i huvudet på en finnpajsar jänta

Jag tog en promenad till centrum, gick den sedvanliga vägen dit. Och ni som vet var jag bor, vet också vilken väg jag går.

Den här vägen har jag gått i ungefär åtta år då jag ska upp på byn. Lika länge som jag bott på den här gården.

Och från första början så lade jag märke till det. Jag kanske ska tillägga att det möjligen är så att jag är mer än lovligt "skadad" i huvudet som lägger märke till detta fenomen. Kan vara så, men det är inte säkert.
Fast å andra sidan så så har jag lagt märke till och noterat företeelser och fenomen i hela mitt liv. Fosterskada kanske?

Vad jag vill komma till är detta. Att på min väg på trottoaren mot centrum så passerar jag en lite gräsmatteplätt.
På denna gräsmatteplätt så finns det två stycken elskåp med ca 10 meters mellanrum. Och det är det som händer bakom dessa två helt vanliga elskåp som är det märkliga.

I ungefär åtta års tid så har det legat bananskal bakom dessa två skåp. Bananskal i olika stadier av förruttnelse. Och det läggs dit ett nytt skal VARJE dag. Ja jag menar det, varje dag året om.

Det finns alltså en människa som går på denna trottoar varje dag och som passerar den lilla gräsmatteplätten med elskåpen och som VARJE dag äter banan och slänger skalet bakom något av skåpen.
Det är som sagt ca 10 meter mellan dem så stegen är nära på exakta varje dag.

Jag har aldrig någonsin sett denna person, vet alltså inte om det är en man eller kvinna eller om det är ett barn. Det enda jag vet är att denna person har en mycket stark vana.

Och eftersom jag blir fascinerad av sånt här så måste jag ju bara försöka klura ut vem denna person är och varför detta med bananätandet sker och varför skalen slängs på samma ställe. För det betyder ju att bananen också äts vid samma plats och antagligen samma tidpunkt varje dag.

Jag har periodvis gått denna väg avsiktligt bara för att se om det verkligen kommer nya skal varje dag. Och det gör det och det slutar ju aldrig.

Här är det ena elskåpet och där ser ni tydligt flera olika skal.



Och här är det andra och samma sak här. Flera skal i olika stadier av förruttnelse.

Det som slår mig när jag tänker på denna företeelse är just vilka vaneindivider vi människor är.

Vissa av oss bara måste göra vissa saker på ett och samma sätt varje dag. För andra spelar det ingen roll alls.

Att vi alla tex klär på oss  klädesplagg i en viss ordning, eller tvättar oss i samma ordning och alltid tar på samma sko före den andra. Det är ju välkänt. Det sitter i ryggmärgen och det känns jätteavigt om vi plötsligt byter sko och tar på den "andra" först liksom.
Och ofta vill vi ha saker städade på det sätt som vi brukar göra. Men detta med bananskalen tar liksom priset. Jag har aldrig sett på maken.

Och jag frågar så här rätt ut i rymden.

VEM ÄR DU??????  TRÄD FRAM!!!!!!