i huvudet på en finnpajsar jänta

Då sitter jag här igen med ett worddokument framför mig. Internet och telefon ligger nere. Och över detta blir jag galet arg….ja inte för att det ligger nere för fel och störningar kan det bli som man måste laga.

 

Det som gör mig galet arg är bristen på information. Att man från företaget inte kan informera sina kunder när det är många störningar under lång tid.

 

Mitt i det jag höll på med på Internet så försvinner uppkopplingen och då blir jag irriterad så jag lyfter luren för att ringa till dem. Och givetvis så funkar inte telefonen heller. Tar min mobil och försöker igen……tusen olika alternativ, tryck 1 för det 2 för nåt annat och sen vidare och ännu fler alternativ för att till sist inte få nåt svar ändå.

 

Jag tycker att det inte borde vara så svårt att tala in ett meddelande på ett nummer som folk kan ringa för att få automatisk info om störningar i sitt område. Info om hur lång det kan ta etc och vad det beror på….och SEN kompensera för detta genom avdrag på räkningen man ändå får betala.

 

Eller så sänder man ett mail till alla berörda för den adressen har de eftersom man ju har bredbandet genom dem. För uppkopplingen har ju som sagt fungerat av och till i flera dagar nu….INFORMERA!!!!!!

 

Att det ska vara så svårt att vilja göra sina kunde lite nöjdare.

 

Grr…

 

Idag är det torsdag och Kajsa och jag ska färga håret på varandra. Hennes är lite bökigare för den färgen hon använder är ganska lös och har en förmåga att droppa och dessutom har hon lite längre hår än mig. Men det går bra även om det tar tid. Och hon är jätteduktig på att färga mitt hår, som en frisörska  :-)

 

Det är alldeles för längesen jag färgade och de grå har vuxit alldeles för långt. Tycker inte om det. Den dagen jag tänker sluta färga mitt hår, då går jag till frissan med lång utväxt och ber dem färga det i samma nyans som det grå är. Men den dagen ligger lååångt fram i tiden...om den ens kommer.

Jag bara vägrar ha ett tvåfärgat hår som är grått och dassigt och randen växer sig ner över huvudet.

 

Den färgnyans jag använder är något mörkare än min ursprungliga hårfärg och jag trivs med att vara brunett. Har sagt till Kajsa att hon får komma till hemmet när jag är gammal och färga mitt hår, raka benen och under armarna och noppa ögonbryn, fila och lacka mina naglar…..hjälpa mig att se snygg ut.

 

Det ska hon göra har hon sagt.

Jag vet inte om detta är fåfänga. Det ordet används ofta i negativ mening. Nedlåtande som om att personen i fråga endast bryr sig om sitt yttre.

 

Jag kanske är fåfäng, jag vet inte.

I alla fall så vill jag se bra ut. Jag vill se fräsch, frisk och välmående ut.

 

Jag vill att min man ska vårda sin kropp, lukta gott och klä sig så som jag finner attraktivt. Håret kan han inte göra så mycket åt, av naturliga skäl  ;-) ha ha….

 

Jag vill att han ska bibehålla det som var när jag mötte honom. Jag vill att mina barn ska se propra ut och vara välklädda utan för den skull dyrt klädda. För några särskilda designerskläder har vi aldrig använt.

 

Vi människor attraheras av det yttre och vi dömer utifrån det yttre. Vad vi ser på ytan. Ser vi en smutsig person och förstår att denne inte sköter hygien och bryr sig inte om klädsel, utseende eller ens kammar håret så drar vi våra slutsatser av det.

 

Visst det kan finnas handikapp, funktionshinder och tex sjukdom som ligger bakom. Men inte alltid.

 

Min mamma sa alltid att det är viktigt att se proper ut. Och även om vi inte hade det så himla gott ställt så hade min syster och jag ”gåbortskläder” och promenadskor. Kanske därifrån jag har fått det. Våra hår borstades och flätades och vi såg propra ut.

 

Jag kan såklart tycka att det går till överdrift när människor idag, och säkert har gjort i alla tider, fokuserar på sin kropp och på attiraljerna kring så att det blir det enda viktiga i livet. Finns ju ett flertal bloggande tjejer som ofta kritiseras men de har lika många anhängare som slaviskt följer dem som de har kritiker.

 

Som alltid är lagom bäst  :-)

 

Jag är i alla fall noga med mitt yttre och under en lång period när jag var som sjukast så var det yttre det enda som jag kunde kontrollera liksom. Allt inom mig var kaos. Livet hade ställts upp och ner. Det jag kunnat fick jag lära om. Jag måste lära mig vad min sjuka kropp gjorde med mig anpassa mig efter det.

Jag var i mycket dåligt skick både kroppsligt och mentalt.

Det var likadant när min bror begått självmord. Allt var kaos och jag kände inte igen någonting längre. Jag hade inte kontroll över något som pågick. Livet rasade både inuti och utanför mig.

 

Jag kunde vara inomhus en hel vecka. Inte orka duscha eller byta kläder. Det blir inte viktigt då när man ligger och funderar på om man ska leva vidare eller avsluta.

Innanför mina fyra väggar så fick allt vara så som jag kände mig. Trasig, slut, trött, nedbruten av smärta och sorg. Att laga mat och äta var en kamp. Städa var det inte tal om.

 

Så var det när det var som värst. Men ingen såg det. För när jag skulle få besök eller om jag var tvungen att gå ut så samlade jag ihop mig själv.

 

Jag lade ner möda och omsorg på mitt yttre. Ordnade anletsdragen. Letade efter något som liknade jag. Provade att använda mina muskler i ansiktet och forma munnen till ett leende. Det stramade men gick.

 

Jag fönade håret, friserade och sprayade. Jag målade på mitt ansikte. Fräscht och välmående. Färger som piggade upp och sen valde jag kläder. Doft så jag luktade gott.

 

Sen gick jag ut. Familj och vänner sa alltid att jag såg så frisk och pigg ut. Att jag verkligen såg ut att må bra.

 

Jag drog i mina stela mungipor och log tyst, kanske att jag kraxade fram ett skratt. Jag spelade min roll och hade kontroll för någon eller några timmar.

 

Det har aldrig funnits hos mig att jag skulle gått ut som jag nyligen beskrev när jag var hemma och ingen såg mig.

 

Jag skulle aldrig gått ut utan ”min sköld” som skyddade mig och som gav mig något jag behärskade. För jag behärskade inte alla tankar och känslor där hemma för mig själv.

 

Bakom varje till synes välmående yttre, kan det finnas en människa som lagt sina knappa krafter på att ordna ihop anletsdragen och målat på en sköld.

 

För likväl som människan drar sina slutsatser om den oordnade och ofräscha personen så drar människan slutsatser om den som ser bra, frisk och fräsch ut. DEN personen kan ju inte må annat än bra!

 

Men ack så fel det kan vara. När livet är kaos så söker vi halmstrån. Något vi kan hålla fast vid och kontrollera och förstå. Något som är vanligt och som vi behärskar och känner oss trygga i. Om det så är att måla sig och fixa håret innan vi går ut. Det kan vara den öppna dörren som ger en stunds permission från helvetet man befinner sig i. Det kan vara en stunds frist.

Verkligheten kan vara en annan än den man ser.

 

Men just idag handlar det helt enkelt om att mota tillbaka tanten som håller på att bryta sig ur min kropp. Den där kärringen som triumferande påminner mig om att jag snart fyller femtio. Tanten som hela tiden skickar ut ETT enda grovt hårstrå på min haka....hela tiden kommer det tillbaka. Hur mycket jag än nopprar bort det.
Hon den dära promenerar på mina nerver ibland. Men idag ska hon väck och det för några veckor framåt.

Så under den närmsta tiden kommer jag kunna spegla mig, slänga lite snyggt sådär med mitt långa mörka hår och känna att vad fräsch, pigg och framförallt UNG du ser ut....ha ha ha

Nu har internet återbvänt så det är bast att jag postar inlägget innan comhem klipper av trådarna igen.

Gojö!