i huvudet på en finnpajsar jänta

Vilken fantastisk eftermiddag jag har haft. Fullpreppad med diverse mediciner för att jag skulle orka så begav jag mig mot stan. Blev upplockad av Magnus vid T-banan och han körde mig till Polishuset där mamma väntade.

Poliserna vi träffade och pratade med var en salig blandning av poliser som ville vidareutbilda sig. Så det var allt från vanliga konstaplar till chefer. Kvinnor och män blandat.

Mamma och jag berättade först vilka vi var och vår historia, våra upplevelser. Som skiljer sig trots att vi båda var där samma dag som Johan dog. När jag hade berättat med mina ord och ur mitt perspektiv så torkade alla kvinnor sina ögon och en och annan kille blinkade lite väl mycket.

De berördes och det gläder mig eftersom det betyder att de tar till sig vad vi berättar och vill förmedla.

De ställde en del frågor och vi berättade om vårt arbete i spes och om hur viktig polisens första möte är med anhöriga. Vi berättade hur de genom att titta på sig själv och sina egna reaktioner, kan förstå varför de agerar som de gör och varför en del möten inte blir bra.

En lärorik och intressant stund och arrangörerna för denna utbildning som poliserna går, var mycket glada över att jag var där och att få lyssna. Meningen är att jag kommer kunna ta såna här uppdrag själv eftersom det blir mer och mer efterfrågan från olika yrkesgrupper.

Och som du Laila skrev i en kommentar. Begravningsbranchen har en del att lära och ta till sig de med.

Ikväll blir det stilla. Bara vila för i morgon ska jag in till spes och ta emot anhöriga.

Känner mig så glad över min dag. Tack för den!