i huvudet på en finnpajsar jänta

å däri finns det mycket att rota i - glädje & skratt - sorg & gråt - allvarligt och lättsamt! Törs du öppna å kika in?

Att klä av sig och duscha

Publicerad 2012-01-25 12:31:57 i Allmänt,

Många nätter med dålig sömn och många magsjukekräkningar senare så är jag här igen.

För att använda ett kraftuttryck ATTANS så dålig jag har varit. Nu börjar magen bete sig normalt och vilja ha mat igen. Men det tog lång tid.

En dag sådär mitt iveckan då och vad gör man. Sitter ännu i morgonrock och har just ätit avokadomackor.
Den envisa snuvan med nästäppa ger inte med sig men jag står på fötterna i alla fall och igår orkade jag städa en hel del faktiskt.
Om man räknar med att röja av sängbord, dammsuga och damma ytor i sovrummet till en hel del, så gjorde jag ett hästjobb  :-)
Trött och ledbruten låg jag och flämtade i soffan när Magnus kom hem. Och sen blev det inte mer den dagen.

Idag ägnas bara åt vila och återhämtning. Imorgon börjar nämligen dansen igen och jag vill orka åka dit.

Jag är faktiskt väldigt nöjd med hur min almanacka ser ut. Inte många måstemåsten, ja sånt som jag måste göra - läkarbesök, åtaganden för att jag är mamma osv. Några roliga saker inplanerade, glest utspritt på många månader. Det ger utrymme för en och annan spontangrej, som tex att vi ska åka på kryssning på fredag.
Våra kompisar Svenne och Liza hade vi den äran att äta brunch med i söndags. Då pratade vi lite löst om att det vore kul att åka igen och jag drog mig till minnes att jag läst att Galaxy hade bra sistaminuten priser.

Kollade när jag kom hem och hittade två A hytter med fönster och dubbelsäng å tv för 118 kr vardera. De kan man ju inte säga nej till  :-)

Alltså så ser min vår helt förträffligt bra ut. Och jag tänker hålla det så med. Så mycket tomt som möjligt. Även roligheter äter ju upp mig och jag kan inte möta sommaren och dess värme med att vara uppäten och slut. Då dör jag å de har jag inga planer på att göra nu.

Att hjärnan min ännu inte samarbetar som den ska, efter tokstressen i dec, det får jag ta. Går sakta men säkert framåt och är en stor del i varför jag MÅSTE ha almanackan glest ifylld.

En konkret sak som jag märker det på är att jag har svårt att se utländsk tv med svensk text just nu. Missar så mycket för att jag måste läsa texten och förstå den. Kan inte för närvarande bara lyssna på det engelska pratet och förstå. Utan måste läsa och det funkar bra när jag ser dvd som igår. Då kan jag stanna och spola tillbaka och titta om, så jag hänger med. Även i affären så måste jag stanna och tänka samma sak hundra gånger och upprepa om och om för mig själv vad det är jag ska ha och titta ner i korgen och räkna upp vad jag har tagit. Att bara se på varorna och registrera dem går inte. Måste upprepa flera gånger för att jag ska förstå vad det är jag har lagt ner. För så snart jag lyfter blicken från korgen så vet jag inte vad det är jag har tagit och vad för nästa vara jag ska hämta.

Och jag vet att jag inte kan panika för detta. Jag vet att det är stresspåverkan och oro och panik gör det värre så jag har bara att invänta återhämtningen och att hjärnan kopplar av och blir sitt vanliga jag igen.

Häromkvällen satt vi i soffan. Vad vi såg vet jag inte men det visades en bild från ett omklädningsrum. Jag sa till Magnus att vart man än kommer så ser omklädningsrummen likadana ut, samma krokar och samma bänkar. Och har så varit i alla tider.

Så kom vi att prata om gymnastiken i skolorna. Jämförde lite hur det var när vi var små.

Och då slog det mig nåt jag aldrig tidigare tänkt på.

Mig veterligen så finns det inga enskilda duschar i skolgymnastiken. Det var längesen jag gick i skolan och tvingades klä av mig naken inför alla och duscha inför alla men som jag förstår så sker detta fortfarande.

Jag tänkte på det ungdomar faktiskt tvingas till. Ja, tvingas är ett starkt ord men går man i skolan så har du inget val. Du måste klä av dig naken i grupp. Deltar du inte i detta så syns det på betygen och är avgörande för din framtid.

För mig är nakenhet naturligt. Kanske pga den finne jag är och uppväxt med bastubad och det med både män och kvinnor.

Men för många är nakenhet inte naturligt eller bekvämt och definitivt inte bland andra. Trycket på unga är hårt idag. Kroppsidealen är knivskarpa. Kraven på prestation från skolan är tungt.

Osäkerhet, skam, rädsla, utsatthet hos en ung person blir bara värre när man tvingas klä av sig och beskådas.
För visst tittas och bedöms det i omklädningsrum. Och kanske särskilt i puberteten då man kollar in alla andra och jämför sin kropp med dem. 

När jag gick i skolan var det fritt fram för både kvinnliga och manliga idrottslärare att kliva in i omklädningsrum och dusch. Och det utan förvarning! Jag vet att idag får män inte gå in till tjejerna och tvärtom och det är ett steg framåt tycker jag.

Som vuxen kan du välja var du vill klä av dig och om du inte vill så väljer du tex att inte gå till kommunala badhus. Men en skolungdom har inte det valet. Dusch efter lektion ingår och är obligatoriskt. Och om du skolkar eller väljer att inte duscha så har du utmärkt dig ännu mer.

Vi talar väldigt mycket om kränkningar i det här landet och kan känna oss kränka för allt möjligt. Men ett är säkert. Att tvinga någon till nakenhet inför andra är en kränkning enligt många konventioner.
Ändå gör vi det i skolorna varje dag.

Min dotter är en flicka som har varit oblyg i hela sitt liv. Hon har som liten badat naken på stränderna och delat rum med sin bror. Nakenhet är naturligt hos oss men när det gäller att klä av sig inför andra. Vara i badkläder i en simhall. Då backar hon. 
Hon går i gymnasiet och där ingår simundervisning med bad i isvak och livräddning. Hon har inte deltagit i det för hon klarar inte av att någon ska ta på hennes nästan nakna kropp i vattnet. Ändå så går hon i en fantastisk klass och hon tycker bra om alla sina kamrater som bara är killar. Hon är ensam tjej i klassen.
Hennes idrottslärare förstår och hon har fått göra andra uppgifter för att kompensera betygsförlusten.

För de flesta av oss är det naturligt att klä av oss och duscha i grupp med människor av samma kön, för att vi är uppväxta med det. Men inte för alla...långtifrån. Hur mår dom? 

Vi talar så mycket om respekt för individen. Men i en skolas omklädningsrum finns inte mycket respekt...så ser jag det.



Tack för Nu!



 



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Annika

Inget flashigt yrke eller utbildning - bara tagit mig igenom den sk hårda skolan i livet och står fortfarande med bägge fötterna på jorden. Tituleras som sjukpensionär 50 år ung efter lång tids sjukdom och ovanliga diagnoser, Castlemans sjukdom som gav mig en apelsinstor tumör i ena lungsäcken. På det en immunbrist som i sin tur gav mig en inflammation på hjärnstammen. Och sju år senare så kom en inflammation på synnerven i höger öga och diagnosen var ett faktum. Jag har Multipel Sklersos, MS Detta har styrt mitt liv i en helt annan riktning än vad jag hade tänkt mig. Lever idag med ett neurologiskt funktionshinder som innebär svår fatigue, utmattning, neurogena smärtor, kognitiva problem och en försvagad vänster kroppshalva. Har även hittat vägen ut ur mina livskriser med depressioner och destruktivt tänkande och är numera "nykter depressiv". Har alltså ett bättre liv och är lyckligare än någonsin trots min "skitkropp" ;-)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela