i huvudet på en finnpajsar jänta

Man kan inte skriva när man har huvudet fullt av snor, ja inte jag i alla fall. För det är så det har varit och fortfarande är. I snart två månader har jag nu varit sjuk - ofrisk - det har kommit och gått för vissa enstaka dagar har jag mått riktigt bra men så vänder det och det har främst varit då jag dansat.

Har kunnat må hur bra som helst, har känt att jag är frisk och så har det blivit torsdag och jag har med hjärtans glädje och lust dansat häcken av mig och blivit skittrött. Vilket jag alltid blir av dansen och på morgonen dagen efter så har jag vaknat med att förkylningen ännu en gång har invaderat min kropp. Allt har börjat om, ingen ork ingen energi, bara snor och hosta, täppt näsa och feber.

Kurerat mig efter bästa förmåga och så har jag känt mig bättre, gått och dansat igen och så har det börjat om.

Nu har jag inte dansat på ett tag. Jag har medvetet hållit mig hemma vilket inte hjälpt det heller. Kul! INTE!

Jag vet att ni är många som tipsar mig om diverse nautrmedel och annat som hjälper. Och det är jag glad över eftersom det visar att ni tänker och bryr er om. Saken är ju den bara att jag inte får äta något sånt. Det är min neurolog som sätter stopp eftersom man inte vet hur dessa olika naturpreparat påverkar min hjärna och den sjukdom jag har. Jag får inte ens vaccinera mig mot sjukdomar som kan göra mig väldigt sjuk och som blir väldigt svårt för mitt skadade immunförsvar att bekämpa. För vaccinet i sig kan vara ännu vådligare.

Det är ett invecklat system och svårt att förstå sig på, men jag måste lita på mina doktorer och på att de vill mitt bästa.

Mitt allmäntillstånd är inte det bästa, mina knappa resurser är tömda och jag bara ääääär. Jag snorar och är och gör ingenting eller så lite som möjligt. 
Människor är mina fiender. Därför att de bär på snuvor andra saker som för dem tar ett par dagar att bli kvitt medans det för mig tar så här lång tid.

Jag känner mig uppgiven, trött, irriterad, och ledsen. Jag har inte lust att göra nåt alls. Inget roligt, inget tråkigt. Jag har inga ambitioner alls just nu. Det känns bara hopplöst.

Och ändå så är detta så välbekant, jag har ju varit här så många gånger tidigare. Och jag kan ju inte påverka situationen alls. Och jag är så pass insiktsfull att jag vet att det är lönlöst att protestera vilt och vara ledsen eller arg över det jag inte kan påverka. Då får man fokusera på det man kan påverka och göra det bästa av situationen.

Men som sagt, jag har föga lust just nu. Jag vet att det går över. Både detta, mitt allt annat än positiva tillstånd samt förkylningen, går över. Handlar bara om tid. Och tid har jag, all tid i världen faktiskt.

När man använt många månader de senaste sex åren till att vänta så lär man sig tålamod. Vare sig man vill eller inte så är att lära sig tålamod - tålamodskrävande.

Men för min del kan tålamodet slänga sig i väggen just nu för jag har inte lust att böja mig och snällt sitta ner och vänta.
Fast jag har ju tid att göra det, för jag kan ju inte göra annat. Min kropp tillåter inte det. Så att vandra mellan väggarna, ta en stillsam promenad då och då är tillåtet.

Fast igår så var jag olydig. Jag tog en alvedon och så övertalade jag Magnus att vi skulle åka till Ikea. Han slutar tidigt på fredagar och jag räknade ut att det inte skulle vara så mycket folk där då. Jag ville äta köttbullar eftersom jag inte orkade laga mat och jag visste att även han var väldigt trött efter en tung vecka. Han är förkyld han med, men inte som jag utan i ögonen, i sin kropp som ger honom svårt eksem och en "allergi" reaktion i ögona.

Hans kropp jobbar hårt på att bekämpa viruset som sätter sig där det gör mest skada.
I alla fall....han tog en dusch, la sig och sov en stund. Sen åkte vi. Beställde mat i en ganska folktom restaurang. Åt och sen på väg ut så gick vi genom varuhusets nede våningsplan. På vägen plockade jag åt mig ett par fina röda plastburkar, julservetter, bordshållare för tejp, en rulle brunt papper, muffins och-knäckformar i rött och vitt......lite smått och gott alltså. 

Denna olydiga handling resulterade i att jag idag är än mer snorig, helt slut i kropp och huvud och nyser varannan minut så där fyra gånger på raken.

Jag fattar vinken! Jag gör bäst i att hålla mig på mattan.

Och som grädde på moset eller kanske snarare som spiken i kistan så ringde man från hotellet i Nyköping igår. Vi har tillsammans med ett par vänner, bokat en nyårshelg på ett hotell i Nyköping. Vi tänkte ha det gott, äta, umgås och komma bort för en liten minisemester. Underbart!!!

Lotta på hotellet tvingas nu meddela att de inte alls tänker ha öppet under nyårshelgen pga för få bokningar.
Så de beklagar och så stänger de stället över helgerna, och där flög vårt nyårsfirande sin kos lika snabbt som en jäkla raket.

Sisådär, vad mer kan komma nu.....

Det här var väl antagligen inte vad ni längtat efter att läsa, om mitt snor, men det var så det blev. Kände mig nödgad att ge ett livstecken ifrån mig. Jar har fått onda ögat från datorn mer än en gång då jag skrivit på fejjan...har liksom sagt att jag bör öppna bloggen och pränta ner något.

Det var det för denna gång, må ni må bättre än vad jag gör just nu :-)