Tuttarna intakta
Till min stora lättnad så visade dagens mammografi att den knöl jag känt, inte var en tumör utan antagligen en körtel el mjölkgång. Allt såg normalt ut.
Det går knappt i ord att uttrycka vilken lättnad jag känner. Ett par dygns oro och skräck håller på att släppa taget om mig.
Jag är helt slut faktiskt efter att ha försökt fokusera så mycket på att inte må dåligt av detta och vara rädd. Men hela tiden så har ju de känslorna nästlat sig in i det jag gjort och tänkt på så att jag hela tiden hamnar i den förlamande rädslan.
Jag är oerhört glad över att jag har så pass bra koll på brösten och hur de brukar kännas så att jag märker när något är annorlunda.
Natten till idag var fruktansvärd. Jag kunde såklart inte sova men försökte att tänka på allt annat än detta så jag köpte ett torp, jag inredde det, jag köpte julklappar och jag bytte vår lägenhet......å himla bra blev allt.
Och apropå julklappar så gick jag en sväng i centrum efter röntgen. Ramlade in på Dea Axelsson och hade en liten önskan om att hitta och köpa min något fint. Och visste köpte jag, men inte åt mig själv utan en julklapp till nån annan. Jag kunde ju inte låta bli när det är halva reapriset och nära på oförskämt billigt :-)
Glad blev jag av det och jag älskar ju att de bort presenter till nära och kära.
Sen är jag glad för en annan sak oxå och det är att vi ska titta på en lägenhet på lördag. Det är ett byte. Och det är en trea i Bro som vi vill flytta till. Nedre botten med stor uteplats. Inte den lägenhet som vi varit intresserade av tidigare för det bytet verkar inte bli av. Den här tjejen skrev till mig igår och sa att hon ville byta med oss.
Och kan ni tänka er att den ligger på samma gata som jag en gång bott på för sådär en hundra år sen.
Nu känns det plötsligt som att jag ska gråta igen....tårarna bara kommer. Och det är väl lättnaden och att spänningen försvinner...det blandat med glädjen över att allt var bra och för att vi ska titta på en lägenhet.
Kanske kan min dröm om ett hem utan trappor jag måste gå upp för, med en uteplats att plantera mina blommor på och grilla min mat på gå i uppfyllelse.
Och framför allt att bo så jag slipper den trafik som gör mig sjuk i huvudet.
Jag kan inte säga annat än att livet är bra härligt. Jag är så lyckligt lottad som dragit så många fina vinster i livets lotteri. Det hade inte jag, och ingen annan heller, någon aning om när jag för nära 47 år sen blev fotograferad och hamnade i kvällstidningen med denna bild. Tack! Skitmycket Tack faktiskt!!!!!
