Julfirandet är löst!
En ihållande förkylning har varit orsaken till att jag inte orkat skriva nu på flera dagar. Som vanligt så funkar korta inlägg, såna som jag skriver på fb men inte att sitta längre stunder. Och just idag så har tydligen näsan min fått fnatt för jag nyser som en tok...värre än dvärgen Prosit faktiskt.
Nyss så blev det sju gånger på raken och nånstans har jag läst, och om det är hittepå eller sanning, det vet jag inte. Men jag läste att hjärtat stannar varje gång man nyser och i så fall hade jag sju hjärtstillestånd på raken.
Och jag överlevde!!!....så det är nog ett hittepå :-)
Och nu ska jag prata om julen. Ja hur otroligt galet det än låter så tänker jag på och längtar till julen. Visst älskar jag hösten som vi befinner oss i nu. Och jag tycker att var sak har sin tid men det hindrar inte att jag i smyg längtar och tänker på julklappar och sånt.
Jag är alltid ute i god tid med mina julklappar och det är för att jag älskar paket. Jag är barnsligt förtjust i att ge bort julklappar. Jag har alltid ögona med mig och rotar i reahyllor och fyndar hela året. Jag lägger undan och spar tills det är dags att ge och jag tycker så mycket om att göra presenter själv. Och glädjen över att fynda nåt dyrt jättebilligt, den glädjen är mycket tillfredsställande. Och på så sätt så kommer jag alltid billigt undan.
Långt innan jul är jag alltid klar och sen kan jag lägga energi på att bara mysa. För att känna myset så måste man vilja det och skapa förutsättningar. Det kommer inte av sig själv.
I förrgår kväll när vi lagt oss så pratade Magnus och jag i alla fall om julen och hur vi tänkte ang firandet i år.
Och Magnus är dessvärre en Grinch....ja så illa är det. Jag, det största julfreaket som finns, är ihop med en Grinch. Jovisst gillar han väl julen och främst då att äta julmat. Men han stressas för mycket av det och har svårt att se över allt det kommersiella och ta det med lite ro liksom.
Han tillhör dem som klagar. Inte så att han ojar sig hela tiden för jag har sagt till honom att jag blir väldigt ledsen om han hela tiden suckar över julen. Jag har sagt att han liksom tar glädjen ifrån mig. Och då försöker han att inte klaga så högt i alla fall....men jag vet att innerst inne så vill han ha det lugnt och skönt, äta och dricka gott, vila, känna julstämning precis som jag. Och han är med och förbereder, pyntar och ställer ut tomtar :-)
Men jag förstår hans våndor, det gör jag verkligen. Och det är för att han känner att det ligger sån press på honom att få till julfirande med sina barn. För det första så fungerar inte kommunikationen mellan honom och barnens mamma. Och att få klara besked är alltså uteslutet. Och när han pratar med barnen som ju är stora, så vet de heller inget utan allt är bara så löst. Att se framåt å planera är svårt. Sen så tillkommer problemet att alla syskonen tillsammans är "omöjligt" att ta upp hit samtidigt. Det är så mycket konflikter och kostar mer i stress och dålig stämning att det bara inte går och vi vill inte heller.
Sen att välja ut vilka som ska komma upp är ju nästan omöjligt det med. Kruxet är ju att de bor 45 mil från oss så det är inte helt enkelt samtidigt som vi ju oxå har begränsat utrymme. Och numera så finns det kärestor med i bilen som ju givetvis ska vara välkomna de med.
Detta är gisslet, och faktiskt det enda som får min glädje över julen att grumlas, för samma sak återkommer varje år och varje sommar med när det är dags för semester.
Vi kan inte själva bestämma hur vi ska ha det utan måste alltid till sista stund vara beredd på allt då vi har barn på varsitt håll och det ska jämkas och grejas med dem och deras andra förälder.
Tack och lov så går tiden och alla blir äldre och kravet på regelbundet umgänge minskar. De skapar sina egna liv oxå och blir mobilare ju äldre de blir och får egna arbeten och tjänar egna pengar.
I alla fall så kände Magnus det som att han sjönk ner i skoskaften när vi talade om julen häromdagen och hur den skulle firas.
Men så kom jag på en genialisk idé och det var att han och jag skulle dela på oss och fira på varsitt håll.
Först så gillade han inte alls idén med tanke på att han vill så gärna att det ska funka friktionsfritt och då stretar han emot. Medans jag säger att just nu är ju läget så att barnen är stora, det funkar inte friktuionsfritt och då måste vi göra det bästa av situationen och se vad som är det primära. Och det primära är att han träffar sina barn. Och om det innebär att jag inte är med, då får det bli så om det är en lösning som fungerar och han kan fira jul med dem.
För jag vill ju fira jul med mina barn och med min familj som numera inbegriper underbara David som förgyller som bara ett barn kan. Och att få utrymme för alla och envar och dessutom utan konflikter, det blir knepigt. Och om julstämningen och allt runtomkring bara känns jobbigt pga detta, ja då kan man ju lika gärna låta bli att fira.
Jag tyckte att vi skulle lösa problemet med att Magnus åker ner till Småland och bor hos sin syster, samlar alla barnen och sitt barnbarn där och firar jul. Då är de på hemmaplan och sängplatser behöver inte ordnas till alla och han kan umgås med dem i lugn och ro. Jag blir kvar hemma och firar med mina barn och min familj.
Sen så kommer han hem igen och vi kan ha det gott utan stress både före och efter själva juldagarna.
För här hemma hos oss börjar ju julen redan första advent och vi passar på att mysa och förbereda med bak och matlagning.
När han hade funderat på det en lite stund så märkte jag hur lättad han blev över att problemet kunde lösas så lätt. För som jag tänker så är jag helt ok med att han och jag delar på oss. Och om det behöver bli så vartannat år ett par år framöver tills alla våra barn har egna liv och hem och inkomster och själva tar ansvar för helger, högtider och semestrar...ja då är det bästa alternativet.
För mig är julen så mycket mer än den 24 december och Magnus och jag kan göra alla roliga saker tillsammans som att rulla köttbullar och grädda Jansson, innan han åker ner.
Jag jobbar rätt hårt på att få Magnus att släppa det fyrkantiga och sluta streta emot. För han vill ju så gärna att allt ska funka, och det vill ju jag med. Men när det inte gör det så måste man ju se HUR vi kan få det att funka istället under de omständigheter som råder. Det behöver inte bli dåligt bara för att det inte är det ultimata.
Och jag tror minsann att jag är på god väg att få honom att förstå att det kan vara enklare och framför allt skönare att inte hela tiden grubbla på och må dåligt över att man inte kan få till det som man tycker att det borde fungera. Man måste leta andra lösningar då.
Och det roliga är ju att han är ju expert på sitt jobb, proffs på att hitta lösningar och fixa och ordna så att det blir så himla bra. Där är han inte påverkad av känslor om hur det borde vara så där kan hans kreatvitet sprudla.
Jag är så lättad och så glad över att vi så här tidigt har kommit fram till en lösning. Under de år vi känt varandra så har detta varit smolket i glädjebägare ang julen och hur vi ska få till det. Min sorg över att Magnus farit så illa av det har varit stor och jag önskar hhonom ju bara att få må bra utan oro och stress.
Dessutom så kommer Magnus syster och systerdotter att bli så glada över att få fira en familjejul. För under många år så har det bara varit de två.
Och kanske om Magnus kan vara ledig unde mellandagarna att jag åker ner till Småland jag med och upplever ett småländskt vinterlov....sen har vi ju Nyår som han och jag kan planera att göra något trevligt och avkopplande tillsammans.
Idag har vi en fantastiskt fin höstdag och trädens löv sprakar i brandgult. Jag ska ta en försiktig promenad och andas lite frisk luft. Tror även jag ska samla lite fina löv och bär som jag kan använda till ett blomarrangemang på balkongen.
Nyss så blev det sju gånger på raken och nånstans har jag läst, och om det är hittepå eller sanning, det vet jag inte. Men jag läste att hjärtat stannar varje gång man nyser och i så fall hade jag sju hjärtstillestånd på raken.
Och jag överlevde!!!....så det är nog ett hittepå :-)
Och nu ska jag prata om julen. Ja hur otroligt galet det än låter så tänker jag på och längtar till julen. Visst älskar jag hösten som vi befinner oss i nu. Och jag tycker att var sak har sin tid men det hindrar inte att jag i smyg längtar och tänker på julklappar och sånt.
Jag är alltid ute i god tid med mina julklappar och det är för att jag älskar paket. Jag är barnsligt förtjust i att ge bort julklappar. Jag har alltid ögona med mig och rotar i reahyllor och fyndar hela året. Jag lägger undan och spar tills det är dags att ge och jag tycker så mycket om att göra presenter själv. Och glädjen över att fynda nåt dyrt jättebilligt, den glädjen är mycket tillfredsställande. Och på så sätt så kommer jag alltid billigt undan.
Långt innan jul är jag alltid klar och sen kan jag lägga energi på att bara mysa. För att känna myset så måste man vilja det och skapa förutsättningar. Det kommer inte av sig själv.
I förrgår kväll när vi lagt oss så pratade Magnus och jag i alla fall om julen och hur vi tänkte ang firandet i år.
Och Magnus är dessvärre en Grinch....ja så illa är det. Jag, det största julfreaket som finns, är ihop med en Grinch. Jovisst gillar han väl julen och främst då att äta julmat. Men han stressas för mycket av det och har svårt att se över allt det kommersiella och ta det med lite ro liksom.
Han tillhör dem som klagar. Inte så att han ojar sig hela tiden för jag har sagt till honom att jag blir väldigt ledsen om han hela tiden suckar över julen. Jag har sagt att han liksom tar glädjen ifrån mig. Och då försöker han att inte klaga så högt i alla fall....men jag vet att innerst inne så vill han ha det lugnt och skönt, äta och dricka gott, vila, känna julstämning precis som jag. Och han är med och förbereder, pyntar och ställer ut tomtar :-)
Men jag förstår hans våndor, det gör jag verkligen. Och det är för att han känner att det ligger sån press på honom att få till julfirande med sina barn. För det första så fungerar inte kommunikationen mellan honom och barnens mamma. Och att få klara besked är alltså uteslutet. Och när han pratar med barnen som ju är stora, så vet de heller inget utan allt är bara så löst. Att se framåt å planera är svårt. Sen så tillkommer problemet att alla syskonen tillsammans är "omöjligt" att ta upp hit samtidigt. Det är så mycket konflikter och kostar mer i stress och dålig stämning att det bara inte går och vi vill inte heller.
Sen att välja ut vilka som ska komma upp är ju nästan omöjligt det med. Kruxet är ju att de bor 45 mil från oss så det är inte helt enkelt samtidigt som vi ju oxå har begränsat utrymme. Och numera så finns det kärestor med i bilen som ju givetvis ska vara välkomna de med.
Detta är gisslet, och faktiskt det enda som får min glädje över julen att grumlas, för samma sak återkommer varje år och varje sommar med när det är dags för semester.
Vi kan inte själva bestämma hur vi ska ha det utan måste alltid till sista stund vara beredd på allt då vi har barn på varsitt håll och det ska jämkas och grejas med dem och deras andra förälder.
Tack och lov så går tiden och alla blir äldre och kravet på regelbundet umgänge minskar. De skapar sina egna liv oxå och blir mobilare ju äldre de blir och får egna arbeten och tjänar egna pengar.
I alla fall så kände Magnus det som att han sjönk ner i skoskaften när vi talade om julen häromdagen och hur den skulle firas.
Men så kom jag på en genialisk idé och det var att han och jag skulle dela på oss och fira på varsitt håll.
Först så gillade han inte alls idén med tanke på att han vill så gärna att det ska funka friktionsfritt och då stretar han emot. Medans jag säger att just nu är ju läget så att barnen är stora, det funkar inte friktuionsfritt och då måste vi göra det bästa av situationen och se vad som är det primära. Och det primära är att han träffar sina barn. Och om det innebär att jag inte är med, då får det bli så om det är en lösning som fungerar och han kan fira jul med dem.
För jag vill ju fira jul med mina barn och med min familj som numera inbegriper underbara David som förgyller som bara ett barn kan. Och att få utrymme för alla och envar och dessutom utan konflikter, det blir knepigt. Och om julstämningen och allt runtomkring bara känns jobbigt pga detta, ja då kan man ju lika gärna låta bli att fira.
Jag tyckte att vi skulle lösa problemet med att Magnus åker ner till Småland och bor hos sin syster, samlar alla barnen och sitt barnbarn där och firar jul. Då är de på hemmaplan och sängplatser behöver inte ordnas till alla och han kan umgås med dem i lugn och ro. Jag blir kvar hemma och firar med mina barn och min familj.
Sen så kommer han hem igen och vi kan ha det gott utan stress både före och efter själva juldagarna.
För här hemma hos oss börjar ju julen redan första advent och vi passar på att mysa och förbereda med bak och matlagning.
När han hade funderat på det en lite stund så märkte jag hur lättad han blev över att problemet kunde lösas så lätt. För som jag tänker så är jag helt ok med att han och jag delar på oss. Och om det behöver bli så vartannat år ett par år framöver tills alla våra barn har egna liv och hem och inkomster och själva tar ansvar för helger, högtider och semestrar...ja då är det bästa alternativet.
För mig är julen så mycket mer än den 24 december och Magnus och jag kan göra alla roliga saker tillsammans som att rulla köttbullar och grädda Jansson, innan han åker ner.
Jag jobbar rätt hårt på att få Magnus att släppa det fyrkantiga och sluta streta emot. För han vill ju så gärna att allt ska funka, och det vill ju jag med. Men när det inte gör det så måste man ju se HUR vi kan få det att funka istället under de omständigheter som råder. Det behöver inte bli dåligt bara för att det inte är det ultimata.
Och jag tror minsann att jag är på god väg att få honom att förstå att det kan vara enklare och framför allt skönare att inte hela tiden grubbla på och må dåligt över att man inte kan få till det som man tycker att det borde fungera. Man måste leta andra lösningar då.
Och det roliga är ju att han är ju expert på sitt jobb, proffs på att hitta lösningar och fixa och ordna så att det blir så himla bra. Där är han inte påverkad av känslor om hur det borde vara så där kan hans kreatvitet sprudla.
Jag är så lättad och så glad över att vi så här tidigt har kommit fram till en lösning. Under de år vi känt varandra så har detta varit smolket i glädjebägare ang julen och hur vi ska få till det. Min sorg över att Magnus farit så illa av det har varit stor och jag önskar hhonom ju bara att få må bra utan oro och stress.
Dessutom så kommer Magnus syster och systerdotter att bli så glada över att få fira en familjejul. För under många år så har det bara varit de två.
Och kanske om Magnus kan vara ledig unde mellandagarna att jag åker ner till Småland jag med och upplever ett småländskt vinterlov....sen har vi ju Nyår som han och jag kan planera att göra något trevligt och avkopplande tillsammans.
Idag har vi en fantastiskt fin höstdag och trädens löv sprakar i brandgult. Jag ska ta en försiktig promenad och andas lite frisk luft. Tror även jag ska samla lite fina löv och bär som jag kan använda till ett blomarrangemang på balkongen.
