i huvudet på en finnpajsar jänta

Enligt Norstedts svenska ordbok står ordet Tillit för, Övertygelse om trovärdighet eller goda avsikter. Enligt Wikipedia betyder Tillit Förtroende. Enligt Wiktionary så talar man om Tilltro.

Tillit kan alltså ha fler betydelser men de är ändå besläktade med varandra.

Vad är då att känna tillit till livet?

Idag har det pratats om tillit bland vänner på Fb. Jag har ofta skrivit om tillit och funderar mer kring detta nu. Innan jag blev sjuk så använde jag nog ordet mest i sammanhang som att jag träffade en person, någon jag kände tillit för. Han/hon ingav ett förtroende och det kändes tryggt.

Efter att jag hade blivit sjuk och med det fått smaka på dödsångest, ren och skär skräck över att dö ifrån mina barn och känt rädsla över att jag inte vågade lita på livet igen så kände jag just att jag förlorat tilliten.

Och jag kunde väl inte dirket sätta fingret på att det var tilliten till livet jag inte längre hade. För det enda som existerade inom mig var rädsla. Jag förstod inte hur jag skulle kunna leva utan att vara rädd och jag förstod inte hur jag skulle sluta vara rädd.

Under min uppväxt så saknade jag förtroende för mig själv, för att andra männsikor tyckte om mig. Och jag saknade tilliten till att jag kunde klara av det jag i mina drömmar klarade av. Jag var jämt rädd.

Det var fruktansvärt att inse att jag inte längre kände någon tillit till livet själv. Det var som att stå och balansera över ett stup och vara övertygad om att jag skulle ramla och ingen skulle fånga upp mig. Jag litade inte till att jag hade balans nog att stå stadigt och jag litade inte till att underlaget var starkt nog att bära mig.

Jag visste helt sonika inte längre hur jag skulle leva. Och ingenting av detta var direkt märkbart utifrån. För jag var som vanligt. Uppträdde som vanligt och fanns där bland alla andra trots att jag balanserade vid mitt stup.

Jag hankade mig fram som ett sårat djur och ville helst kura ihop mig under en buske och invänta döden. Jag hade inga krafter kvar och jag såg ingen väg ut ur det tillstånd jag befann mig i.

Jag hade ju sökt hjälp för jag förstod att jag var illa ute men sjukvården hade läkt mina kroppsliga sår och kunde inte förstå att med dem så kom även psykiska sår. Jag var ju läkt, opererad, frisk, utom fara etc......

I alla fall....det var där jag var och innan jag la mig ner för att dö så grep jag ett sista halmstrå. Och det halmstået var tron. Barnatron, Gudstron, tron på en andlighet, tron på en större makt, tron på universum, tron på änglar, Jesus, Allah, Tron på vad du än vill kalla det...tron på att det finns något som är större än det vi ser. Tron på att det finns något gott för mig. Det finns någon som ser till mig och som jag kan luta mig emot. Tilliten till livet. För livet är starkare än döden. Tusenfalt starkare och döden kan inte få utrymme förrän allt liv är slut.

Så jag bad. Jag sa att nu orkar jag inte mer, det finns bara en väg kvar för mig att gå om jag inte kan sluta vara rädd. Jag la mitt liv i händerna på livet själv och bad om att inte behöva vara rädd längre.

Sen den dagen så var det som att jag befriades från en enorm börda. På rikigt även om det låter som en klysha. Jag bestämde mig i samma ögonblick som jag bad, för att tro. För att lägga mitt liv i händerna på det goda som råder och tro på att vad som än sker så sker det bästa för mig. Jag insåg att jag måste lita på livet, på människorna och på mig och min egen förmåga för att kunna leva fullt ut utan rädsla, fullt ut och vara lycklig.

Sen den dagen kunde jag börja lyfta blicken igen och se framåt. Jag kunde smaka på livet igen och krypa fram från min buske. Jag ville inte dö, jag ville leva. Och tron på att jag betydde något, att någon eller något skyddade mig, hjälpte mig och stärkte mig.

Idag bär mig tron, jag vet att absolut ingenting är omöjligt när man tror på det. För allt som finns och är skapat av människan det har börjat som en idé hos en person och han har trott på den och lyckats övertyga andra att även de tro.

Alla människor som är med om mirakel, de möter dem just för att de tror på dem.

Jag vet att genom att tro så ser jag. Jag behöver inte se för att tro. Och jag vet att halva jordens befolkning tror som jag gör. Vi ser för att vi tror och jag tror på mina ögon och mina upplevelser.

Så du som förlorat tilliten eller aldrig har känt tillit. Prova på att släppa taget och lita på att du finns här för att leva ut i din fulla potential och att det kommer gå väl för dig. Dina tankar och din övertygelse kommer att ge dig det du vill ha. Bara du inte är rädd. Rädslan är din värsta fiende men den går att besegra och det gör dig starkare och oövervinnerlig.