Jag orkar inte ens reagera
Vad var det jag skrev igår? att jag hoppades att årets första dag var den sämsta för då kunde det bara bli bättre?
Jag hade fel, det kunde bli sämre!
Vi tillbringade gårdagkvällen i soffan med två filmer. Åt middag, lite dessert och kopplade bara av. Under denna tid så blir jag förkyld ännu en gång, på nytt. Ja hur konstigt och sjukt låter inte det? Men det är rena rama sanningen. Jag har ju dragits med förkylningar hela hösten och vintern och efter den senaste så släpar jag på en nästäppa och orkeslöshet. Det stadiet har varat ganska länge och har varken blivit sämre eller bättre.
Men så igår, framför teven så mular min näsa och bihålorna igen på bara ett par minuter...ja två till tre minuter tar det så är jag tjock i hela huvudet och kan inte andas.
Huvudvärken slår till samtidigt och jag känner den välbekanta värken bakom näsan ner mot svalget som talar om att halsont är på väg.
På två, tre minuter blir jag ordentligt sjuk ännu en gång och allt börjar om igen!!!
Och även om ingen annan blir sjuk på det visat så har jag blivit det i hela mitt liv. Det går blixtsnabbt och jag kan bli liggande från en minut till en annan. Min defekt i immunsystemet.
Så natten har för mig genomlidits med värk och nästäppa. Magnus fick servera mig alvedon vid sextiden innan han åkte. Trodde jag inte skulle stå ut med värken i tänderna i hela överkäken som blir när bihålorna är täppta eller vad de nu är.
Så dagen idag som jag hoppades på skulle kännas bättre och på så sätt ge mig lite energi...den sket sig kapitalt!!
Jag är än mer trött, ostadig och orkeslös. Blir en dag i sängen och hoppas på att jag orkar fördriva tiden med att läsa, även om jag inte minns.
Förlåt min deppighet, men det är fanimej tungt nu och jag kan inte göra ett endaste dugg än att härda ut och vänta tills det vänder. Inget annat än att tänka positiva tankar, men jag orkar knappt det.
Och på tal om att läsa.....det slog mig för en tid sen, ganska så längesen faktiskt. Jag letade efter en bok i min bokhylla, sökte bland titlarna och plötsligt var det som om jag hade en hel massa nya böcker där bland mina gamla välbekanta. Ja nya trots att jag har läst dem. Jag insåg att jag inte minns dem, vad de handlar om.
Jovisst jag vet att tex Morgan Allings bok handlar om hans uppväkt i olika fosterhem osv.....
Jag minns att jag läst dem och att jag tyckt om dem men jag kan inte minnas en enda detalj, inget om början eller hur det slutade.
Och detta gäller alltså alla böcker som jag har läst sen jag blev sjuk i huvudet.
Mina gamla böcker sen många många år tillbaka, såna som jag älskat....de står där och jag känner och vet vad de handlar om. Jag kan berätta handlingen för någon och varmt rekomendera.
Men mina nya, de står där i hyllan och kunde lika gärna vara olästa. Bokryggarna stirrar intetsägande mot mig. Jag vet som sagt att jag läst dem och tyckt de varit väldigt bra, men jag vet inte vad jag läst, jag minns ingenting.....absolut ingenting.
Hur kul e det på en skala? Jag har haft detta i tankarna av och till ända sen jag upptäckte hur det stod till. Jag har blivit både ledsen och rädd. Skjutit undan tankarna, förnekat dem och att det faktiskt står till på det viset.
Jag har ibland låtit tankarna varit där, jag har inte flytt från dem utan stannat kvar i rädslan.
Nu har jag kommit dithän att jag kan erkänna för mig själv att jag inte minns ett ord av vad jag har läst sen sjukdomen i min hjärna. Likadant är det med tidningarna som ligger på mitt nattygsbord.
Magasin som jag köpt med intressant artiklar och heminredningstidningar med bilder som jag älskar.
Jag kan inte frammana en enda bild eller text.....magasinen kunde lika gärna ligga där med blanka sidor. Lika blanka som min hjärna är.
Detta väcker tankar som att, hur ofta upprepar jag mig egentligen, hur ofta skriver jag samma sak?
Har jag nån aning om vad jag gör och säger över huvudtaget?
Jag är så rädd för att glömma, rädd för att försvinna in i en egen värld där mina nära och kära inte finns. En värld som jag själv skapar och som tar mig ifrån verkligheten och mina barn.
Jag såg på sjukhuset vad "frånvaron" av hjärnan gör med människor och hur grymt det är för de anhöriga.
Så ska ni göra någon förändring inför detta nya år så låt det vara att ta hand om era hjärnor. Skada dem inte med ett osunt leverne och utsätt dem inte för fysiska skador. Skydda hjärnan så får du vara Du.
Det finns många svåra saker en människa kan råka ut för. Men att inte längre vara den man är, utan bli en annan som man själv inte känner och som ens närmaste inte känner, måste vara det hemskaste av allt.
Nu är jag trött i både kroppen och hjärnan, att lägga mig isängen i mitt mörka sovrum måste bli det nästa jag gör.
Ha en bra dag Ni alla
Jag hade fel, det kunde bli sämre!
Vi tillbringade gårdagkvällen i soffan med två filmer. Åt middag, lite dessert och kopplade bara av. Under denna tid så blir jag förkyld ännu en gång, på nytt. Ja hur konstigt och sjukt låter inte det? Men det är rena rama sanningen. Jag har ju dragits med förkylningar hela hösten och vintern och efter den senaste så släpar jag på en nästäppa och orkeslöshet. Det stadiet har varat ganska länge och har varken blivit sämre eller bättre.
Men så igår, framför teven så mular min näsa och bihålorna igen på bara ett par minuter...ja två till tre minuter tar det så är jag tjock i hela huvudet och kan inte andas.
Huvudvärken slår till samtidigt och jag känner den välbekanta värken bakom näsan ner mot svalget som talar om att halsont är på väg.
På två, tre minuter blir jag ordentligt sjuk ännu en gång och allt börjar om igen!!!
Och även om ingen annan blir sjuk på det visat så har jag blivit det i hela mitt liv. Det går blixtsnabbt och jag kan bli liggande från en minut till en annan. Min defekt i immunsystemet.
Så natten har för mig genomlidits med värk och nästäppa. Magnus fick servera mig alvedon vid sextiden innan han åkte. Trodde jag inte skulle stå ut med värken i tänderna i hela överkäken som blir när bihålorna är täppta eller vad de nu är.
Så dagen idag som jag hoppades på skulle kännas bättre och på så sätt ge mig lite energi...den sket sig kapitalt!!
Jag är än mer trött, ostadig och orkeslös. Blir en dag i sängen och hoppas på att jag orkar fördriva tiden med att läsa, även om jag inte minns.
Förlåt min deppighet, men det är fanimej tungt nu och jag kan inte göra ett endaste dugg än att härda ut och vänta tills det vänder. Inget annat än att tänka positiva tankar, men jag orkar knappt det.
Och på tal om att läsa.....det slog mig för en tid sen, ganska så längesen faktiskt. Jag letade efter en bok i min bokhylla, sökte bland titlarna och plötsligt var det som om jag hade en hel massa nya böcker där bland mina gamla välbekanta. Ja nya trots att jag har läst dem. Jag insåg att jag inte minns dem, vad de handlar om.
Jovisst jag vet att tex Morgan Allings bok handlar om hans uppväkt i olika fosterhem osv.....
Jag minns att jag läst dem och att jag tyckt om dem men jag kan inte minnas en enda detalj, inget om början eller hur det slutade.
Och detta gäller alltså alla böcker som jag har läst sen jag blev sjuk i huvudet.
Mina gamla böcker sen många många år tillbaka, såna som jag älskat....de står där och jag känner och vet vad de handlar om. Jag kan berätta handlingen för någon och varmt rekomendera.
Men mina nya, de står där i hyllan och kunde lika gärna vara olästa. Bokryggarna stirrar intetsägande mot mig. Jag vet som sagt att jag läst dem och tyckt de varit väldigt bra, men jag vet inte vad jag läst, jag minns ingenting.....absolut ingenting.
Hur kul e det på en skala? Jag har haft detta i tankarna av och till ända sen jag upptäckte hur det stod till. Jag har blivit både ledsen och rädd. Skjutit undan tankarna, förnekat dem och att det faktiskt står till på det viset.
Jag har ibland låtit tankarna varit där, jag har inte flytt från dem utan stannat kvar i rädslan.
Nu har jag kommit dithän att jag kan erkänna för mig själv att jag inte minns ett ord av vad jag har läst sen sjukdomen i min hjärna. Likadant är det med tidningarna som ligger på mitt nattygsbord.
Magasin som jag köpt med intressant artiklar och heminredningstidningar med bilder som jag älskar.
Jag kan inte frammana en enda bild eller text.....magasinen kunde lika gärna ligga där med blanka sidor. Lika blanka som min hjärna är.
Detta väcker tankar som att, hur ofta upprepar jag mig egentligen, hur ofta skriver jag samma sak?
Har jag nån aning om vad jag gör och säger över huvudtaget?
Jag är så rädd för att glömma, rädd för att försvinna in i en egen värld där mina nära och kära inte finns. En värld som jag själv skapar och som tar mig ifrån verkligheten och mina barn.
Jag såg på sjukhuset vad "frånvaron" av hjärnan gör med människor och hur grymt det är för de anhöriga.
Så ska ni göra någon förändring inför detta nya år så låt det vara att ta hand om era hjärnor. Skada dem inte med ett osunt leverne och utsätt dem inte för fysiska skador. Skydda hjärnan så får du vara Du.
Det finns många svåra saker en människa kan råka ut för. Men att inte längre vara den man är, utan bli en annan som man själv inte känner och som ens närmaste inte känner, måste vara det hemskaste av allt.
Nu är jag trött i både kroppen och hjärnan, att lägga mig isängen i mitt mörka sovrum måste bli det nästa jag gör.
Ha en bra dag Ni alla
