Jag sover bättre när jag andas
Det känns rätt skönt faktiskt att andas. Man känner liksom att man lever ;-)
Men på riktigt alltså. För det mesta så tänker man ju inte på att man ska andas. Andningen sköts ifrån hjärnstammen och är en funktion som vi inte kan styra genom viljan. Ja hålla andan kan vi ju, men bara en kort stund. Vi kan inte sluta andas.
När man råkar ut för jobbiga saker så påverkas ju andningen. Den blir väldigt ytlig och man slutar ofta att andas såna andetag där luften får gå ner i magen och vända innan man släpper ut den. Man andas mest med bara lungorna, högt upp i bröstkorken och axlarna har en tendens att fastna i ett låst läge.
Jag har sen många många år levt med vetskapen om att djupandning leder bort stress, får kroppen att slappna av och att vara medveten om andningen påverkar kroppen positivt på alla sätt och vis.
Nu menar jag inte att man hela tiden nanosekund efter nanosekund ska tänka på att andas in - andas ut.
Men att återkomma till andningen genom tanken några gånger om dagen, det är verkningsfullt och det blir en vana. Även om man tror att man ska glömma bort att tänka på andningen.
Krångligt tycker många...vadå? man andas ju, räcker inte det?
Jo visst om man mår bra och är en helt avslappnad individ utan känningar av tex stress eller värk.
Jag måste tänka på min andning, fast jag fuskar och glömmer ofta.
Nu har en lång tid passerat då jag inte ägnat den någon uppmärksamhet och jag har andats mycket ytligt. Ofta upplevt att jag inte får luft. Gäspar mycket och är trött.
Jag tänkte att jag banne mig måste ta tag i den aktiva andningen igen. Dels genom att tänka på den då och då, och dels genom meditation.
Meditation tycker många är krångligt. Det är lätt att tro att den ska utföras på en särskild plats, utefter ett särskilt mönster. Att man måste avsätta särskild tid till den.
Det är fel. Visst kan man göra allt detta. Men det behövs inte. För meditation är att stanna upp, fokusera på något som tömmer huvudet/ inte ger tankar utrymme. Man ger sig en stunds vila från alla tankar utom just det man fokuserar på. Tex andningen. Att inom sig tänka....andas in - andas ut...och föreställa sig hur luften dras in genom näsborrarna och ner i magen för att fylla hela magsäcken innan man släpper ut den igen genom munnen.
Det är meditation. Eller så kan man samtidigt som man andas ha en kort mening, att upprepa för sig själv.
Jag fick en mening av en kvinna en gång som lärde mig detta med att andas.
" Ro i styrka - Styrka i Ro " Det betyder ingenting och jag kan inte associera de orden till något som får mina tankar att spinna vidare eller dra iväg.
Och om de ändå springer iväg så hämtar jag tillbaka dem till meningen jag upprepar. i början är de inte vana så de drar lätt iväg, men man får hämta dem om och om igen och snart så har de lärt sig vad som förväntas, stillhet
Hjärnan kommer omedelbart att ställa in sig på det så snart man sluter ögonen, andas och tänker orden. Hjärnan är nämligen väldigt lättlärd och man belönas direkt i form av en lugn och en comfortabel känsla i kroppen.
Och det fiffiga med detta är att man kan meditera genom att sätta sig på toalettstolen i tre minuter. Gå undan in i en provhytt för kläder i affären om man känner sig stressad. Man kan göra det var som helst och när som helst.
Ju mer tid man lägger på detta desto fortare går det att uppnå stillheten då man behöver den som bäst.
Sen kan man ju såklart sitta hur länge som helst och ge sig själv och sin hjärna en lång stunds avkoppling och tomhet.
För det är ju så att man kan aldrig sluta tänka. Man kan bara ersätta tankarna som maler och pågår med något "meningslöst" som så lite som möjligt kan förknippas med andra saker.
För mig har meningen som jag upprepar blivit en kraftfull källa att hämta det jag behöver, ur.
Jag har som jag skrev, slarvat en hel del. Jag har gått på och till slut så kände jag att nu går det inte längre. Jag måste för min hälsas skull återvända till den medvetna andningen.
När jag lägger mig på kvällen så djupandas jag högt och ljudligt. Det får hela kroppen att slappna av. Jag sjunker ner i madrassen och alla spänningar försvinner. Och jag sover fantastiskt bra. Jag tvingar, genom att fokusera på andingen, bort alla tankar som vanligtvis snurrar runt i skallen.
Jag ignorerar allt som stör och koncentrerar mig bara på min kropp och hur skönt det är när inget är spänt.
Jag inte bara sover bättre, jag lever bättre och mår bättre, när jag andas.
Jag är mer avslappnad och stress kan inte nå mig på samma sätt. För om jag känner mig stressad så drar jag bara några djupa andetag och så ställer kroppen in sig på avspänning igen och stressen kan inte göra mig illa.
Mina tankar fungerar bättre när jag är avslappnad. Jag förstår mer, låser mig inte lika lätt och känner inte samma panik när jag inte hittar orden. Alltså är avslappning en undermedicin för mig sjuka hjärna.
Och tänk, jag känner mig gladare också. Kanske har avspänningen och den ökade syretillförseln till min kropp så gynnsam effekt att jag blir glad av det :-)
Och det är ju inte helt fel.
Jag vet att så många människor sitter fast i låsta lägen. Lägen som de upplever låsta i alla fall. Man tror sig inte kunna förändra. Man tror sig inte få något resultat om man försöker. Och man orkar inte hålla ut för att se OM det ger resultat.
Men jag vet att vill man på riktigt så kan man. Vill man inte, ja då kan man inte.
Och varje människa måste ärligt fråga sig om det är så att man själv egentligen är den som är största hindret.
Oftast är det så och det känns ju inte smickrande att komma på, därför undviker man nog att möta sig själv.
Det finns inte en enda situation då man inte kan göra något för att må lite lite bättre.
Och att bli medveten om sina tankar och börja andas är ett stort steg i rätt riktning. Att andas kan såklart vara jobbigt till en början. För när spänningar släpper så kommer ofta känslor fram. Känslor som man kanske försöker hålla ifrån sig.
Så visst kan det göra ont att deala med det som sker när man börjar andas. Men bara vetskapen om att man har sånt man inte orkar eller vågar ta tag i, borde vara värt att kämpa för att bli fri från.
Alla vill vi väl vara fria och må så bra som vi förtjänar att må?
Så ta ett djupt andetag och känn efter vad som händer inom dig när du släpper ut luften. Fick det inte dig att känna dig lite lite mer avslappnad? Och hur skönt var inte det, så säg ;-)
Men på riktigt alltså. För det mesta så tänker man ju inte på att man ska andas. Andningen sköts ifrån hjärnstammen och är en funktion som vi inte kan styra genom viljan. Ja hålla andan kan vi ju, men bara en kort stund. Vi kan inte sluta andas.
När man råkar ut för jobbiga saker så påverkas ju andningen. Den blir väldigt ytlig och man slutar ofta att andas såna andetag där luften får gå ner i magen och vända innan man släpper ut den. Man andas mest med bara lungorna, högt upp i bröstkorken och axlarna har en tendens att fastna i ett låst läge.
Jag har sen många många år levt med vetskapen om att djupandning leder bort stress, får kroppen att slappna av och att vara medveten om andningen påverkar kroppen positivt på alla sätt och vis.
Nu menar jag inte att man hela tiden nanosekund efter nanosekund ska tänka på att andas in - andas ut.
Men att återkomma till andningen genom tanken några gånger om dagen, det är verkningsfullt och det blir en vana. Även om man tror att man ska glömma bort att tänka på andningen.
Krångligt tycker många...vadå? man andas ju, räcker inte det?
Jo visst om man mår bra och är en helt avslappnad individ utan känningar av tex stress eller värk.
Jag måste tänka på min andning, fast jag fuskar och glömmer ofta.
Nu har en lång tid passerat då jag inte ägnat den någon uppmärksamhet och jag har andats mycket ytligt. Ofta upplevt att jag inte får luft. Gäspar mycket och är trött.
Jag tänkte att jag banne mig måste ta tag i den aktiva andningen igen. Dels genom att tänka på den då och då, och dels genom meditation.
Meditation tycker många är krångligt. Det är lätt att tro att den ska utföras på en särskild plats, utefter ett särskilt mönster. Att man måste avsätta särskild tid till den.
Det är fel. Visst kan man göra allt detta. Men det behövs inte. För meditation är att stanna upp, fokusera på något som tömmer huvudet/ inte ger tankar utrymme. Man ger sig en stunds vila från alla tankar utom just det man fokuserar på. Tex andningen. Att inom sig tänka....andas in - andas ut...och föreställa sig hur luften dras in genom näsborrarna och ner i magen för att fylla hela magsäcken innan man släpper ut den igen genom munnen.
Det är meditation. Eller så kan man samtidigt som man andas ha en kort mening, att upprepa för sig själv.
Jag fick en mening av en kvinna en gång som lärde mig detta med att andas.
" Ro i styrka - Styrka i Ro " Det betyder ingenting och jag kan inte associera de orden till något som får mina tankar att spinna vidare eller dra iväg.
Och om de ändå springer iväg så hämtar jag tillbaka dem till meningen jag upprepar. i början är de inte vana så de drar lätt iväg, men man får hämta dem om och om igen och snart så har de lärt sig vad som förväntas, stillhet
Hjärnan kommer omedelbart att ställa in sig på det så snart man sluter ögonen, andas och tänker orden. Hjärnan är nämligen väldigt lättlärd och man belönas direkt i form av en lugn och en comfortabel känsla i kroppen.
Och det fiffiga med detta är att man kan meditera genom att sätta sig på toalettstolen i tre minuter. Gå undan in i en provhytt för kläder i affären om man känner sig stressad. Man kan göra det var som helst och när som helst.
Ju mer tid man lägger på detta desto fortare går det att uppnå stillheten då man behöver den som bäst.
Sen kan man ju såklart sitta hur länge som helst och ge sig själv och sin hjärna en lång stunds avkoppling och tomhet.
För det är ju så att man kan aldrig sluta tänka. Man kan bara ersätta tankarna som maler och pågår med något "meningslöst" som så lite som möjligt kan förknippas med andra saker.
För mig har meningen som jag upprepar blivit en kraftfull källa att hämta det jag behöver, ur.
Jag har som jag skrev, slarvat en hel del. Jag har gått på och till slut så kände jag att nu går det inte längre. Jag måste för min hälsas skull återvända till den medvetna andningen.
När jag lägger mig på kvällen så djupandas jag högt och ljudligt. Det får hela kroppen att slappna av. Jag sjunker ner i madrassen och alla spänningar försvinner. Och jag sover fantastiskt bra. Jag tvingar, genom att fokusera på andingen, bort alla tankar som vanligtvis snurrar runt i skallen.
Jag ignorerar allt som stör och koncentrerar mig bara på min kropp och hur skönt det är när inget är spänt.
Jag inte bara sover bättre, jag lever bättre och mår bättre, när jag andas.
Jag är mer avslappnad och stress kan inte nå mig på samma sätt. För om jag känner mig stressad så drar jag bara några djupa andetag och så ställer kroppen in sig på avspänning igen och stressen kan inte göra mig illa.
Mina tankar fungerar bättre när jag är avslappnad. Jag förstår mer, låser mig inte lika lätt och känner inte samma panik när jag inte hittar orden. Alltså är avslappning en undermedicin för mig sjuka hjärna.
Och tänk, jag känner mig gladare också. Kanske har avspänningen och den ökade syretillförseln till min kropp så gynnsam effekt att jag blir glad av det :-)
Och det är ju inte helt fel.
Jag vet att så många människor sitter fast i låsta lägen. Lägen som de upplever låsta i alla fall. Man tror sig inte kunna förändra. Man tror sig inte få något resultat om man försöker. Och man orkar inte hålla ut för att se OM det ger resultat.
Men jag vet att vill man på riktigt så kan man. Vill man inte, ja då kan man inte.
Och varje människa måste ärligt fråga sig om det är så att man själv egentligen är den som är största hindret.
Oftast är det så och det känns ju inte smickrande att komma på, därför undviker man nog att möta sig själv.
Det finns inte en enda situation då man inte kan göra något för att må lite lite bättre.
Och att bli medveten om sina tankar och börja andas är ett stort steg i rätt riktning. Att andas kan såklart vara jobbigt till en början. För när spänningar släpper så kommer ofta känslor fram. Känslor som man kanske försöker hålla ifrån sig.
Så visst kan det göra ont att deala med det som sker när man börjar andas. Men bara vetskapen om att man har sånt man inte orkar eller vågar ta tag i, borde vara värt att kämpa för att bli fri från.
Alla vill vi väl vara fria och må så bra som vi förtjänar att må?
Så ta ett djupt andetag och känn efter vad som händer inom dig när du släpper ut luften. Fick det inte dig att känna dig lite lite mer avslappnad? Och hur skönt var inte det, så säg ;-)
