Ett leende
Ja tänk....hur gott det kändes. Det jag kände inom mig när jag stigit upp i morse. Det låg där i magen. En skön känsla som jag känner igen. Så välbekant och så längesen. Det är ett leende jag har där i magen inbäddat bland konsekvenserna av knäck, choklad och julköttbullar.
Ett leende som har vaknat, sträcker på sig, lite nyvaket sådär och låter mig veta att det är på gång, att det är på väg upp. Upp till min mun, först förbi och värma mitt hjärta för att sen nå mina ögon. Ett leende som väcker livet i mig igen.
Ja det är längesen jag kände denna känsla, kände att det levde ett leende inom mig. Jag har skrattar många gånger den senaste tiden och känt mig glad och så.....men jag har saknat den här känslan inom mig. Känslan av att livet ler.
Trots att min kropp är besvärlig mot mig så är jag en lycklig och välmående människa. Jag har ett rikt liv och jag kan inte se att jag skulle vilja byta ut det för då skulle jag förlora så mycket även om jag skulle vinna en del.
Idag så fanns det där i alla fall. Det jag saknat under lång tid. En förnimmelse av det som jag har känt varit helt borta. Leendet inom mig, det som får mig att må bra, gör mig glad och som ger mig livsglädje.
Jag trivs med att ha ett inneboende leende. Det påminner mig om hur mycket fint det finns att glädjas åt, påminner om att jag har så många som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Det påminner mig om att glädjas åt det som är här och nu. Leendet inom mig ger mig inspiration och lust till livet.
Jag är så glad över att jag känner att det håller på att vakna till liv där nere i magen, kittlar och spritter till då och då.
Det innebär att jag, trots att jag ännu är sjuk och orkeslös, ändå känner hopp och att jag är på väg mot rätt håll. Livet har inte svikit, det finns där och väntar på mig, lockar mig och får mig att minnas vart jag är på väg.
Tack för mitt leende idag...jag ser fram emot att se mig i spegeln och hälsa det välkommen. Se hur det har nått min mun och hur det glittrar i mina ögon och samtidigt känna värmen av det i mitt hjärta.
Tack för att mina armar och händer är mindre trötta idag för då orkar mina fingrar skriva. Och tack för att min hjärna inte protesterar vilt genom att vända mig ryggen.....den öppnar sig mer och mer och låter mig ta del av allt som finns däri. Jag vet att jag måste vara snäll mot den och t.o.m muta den ibland för att den ska vara medgörlig.
Jag vet att det kommer ta tid innan jag är som vanligt-glömsk igen. Men jag vet att det kommer bara jag går fram med myrsteg.
Min tomma almanacka hjälper mig. Varje gång jag tittar i den och ser alla blanka blad så känner jag tacksamhet och blir lugn inombords. Finns inget som jag måste än på många dagar.
Jag har en bra dag, bättre än igår och känner att jag kommer mer och mer på plussidan ju längre dagen framskrider. Det är ju så att man kan börja gapskratta ju :-D
Jag hoppas att ni bär era leenden, inte bara i magen utan att de har nått era munnar och ögon, värmt era hjärtan. Leta upp en spegel och titta efter vettja ;-)
Nu ska mitt leende i magen få sällskap av frukost så här sent på förmiddagen.
Tack för att den här dagen började så bra.
Ett leende som har vaknat, sträcker på sig, lite nyvaket sådär och låter mig veta att det är på gång, att det är på väg upp. Upp till min mun, först förbi och värma mitt hjärta för att sen nå mina ögon. Ett leende som väcker livet i mig igen.
Ja det är längesen jag kände denna känsla, kände att det levde ett leende inom mig. Jag har skrattar många gånger den senaste tiden och känt mig glad och så.....men jag har saknat den här känslan inom mig. Känslan av att livet ler.
Trots att min kropp är besvärlig mot mig så är jag en lycklig och välmående människa. Jag har ett rikt liv och jag kan inte se att jag skulle vilja byta ut det för då skulle jag förlora så mycket även om jag skulle vinna en del.
Idag så fanns det där i alla fall. Det jag saknat under lång tid. En förnimmelse av det som jag har känt varit helt borta. Leendet inom mig, det som får mig att må bra, gör mig glad och som ger mig livsglädje.
Jag trivs med att ha ett inneboende leende. Det påminner mig om hur mycket fint det finns att glädjas åt, påminner om att jag har så många som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Det påminner mig om att glädjas åt det som är här och nu. Leendet inom mig ger mig inspiration och lust till livet.
Jag är så glad över att jag känner att det håller på att vakna till liv där nere i magen, kittlar och spritter till då och då.
Det innebär att jag, trots att jag ännu är sjuk och orkeslös, ändå känner hopp och att jag är på väg mot rätt håll. Livet har inte svikit, det finns där och väntar på mig, lockar mig och får mig att minnas vart jag är på väg.
Tack för mitt leende idag...jag ser fram emot att se mig i spegeln och hälsa det välkommen. Se hur det har nått min mun och hur det glittrar i mina ögon och samtidigt känna värmen av det i mitt hjärta.
Tack för att mina armar och händer är mindre trötta idag för då orkar mina fingrar skriva. Och tack för att min hjärna inte protesterar vilt genom att vända mig ryggen.....den öppnar sig mer och mer och låter mig ta del av allt som finns däri. Jag vet att jag måste vara snäll mot den och t.o.m muta den ibland för att den ska vara medgörlig.
Jag vet att det kommer ta tid innan jag är som vanligt-glömsk igen. Men jag vet att det kommer bara jag går fram med myrsteg.
Min tomma almanacka hjälper mig. Varje gång jag tittar i den och ser alla blanka blad så känner jag tacksamhet och blir lugn inombords. Finns inget som jag måste än på många dagar.
Jag har en bra dag, bättre än igår och känner att jag kommer mer och mer på plussidan ju längre dagen framskrider. Det är ju så att man kan börja gapskratta ju :-D
Jag hoppas att ni bär era leenden, inte bara i magen utan att de har nått era munnar och ögon, värmt era hjärtan. Leta upp en spegel och titta efter vettja ;-)
Nu ska mitt leende i magen få sällskap av frukost så här sent på förmiddagen.
Tack för att den här dagen började så bra.
