i huvudet på en finnpajsar jänta

Jag tänker så här att ibland är det dags att gå.
Alla har vi ju någon gång i livet tagit avsked av något kärt. En vän, en älskade, ett älskat husdjur, en plats som vi tyckt om att bo på. Vi har kanske tagit avsked av ett arbete vi älskade, en gammal farfar eller mormor. Vi har tagit avsked av olika faser i livet, brutit upp och börjat om på nytt. Och ibland har vi tvingats till ett avsked som sker alldeles för tidigt och på liksom fel sätt. Det är när någon vi har nära plötsligt rycks bort till döden.

Vi vet att avsked hör livet till. Vi vet att avsked gör ont och att avsked betyder slutet på någonting.

Därför så vårdar vi våra relationer och det vi håller kärt. Därför är vi rädda om och tacksamma över allt vi har och tar vara på varje minut som vi får......eller!?

Ja det kan bara varje människa sanningsenligt svara på inför sig själv...om man törs. Jag vet även att vi människor är mästare på att vårda även det som inte är oss så kärt. Och då menar jag vårt förflutna, det som smärtar, gör ont och som man ibland vill ha upprättelse för. Vi vårdar avskeden vi gjort i livet så att de aldrig får läka.

Ja för man kan krasst säga att vi vårdar även det som gör oss ont. Ofta lägger vi mer kraft och energi på det istället för att vårda allt det goda och bra som finns omkring oss.  
Vi vårdar det vi anser oss orsaka vårt trassliga liv, våra trassliga relationer, vår dåliga lön, vår dåliga hälsa och våra glädjefattiga dagar. Vi vårdar stess, oro och gamla oförätter.

Vi vårdar och ger näring till allt det som får oss att må dåligt och känna allt annat än glädje och harmoni.

Vi förmår inte att ta avsked från det och vända det ryggen och gå.

Vi borde ställa oss själva inför allt det som vi anser gör vårt liv till en hemsk och tråkig plats att vara på. Vi borde packa upp våra ryggsäckar på bordet och rada upp allt det vi kånkar på.
Vi borde en gång för alla ta avsked. Vi borde säga att nu tänker jag gå och lämna detta bakom mig.

Vi borde titta på det som gjort oss ont, vrida och vända på det en kort stund för att se vad gott jag kan ta med mig. För det finns alltid något man kan bära med sig och som är gynnsamt och bra för en själv.

Många är säkert de som känner att de liksom sitter fast. De känner att de inte kommer nånvart. Då kan det ju faktiskt vara så att man inte har tagit avsked och släppt det man bör göra för att kunna fortsätta framåt.

Avsked hör livet till och är slutet på någonting men samtidigt så kan avsked innebära att man plötsligt har mer utrymme för det som komma skall.

Så varför inte titta efter vad det är Du inte kan släppa taget om.

Vi kan vända oss om och omsorgsfullt ta adjö av det som varit. Ömt tacka för de erfarenheter man fått och sen säga att nu är det är dags att gå. Vända tillbaka och istället blicka framåt.

Varje minut du ägnar åt att älta det förflutna är en minut du stjäl från din framtid.