Vem ringer på dörren?
Ser ut att kunna bli en stund i solen idag med. Får dock vänta lite till så att balkongen hinner värmas upp. Sen kan jag linda in mig i filten och luta mig tillbaka.
Jag gör inte många knop idag. Orkade dock bre mig en smörgås och äta. Annars är att värma te i micron det mest ansträngande jag orkat den senaste tiden. I matlagningsväg alltså.
Och klätt på mig har jag gjort med. Visserligen bara hobbybyxor och raggsockar å långärmad tröja. Inte klädd för att gå ut eller ens öppna dörren om det skulle ringa på.
Och spegeln har jag inte ens tittat i. Apropå att det ringer på dörren. Jag minns inte senast det gjorde det, utan att jag visste och väntade det.
När man har låst port och bara brevbäraren och städaren går in så blir det inga oväntade besök.
Jo nu minns jag. Det var ju på nyårsnatten kl 01.00 när vi hade lagt oss. VEM i hela friden ringer på vår dörr???
Magnus drog rocken på sig och öppnade och vips så slinker en katt in. Det var inte katten som hade ringt på dörren utan en granne från andra porten. Vi pratar ibland och han kan egentligen inte gå in i vår port för alla är specifikt låsta. Han hade nog gått genom källaren.
Men att han stod där nere i trappan det var märkligt. För i samma stund som katten slank in så sa han till Magnus att här är eran katt.
Vi har ingen katt!!!! Magnus är ruskigt allergisk mot katter. Och katten var livrädd och sprang och gömde sig.
Magnus efter och så utbröt ett "slagsmål" i hallen. Katten skrek och Magnus svor. Till slut fick han ut katten och grannen glodde fåraktigt.
Vi vet INTE varför han fått för sig att det var vår katt eller var han hade hittat den.
Så slutligen kommer Magnus tillbaka till sovrummet. Blödande armar. Katten hade ju både bitit och rivit honom och det rann verkligen blod.
Och viking som Magnus är så hämtade han en handspritsflaska och duchade armarna....ja han svor då med.....sen plåster på för att inte fläcka lakanen.
Så nyårsaftonsnatten var senaste gången någon oväntat ringde på vår dörr. Katten eller grannen har vi inte sett sen dess.
Och det gör mig faktiskt ingenting.
Men av nån anledning så har jag börjat vänta på brevbäraren. Det är lite drygt en månad sen jag sände in mitt manus och enligt info på förlagets hemsida så tar det ca två månader innan man får svar från dem. Och nu är jag inne på andra månaden och det pirrar lite i magen då och då.....särskilt när jag hör dunket från brevlådan och något landar på dörrmattan.
Jag ber och hoppas och håller tummarna om vartannat. Och då och då emellan så tvivlar jag starkt.....
Jag gör inte många knop idag. Orkade dock bre mig en smörgås och äta. Annars är att värma te i micron det mest ansträngande jag orkat den senaste tiden. I matlagningsväg alltså.
Och klätt på mig har jag gjort med. Visserligen bara hobbybyxor och raggsockar å långärmad tröja. Inte klädd för att gå ut eller ens öppna dörren om det skulle ringa på.
Och spegeln har jag inte ens tittat i. Apropå att det ringer på dörren. Jag minns inte senast det gjorde det, utan att jag visste och väntade det.
När man har låst port och bara brevbäraren och städaren går in så blir det inga oväntade besök.
Jo nu minns jag. Det var ju på nyårsnatten kl 01.00 när vi hade lagt oss. VEM i hela friden ringer på vår dörr???
Magnus drog rocken på sig och öppnade och vips så slinker en katt in. Det var inte katten som hade ringt på dörren utan en granne från andra porten. Vi pratar ibland och han kan egentligen inte gå in i vår port för alla är specifikt låsta. Han hade nog gått genom källaren.
Men att han stod där nere i trappan det var märkligt. För i samma stund som katten slank in så sa han till Magnus att här är eran katt.
Vi har ingen katt!!!! Magnus är ruskigt allergisk mot katter. Och katten var livrädd och sprang och gömde sig.
Magnus efter och så utbröt ett "slagsmål" i hallen. Katten skrek och Magnus svor. Till slut fick han ut katten och grannen glodde fåraktigt.
Vi vet INTE varför han fått för sig att det var vår katt eller var han hade hittat den.
Så slutligen kommer Magnus tillbaka till sovrummet. Blödande armar. Katten hade ju både bitit och rivit honom och det rann verkligen blod.
Och viking som Magnus är så hämtade han en handspritsflaska och duchade armarna....ja han svor då med.....sen plåster på för att inte fläcka lakanen.
Så nyårsaftonsnatten var senaste gången någon oväntat ringde på vår dörr. Katten eller grannen har vi inte sett sen dess.
Och det gör mig faktiskt ingenting.
Men av nån anledning så har jag börjat vänta på brevbäraren. Det är lite drygt en månad sen jag sände in mitt manus och enligt info på förlagets hemsida så tar det ca två månader innan man får svar från dem. Och nu är jag inne på andra månaden och det pirrar lite i magen då och då.....särskilt när jag hör dunket från brevlådan och något landar på dörrmattan.
Jag ber och hoppas och håller tummarna om vartannat. Och då och då emellan så tvivlar jag starkt.....
