i huvudet på en finnpajsar jänta

Sitter här dagen efter det stora VårRuset. Kan ju tyckas att det knappast är någon bedrift att gå fem kilometer. Och det är det väl inte heller.

Och det är dessutom ungefär den sträcka som jag brukar gå när jag är ute och stavar.

 

Men det är en bedrift hela grejen liksom. För mig. Evenemanget med alla artontusenfemhundra anmälda plus alla funktionärer och sen alla anhöriga som inte sprng eller gick utan bara tittade.

 

Många människor på en och samma i förhållandevis lilla plats.

 

Ljudvolymen och all härlig pulserande och medryckande musik ur  högtalare. Det blir så många intryck som tröttar ut hjärnan på mig och gör mig orkeslös även om inte själva gåendet gjorde det.

 

Men visst blev jag trött. Jag har ju som sagt inte gått särskilt mycket den senaste tiden och man blir taggad av att hålla ett snabbare tempo än vanligt just för att man är en i mängden. Fast ofta var det svårt att hålla tempo pga trängseln. Det är lite frustrerande och man vill ta fram armbågarna. Särskilt som man plötsligt får en röv i ansiktet för att hon framför tvärstannar utan att stiga åt sidan och böjer sig framåt för att knyta en sko eller trösta barnet som ligger i vagnen

 

Men med lite stolthet gick jag om flera stycken….fast det är klart flera var i mormors ålder (hon är död)…en å annan gick ju med käpp å nån hade rollator så det var inte så svårt.

 

När vi hade kommit i mål, efter 1 timme, inga kranskullor där inte men väl unga söta pojkar  ;-) så hade Magnus dukat upp picknicken åt oss. Vi fick ett trevligt avslut även om det snabbt blev kyligt.

 

Summa kardemumma så är jag mycket nöjd med mitt Rus. Hade roligt med mina danskompisar och det är härligt att vara mitt i ”händelsernas centrum” när det är festligt.

 

Idag dras jag med trötthet och en något ömmande och stel kropp. Vila idag men i morgon ska jag ge mig ut och gå igen. Tänkte att gårdagen skulle bli starten och börja ta mina promenader igen. Förhoppningsvis hinner jag komma igång innan värmen kommer tillbaka och sen kan jag lägga dem på tidiga mornar.

 

Jag mår väldigt bra nu. Känner mig tillfreds och i balans igen. Känner att jag har lagom mycket att hålla reda på i huvudet och vet att jag hinner det jag behöver  till Kajsas student.

 

Det är en stor dag för henne och jag vet att HON stressar upp sig. Och om någon mår dåligt av stress så är det hon. Ung som hon är har hon inte lärt sig att hantera den fullt ut så att hon inte mår dåligt. Det är bara en av baksidorna av att ha tvingats hantera många svåra saker fast man inte har levat så länge och knappt blivit vuxen. Och jag som mamma gör så gott jag kan genom att visa henne olika strategier att prova på för att se om de funkar för henne.

 

Vänlighet - Idag har jag på facebook samtalat om vänlighet och dess effekter. Om det att kärlek, vänlighet och beröring är det bästa sättet att förändra människor till det positiva.

 

Det är möten som gör skillnad. Möten och ögonblick då man ser varandra. Berör både fysiskt och mentalt.

Det är på samma sätt som när man arbetar med barn. Man behöver fånga upp dem i ögonblicket och visa att man ser och bryr sig.

 

Människor blir berörda genom media. Facebook tex är ett ypperligt exempel på hur man kan beröra många och sprida det man vill, mycket snabbt.

 

Många agerar utifrån det och känner att de vill förändra, att de vill vara med och göra skillnad. Andra tar inte till sig det skrivna ordet utan behöver det fysiska mötet.

 

Att få någon att ändra sig eller sitt beteende genom utskällning, hårda ord och blickar, i värsta fall slag….det går inte. Men genom vänliga ord och genom samtal så ser man snart att det gör skillnad  och får en människa att ta in istället för att stöta bort.

 

Man får fullständigt olika reaktioner beroende på hur man lägger ord och hur man möter en människa. Och det spelar ingen roll om det är kassapersonal, lärare i skolan, grannen eller någon på jobbet.

 

Jag försöker att bära detta med mig i mina möten och i olika situationer som jag ställs inför. Självklart går inte jag omkring helig med en gloria utan kan både ilskna till och säga skarpt ifrån om jag anser att det är befogat. Men det trevliga är att ju mer vänlighet man ger, desto mer får man tillbaka.

Det smittar lika snabbt som hårda ord och får mottagaren att ge av samma mynt.

 

Så som man bemöts – så handlar man mot andra.

 

Men det är ju en gammal regel som alla redan känner till , eller!?

 

Nu är det dags för mig att utföra några hushållssysslor. Som att hänga tvätt och plocka in i diskmaskinen tex. Hejsvejs!