i huvudet på en finnpajsar jänta

å däri finns det mycket att rota i - glädje & skratt - sorg & gråt - allvarligt och lättsamt! Törs du öppna å kika in?

Uppdatering

Publicerad 2012-03-05 10:35:08 i Allmänt,

:-) Hej!
Jag har haft sportlov en vecka. En vecka som varit en av de bättre på länge. Inte så att jag nästan alltid har dåliga veckor.....MEN min flicka har haft sportlov och varit hemma om dagarna.
Så när de andra har gått till jobbet så har Kajsa och jag varit tillsammans och haft mamma-dotter tid som vi inte haft på väldigt väldigt länge. Ensamma. Vi har promenerat varje dag och turats om att gå med mina stavar.
Vi har gjort lite ärenden som läkarbesök och köpt skor och lunchat på "stan".
Helt underbart har det varit. Jag har kramat och pussat på min flicka som aldrig förr. Ja hon låter mig göra det och pussar tillbaka.
På kvällen har hon kommit in till mig och suttit på sängkanten....för numera är det jag som lägger mig före henne om kvällarna.
Förtroliga samtal och planer inför morgondagen.
Ett fantastiskt sportlov som jag ägnat åt henne. Det sista sportlov hon har. Jag vet inte hur länge till jag får ha henne hemmaboende. Jag vet att tiden är knapp för snart kommer hon packa sina tillhörigheter och göra som man ska. Lämna boet och bygga sig ett eget bo.
Jag har verkligen njutit under veckan som var. Och som vi har skrattat och haft roligt. Det har varit lite som förr, när hon var mindre och när jag var frisk.
Och jag har mått bra i kroppen den här tiden. Givietvis trött för vi har varit aktiva men inte för trött.
Kajsa är mig så kär, självklart eftersom hon är mitt barn. Men jag tycker faktiskt om hennes personlighet och hennes humor. Jag tycker om den hon har blivit och även om jag kan se en del av mig själv i henne så är hon så mycket annat, som jag inte har kunnat påverka.
Nu är hon i skolan igen. Och idag är en stor dag för henne. Idag ska hennes tandställning bort.
Två år är lång tid och jag vet hur deppig hon kände sig när den sattes dit och hon blickade fram två år i tiden.
Men nu är det alltså klart och färdigt och hon ska få se och känna sina tänder ordentligt. Käken är opererad och att se sin mun och tandraden för första gången kommer att bli stort för henne.
Innan hon gick i morse så tog jag ett foto av henne. Det sista med tandställningen. Ska ta ett när hon kommer hem också.
Och nyss så fick jag ett sms där hon hade skrivit att hon fått praktikplats. Så på torsdag börjar hon praktisera på Citroen här i Spånga.
Känns så bra och jag vet att många gånger har ungdomarna en bra chans att få stanna på sina praktikplatser.
Eleverna i hennes skola har nära nog 100% chans till jobb när de går ut. Så jag håller mina tummar allt jag kan.
Hennes bror Martin har haft tur som en tok när det gäller jobb. Folk har erbjudit honom jobb då han behövt. Det är ju ett orosmoment om något, man har som förälder. Att ens barn inte ska få jobb och en chans att starta sina egna liv.
Igår kom Martin hem och åt middag tillsammans med sin flickvän. Han har inte bott hemma på snart tre år och jag saknar honom enormt mycket. Bara närvaron av att han är här, hans röst och skratt.
Det är ju så som det ska vara det med. Vi har dem bara till låns en kort stund i våra liv och därför är den tiden så viktig. Jag tycker det. Viktig att ta vara på, satsa på och vara närvarande i. För varför skulle man ens välja att föda ett barn om man inte är beredd att finnas där och lägga tiden på att göra ett så bra arbete som möjligt.
Det finns ju tid till annat både före och efter man gjort sina år som närvarande förälder med hemmaboende barn.
Veckan som jag har framför mig är relativt tom. Vilket känns bra. Jag behöver lite tomhem och tid till återhämtning efter min aktiva sportlovsvecka.
Jag har ett frisörbesök på onsdag som jag ser fram emot. Alldeles för länge sen. Jag ska ta mina dagliga promenader med stavarna. Och vad roligt det är sen och jag känner hur himla gott det gör för mina axlar. Stavarna är super!
Två spesuppdrag har jag med. Ett styrelsemöte i morgon kväll och första tillfället i Samtalsmetodik, på söndag, som vi grupp"ledare" ska gå. Det ska bli jätteintressant eftersom man ju alltid kan lära sig nya saker.
Ja det var väl lite grann då...en uppdatering från senaste veckan. Har en massa "saker" i huvudet som vill komma ut. Och det tar jag kanske nästa gång.
Ha en bra dag och varför inte prova på att tänka nya tankar idag  ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Annika

Inget flashigt yrke eller utbildning - bara tagit mig igenom den sk hårda skolan i livet och står fortfarande med bägge fötterna på jorden. Tituleras som sjukpensionär 50 år ung efter lång tids sjukdom och ovanliga diagnoser, Castlemans sjukdom som gav mig en apelsinstor tumör i ena lungsäcken. På det en immunbrist som i sin tur gav mig en inflammation på hjärnstammen. Och sju år senare så kom en inflammation på synnerven i höger öga och diagnosen var ett faktum. Jag har Multipel Sklersos, MS Detta har styrt mitt liv i en helt annan riktning än vad jag hade tänkt mig. Lever idag med ett neurologiskt funktionshinder som innebär svår fatigue, utmattning, neurogena smärtor, kognitiva problem och en försvagad vänster kroppshalva. Har även hittat vägen ut ur mina livskriser med depressioner och destruktivt tänkande och är numera "nykter depressiv". Har alltså ett bättre liv och är lyckligare än någonsin trots min "skitkropp" ;-)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela