att vänta för paret som sålde soffan hade fått den levererad i feb i år. Typ ett halvår sen och det visade sig att någon måttat fel nånstans för den passade inte i deras rum.
Så vi fick en nära sprillans soffa för två tusen kronor lägre pris än om vi köpt den på ikea. Vi slapp beställa och vänta. Igår hyrde Magnus ett släp och han och hans son åkte och hämtade den.
Och tur som tokar hade vi för vi behövde inte ens åka längre än nästgårds för att hämta den.
Annars så är ju allt man vill köpa på andra sidan stan.
Jag älskar min Tidafors soffa. Och det roliga är att för ett år sen sa Kajsa att hon och Niklas hade varit på ikea för att titta på möbler som de i framtiden vill köpa och de hade hittat världes skönaste soffa. Och ja, det är samma :-)
Nu ska jag ta min ömma kropp och stappla ut i naturen och rasta den där hunden som flyttade in här och ikväll ska jag ligga i min soffa och bara njuta av livet.
Ikväll kommer dessutom Kajsa hem till Stockholm för att göra några ärenden och för att pussa på sin mamma.
Lev väl ni alla! Det är nu enda chansen är.
