Inte spring i bena
Jag har de senaste veckorna lyssnat på lite musik som har väckt en del minnen. Minnen från sådär fem-sex år tillbaka.
http://www.youtube.com/watch?v=DAd68zVxcqU&feature=related
Minnen som både känns bra men även mindre bra. En annan person är involverad i dessa minnen och jag kan inte skriva om det. Snopet för er eftersom jag liksom säger A men inte B.....
Jag har egentligen en stark vilja att prata om det för det som hände, vill liksom inte lämna mig och jag är inte helt bekväm med det. Tiden får utvisa.....tiden har ju som bekant en läkande effekt.
Jag är så pass gammal och vet vad jag vill ha av livet, att jag vet att jag inte vill bära på något som gnager mig.
Och jag vet även att det är jag som måste välja. Antingen ta tag i minnena och reda ut vad som gnager eller släppa dem och aldrig närma mig dem igen.
Saken är den att jag vet att jag både vill och behöver prata om det men jag vet inte med vem. Vet inte vart jag ska vända mig.
Skitsamma just nu! Just nu ska jag släppa dem och vara här och nu idag, fredagen den 9 mars år 2012.
Vet Ni vad jag har gjort.....jo jag har beslutat att anmäla mig till Vårruset.
Jag har ju promenerat eller powerwalkat, ordentligt de senaste veckorna och jag älskar det. Har saknat så att gå. Ja för när jag arbetade så gick jag åtta km om dagen. Sen efter insjuknande och när jag repade mig efter operationen så började jag gå igen och tog en snabb promenad varje morgon kl åtta när barnen gått till skolan.
Visst värkte det och visst var det jobbigt för min lunga men jag kämpade på. Sen kom ju den andra skiten när jag blev sjuk i hjärnan och så gick det som det gick. Stupalöst utför.
Det enda som gick uppåt var min vikt.
Det kan inte gå på nåt annat sätt när man inte kan röra sig, inte ens orkar (eller kan) gå utan att vrida sig i smärtor eller falla ihop för att benen inte bär.
Men hjärnan har en enormt läkande förmåga och sakta men säkert så har jag blivit bättre. Jag klarar promenader och klarar att dansa även om det kostar massor i vila innan och återhämtning efteråt.
Och NU har jag alltså massor av energi. Mina gåstavar funkar att använda igen. Jag kunde inte ha dem efter lungoperationen, men nu framkallar de inte lika mycket smärta längre.
Så jag kämpar på. Jag går fort för att vara jag. Det är ju såklart inte att jämför med hur jag gick förr. Men jag mår bra och jag bättrar på fysiken.
DÄRFÖR kom jag på att jag ska utmana mig själv och anmäla mig till Vårruset. Inte springa för det är uteslutet, men gå.
Och fiffig som jag är så kom jag på att om man anmäler ett lag på sex delatagare så får man ju en picknick kasse att dela på. Alltså så uppmanade jag mina vänner på dansen att gå med mig och vips så var vi fler än ett lag.
Vi ska gå den 29 maj och ha våra Lasso Linedancetröjor på oss. Och det ska bli såååå roligt.
Jag längtar och är förväntansfull. Jag känner mig sporrad att träna mer och göra bra ifrån mig.
Loppet är bara fem kilometer och jag vet att jag klarar att gå den sträckan.
Första gången jag deltog var för tjugotvå år sen, då var jag gravid med Martin och SPRANG!!!!
Jag har en bror som ska springa maran i år. Den här os-maran. Galna människa säger jag bara. Nån måtta får det vara på galenskapen ;-)
Jag håller mig till att gå och att "se" ett slut på sträckan. Maran springer de ju liksom nästan två varv.
Idag ska jag dock inte gå, vilodag efter dansen igår. Men i morgon däremot :-))
Ja då har jag upplyst Er om detta. Vad mera?.....
Jo vi har hittat en stuga som vi vill hyra i sommar. Den ligger på en hästavelsgård i Västergötland och vi väntar nu på bekräftelse om att det är klart och färdigt.
Om vi får den så har vi massor av sevärdheter och ställen att åka till förutom att slappa och titta på hästarna i sina hagar. Jag har även möjlighet att rida så ridskor, byxor och hjälm ska tas med.
Vi kan åka en dagstur till Hjo, som jag tycker så mycket om. Längtar efter att sitta på bryggan och äta rökt sik och strosa bland de gamla trähusen.
Vi har inte så stora planer för sommaren. Det som skulle bli av att min syster med familj kom hem några veckor. Det blir ändrat till nästa sommar pga olika anledningar.
Magnus och jag planerar att fira midsommar hos våra vänner i Ljungby, saknade dem förra året fast vi ju vad med David på hans första midsommar.
Sen blir vi hemma nån vecka mitt i sommaren och hoppas sen på denna stuga. Och i mitten av aug bär det av till Småland igen. Ljungbydagarna som är en veckas fest med karneval och mat och artister....fast vi tar en sväng om Ullared först och ligger en natt i stuga där och besöker varuhuset.
Det blir alltså inte så lång sammanhängande semester för Magnus men han vill ha det så och istället spara semester till februari för han har bestämt att vi ska åka till Kanarieöarna då. Han vill så gärna åka utomlands med mig och då är det inte så fasligt hett så att t.o.m jag kanske kan överleva.
Jag ser framför mig en bra sommar. Med roliga saker att göra men ingen stress. Jag behöver inte och kan inte ha almanackan full med saker för då funkar inget.
Jag tittar på klockan nu och ser att det är lunchdags och jag som just ätit frukost. Tittar ner på min vita rock och funderar på om jag skulle rota fram lite kläder att ta på........jag behöver ju faktiskt gå ut om ett par timmar när Magnus slutar.
Ja så får det bli!
God fredag till Er folket och ta väl vara på varandra.
Kärlek till ER !!!
http://www.youtube.com/watch?v=DAd68zVxcqU&feature=related
Minnen som både känns bra men även mindre bra. En annan person är involverad i dessa minnen och jag kan inte skriva om det. Snopet för er eftersom jag liksom säger A men inte B.....
Jag har egentligen en stark vilja att prata om det för det som hände, vill liksom inte lämna mig och jag är inte helt bekväm med det. Tiden får utvisa.....tiden har ju som bekant en läkande effekt.
Jag är så pass gammal och vet vad jag vill ha av livet, att jag vet att jag inte vill bära på något som gnager mig.
Och jag vet även att det är jag som måste välja. Antingen ta tag i minnena och reda ut vad som gnager eller släppa dem och aldrig närma mig dem igen.
Saken är den att jag vet att jag både vill och behöver prata om det men jag vet inte med vem. Vet inte vart jag ska vända mig.
Skitsamma just nu! Just nu ska jag släppa dem och vara här och nu idag, fredagen den 9 mars år 2012.
Vet Ni vad jag har gjort.....jo jag har beslutat att anmäla mig till Vårruset.
Jag har ju promenerat eller powerwalkat, ordentligt de senaste veckorna och jag älskar det. Har saknat så att gå. Ja för när jag arbetade så gick jag åtta km om dagen. Sen efter insjuknande och när jag repade mig efter operationen så började jag gå igen och tog en snabb promenad varje morgon kl åtta när barnen gått till skolan.
Visst värkte det och visst var det jobbigt för min lunga men jag kämpade på. Sen kom ju den andra skiten när jag blev sjuk i hjärnan och så gick det som det gick. Stupalöst utför.
Det enda som gick uppåt var min vikt.
Det kan inte gå på nåt annat sätt när man inte kan röra sig, inte ens orkar (eller kan) gå utan att vrida sig i smärtor eller falla ihop för att benen inte bär.
Men hjärnan har en enormt läkande förmåga och sakta men säkert så har jag blivit bättre. Jag klarar promenader och klarar att dansa även om det kostar massor i vila innan och återhämtning efteråt.
Och NU har jag alltså massor av energi. Mina gåstavar funkar att använda igen. Jag kunde inte ha dem efter lungoperationen, men nu framkallar de inte lika mycket smärta längre.
Så jag kämpar på. Jag går fort för att vara jag. Det är ju såklart inte att jämför med hur jag gick förr. Men jag mår bra och jag bättrar på fysiken.
DÄRFÖR kom jag på att jag ska utmana mig själv och anmäla mig till Vårruset. Inte springa för det är uteslutet, men gå.
Och fiffig som jag är så kom jag på att om man anmäler ett lag på sex delatagare så får man ju en picknick kasse att dela på. Alltså så uppmanade jag mina vänner på dansen att gå med mig och vips så var vi fler än ett lag.
Vi ska gå den 29 maj och ha våra Lasso Linedancetröjor på oss. Och det ska bli såååå roligt.
Jag längtar och är förväntansfull. Jag känner mig sporrad att träna mer och göra bra ifrån mig.
Loppet är bara fem kilometer och jag vet att jag klarar att gå den sträckan.
Första gången jag deltog var för tjugotvå år sen, då var jag gravid med Martin och SPRANG!!!!
Jag har en bror som ska springa maran i år. Den här os-maran. Galna människa säger jag bara. Nån måtta får det vara på galenskapen ;-)
Jag håller mig till att gå och att "se" ett slut på sträckan. Maran springer de ju liksom nästan två varv.
Idag ska jag dock inte gå, vilodag efter dansen igår. Men i morgon däremot :-))
Ja då har jag upplyst Er om detta. Vad mera?.....
Jo vi har hittat en stuga som vi vill hyra i sommar. Den ligger på en hästavelsgård i Västergötland och vi väntar nu på bekräftelse om att det är klart och färdigt.
Om vi får den så har vi massor av sevärdheter och ställen att åka till förutom att slappa och titta på hästarna i sina hagar. Jag har även möjlighet att rida så ridskor, byxor och hjälm ska tas med.
Vi kan åka en dagstur till Hjo, som jag tycker så mycket om. Längtar efter att sitta på bryggan och äta rökt sik och strosa bland de gamla trähusen.
Vi har inte så stora planer för sommaren. Det som skulle bli av att min syster med familj kom hem några veckor. Det blir ändrat till nästa sommar pga olika anledningar.
Magnus och jag planerar att fira midsommar hos våra vänner i Ljungby, saknade dem förra året fast vi ju vad med David på hans första midsommar.
Sen blir vi hemma nån vecka mitt i sommaren och hoppas sen på denna stuga. Och i mitten av aug bär det av till Småland igen. Ljungbydagarna som är en veckas fest med karneval och mat och artister....fast vi tar en sväng om Ullared först och ligger en natt i stuga där och besöker varuhuset.
Det blir alltså inte så lång sammanhängande semester för Magnus men han vill ha det så och istället spara semester till februari för han har bestämt att vi ska åka till Kanarieöarna då. Han vill så gärna åka utomlands med mig och då är det inte så fasligt hett så att t.o.m jag kanske kan överleva.
Jag ser framför mig en bra sommar. Med roliga saker att göra men ingen stress. Jag behöver inte och kan inte ha almanackan full med saker för då funkar inget.
Jag tittar på klockan nu och ser att det är lunchdags och jag som just ätit frukost. Tittar ner på min vita rock och funderar på om jag skulle rota fram lite kläder att ta på........jag behöver ju faktiskt gå ut om ett par timmar när Magnus slutar.
Ja så får det bli!
God fredag till Er folket och ta väl vara på varandra.
Kärlek till ER !!!
