i huvudet på en finnpajsar jänta

Först försökte jag hålla mig på de snöfria gångvägarna men då måste jag gå så att jag hela tiden hör trafiken. Och det ville jag inte. När jag går ut försöker jag undvika den och drar mig ditåt där jag bara kan höra naturens ljud.

Så jag traskade ner mot Grimstafälten. Både snömodd och halka men jag knatade på. Igår var det sol och det smälte okring mig. Luften som både smakade och doftade vår, tillsammans med solens värme var ju bara så underbar.

Nu när det smälter så sker ju det kända uttrycket "Det som göms i snö - kommer fram i tö"

Och jag såg några röda plastpluppar från nyårsraketerna, skymta i buskaget.

Då kom jag att tänka på en lek vi och säkert alla andra barn har lekt. Vi lekte sakletare. Och det får man väl till viss del skylla Astrid Lindgren och Pippi för  ;-)  Ibland behövde man i och för sig inte ens leka den leken för man hittade saker ändå.

Man hittade SKATTER. Saker som bara låg där och väntade på att tas om hand. Gratis grejer. Saker som man skattade högt och sparade i gömmor. Saker som kunde bli just precis vad man själv ville.

Vad som helst kunde bli en skatt...stenar, plastplubbar, fina pinnar, godispapper som någon tappat, glasbitar, metallgrunkor....ja faktiskt vad som helst och allra allra roligast var det ju om man hittade något riktigt liksom...som en sked eller en penna. En riktig sak. Eller en nyckel som man inte visste vart den gick.

Nyckeln skapade genast ett mysterium som sysselsatte oss.

Pengar var ju alltid roligt att hitta men det skedde inte så ofta och de skapade heller inte så stor mystik som en nycket gjorde.

Hade man turen att hitta en skräpcontainer i ett bostadsområde var ju lyckan gjord och man hade att göra en hel dag. I containers fanns ju en mängd skatter och vi bar och kånkade.

Jag var kanske 8 år när jag hittade en bunt karbonpapper i en container. De gjorde mig såå lycklig och de har kommit till användning många gånger genom åren.

Både när jag hade en hästklubb och mina elever skrev prov. Och när jag skulle skriva nåt själv som jag behövde kopia på. Så kopierade man på den tiden!!  Mina barn har haft dem när de ritat.....ja för jag har fortfarande kvar dem  40 år senare!!!!!

Det är bara några veckor sen som jag såg bunten i en låda. Jag höll dem i handen och funderade på om jag skulle slänga dem, jag har inte använt dem på många år.

Men så åkte de ner i lådan igen. Varför slänga nu tänkte jag, när jag sparat dem i 40 år?

Det är förunderligt hur lite som behövs för att ett barn ska känna sig rikt, känna att det äger en skatt. Och så mycket som behövs för att en vuxen människa ska känna samma glädje och tillfredsställelse.

En funnen sked eller en nyckel skapar sällan mystik och en lek som kan sysselsätta i flera dagar. Inte heller känner man sig rik då.

Rikedom kan vara så många olika saker. Skatter är idag ett negativt laddat ord. För oss vuxna betyder det att tvingas betala. Sällan betydet Skatt att vi har en skokartong under sängen, full av hittegods, som var och en har sin speciella betydelse.

Jag tror människan vore lyckligare om man medvetet oftare såg på livet och världen ur ett barns perspektiv. Om man valde att gå tillbaka till sin egen barndoms lekar och uppleva dem i sinnet och känna glädjen fraktas från då till nu. Väcka upptäckarlusten till liv och öppna sina ögon och sitt sinne mot allt det som finns omkring oss.

Tyvärr finns det många som lagt sin barndom bakom sig, av olika anledningar som som inte vill påminnas. Och det finns de som har glömt bort hur det var att vara barn. Några av de är människor som alltid irriterar sig på ungar och på vad de gör.

Ofta hör man suckar från omgivningen när ett barn är högljutt. Oavsett om det leker högt eller om det skriker.

Varje människa har ett tillfälle att titta på det "jobbiga" barnet som stör och gå tillbaka till sig själv. Hur var det att vara med föräldrarna att handla? Antingen så tokspännande att man tjoar och tjimmar och springer omkring....ELLER dödstråkigt. Och alldeles för många barn måste gå i affärer för att deras föräldrar väljer att göra det när barnen är trötta och hungriga......och för den delen så tycker inte barn om att handla Damkläder.

Det kostar så lite så lite att välja att ha överseende. Och man kan faktiskt göra nåt magiskt. Man kan få ett barn att sluta skrika genom att titta på det, fånga dess blick, hålla kvar och le eller vinka.

Jag gör det varje gång och varje gång slutar barnet skrika, jag lovar. För det behövs så lite för att barnet ska komma av sig och det kostar mig ingeting. Istället berikar det för jag har medverkat i att ett barn känner sig sedd......Med babysar är det såklart annat för de skriker av andra orsaker.

Ibland pratar jag med barnet och säger att det är klart det är jobbigt att handla och att man blir trött på det. Föräldern blir ofta väldigt tacksam eftersom skriket upphör och hon/han slipper känna skam som många gör.

Vi har inget att förlora på att Tända våra stjärnögon, som författaren Lou Rossling, säger. Med våra stjärnögon kan livet åter bli magiskt och alldeles alldeles underbart.

Snart ska jag gå ut på sakletarjakt och se vilka skatter jag kan hitta.