i huvudet på en finnpajsar jänta

Men det kan/vill/tänker jag inte göra. Om ett par timmars aka jag åka till ögonsjukhuset och träffa doktorn ang den suddiga fläcken i mitt synfält. Äntligen ska det bli av!

Och ang ilskan och gråten så handlar det om nåt jag inte vill dela här, med hänsyn till de inblandade.

Främst med hänsyn mina barn. Och egentligen är jag bara arg men eftersom jag inte är "på topp" när det gäller min hälsa och andra saker så rinner det gärna över och allt svämmar över.

Det är sällan jag blir så här arg och jag gillar inte att bli det av dessa orsaker. Ilska kan vara en mycket stark och kreativ känsla, som man kan använda för att åstadkomma saker man vill. Men i detta fall så är det så att jag slår huvudet blodigt i samma vägg som jag så många gånger gjort förut.

Man borde kanske ha lärt sig, fast mest förundras jag över hur en människa kan stå så helt stilla i utveckling.
Nåväl nog om det. Jag tycker inte om mig själv när jag vill prata illa om någon eller dennes göromål.

En sämre sida av människan men ack så normal och vanlig.

Jag ska som sagt till ögonläkare idag. Jag både hoppas och inte hoppas att de ska ge mig en "diagnos" en förklaring till varför jag har en suddig fläck i synfältet.

Givetvis har jag googlat och de två symptom som stämmer på detta är grå starr och gula fläcken.

Om det är starr så går det att operera, det är bra. Om det är gula fläcken går det inte att göra nåt och försämring är att vänta. Det tar tack och lov många år för sjukdomen är långsam och man blir aldrig helt blind.

Bägge åkommorna brukar vanligen inträffa vid senare ålder än vad jag är. Jag hoppas på......nä jag vet inte vad jag hoppas faktiskt. Önskar bara jag slapp fläcken i ögat som förhindrar mitt skrivande och läsande.

Har även fått väldigt torra men samtidigt rinniga ögon. Hur som helst är det ju bara självaste f-n att det inte räcker med det jag redan har och tampas med.

Jag ser inte fram emot att ta tunnelbanan. Är inte i form för alla intryck, men jag har inget val. Måste ju.

Just nu skulle jag helst av allt vilja krypa ner i sängen, grina lite och sen äta en tallrik glass och se på en bra film. Comfort för fullt  ;-)

Men istället ska jag ta en dusch, måla på ett ansikte så gott det går utan ögonmakeup och fixa hår och klä på mig.
Jag ska mota bort ilskan genom att boosta positivitet till mig själv eftersom jag vet att det inte är lönt att känna som jag gör i detta fall.
Det leder ingenstans och det är bara jag som far illa själv.

Det har ju inte undgått mig att vi numera har en ny tronarvinge. En nyföding.

Jag tänkte lite grann på hur olika Viktoria och Daniels liv som föräldrar kommer se ut mot oss "vanliga"

Och jag drog slutsatsen att det är deras förlust. Inte elakt menat men det som de missar av sina barn därför att de är, dom de är........det är inget jag skulle önska någon.
För visst blir det barnen som får "betala" för att deras föräldrar har det jobb de har och inte själva kan styra och ställa i sina liv. Säga att NU tänker jag vara hemma och vabba för min dotter behöver mig och jag vill finnas där för henne även om hon bara är lite förkyld.

Vi som står vid sidan om ser ju skillnaden i vårat och deras liv och förstår att det som blir deras verklighet och norm....det skiljer sig så mycket från landets befolkning.

Det finns mycket att säga om detta. Jag har inte särskilt ont av att vi har ett Kungahus och kan absolut tycka att det är trevligt.

Men tack och hej för nu....duschen väntar!