i huvudet på en finnpajsar jänta

Detta är ett julhus...ja eller rättare sagt en julkyrka....ca 40x40 cm och om jag hade 890 kr så skulle jag åka raka vägen till Grillby på Möbler och Ting och köpa det.

Sen skulle jag packa mina saker och flytta in  :-)

Jag på riktigt alltså. Ni tror mig inte?.........för hur skulle en stor människa kunna flytta in i ett hus som inte ens är en halvmeter högt?

Jo det är så att jag kan göra mig alldeles liten, inte så att jag kryper under en säng, pekar på en spik och säger tjillevippen......jag kan göra mig alldeles alldeles liten och lagom i storlek för att kunna flytta in i det här huset.

Jag bara blundar en sekund och sen öppnar jag ögonen och tittar in genom ett av fönstren...sen tar jag fram nyckeln jag har i fickan och låser upp och stiger in.
Och vips så är jag liten och bor i det här vackra julhuset. Magiskt va!? :-)

Jag kan göra precis vad jag vill i mina tankar, i min fantasi och det är magiskt. Och i min fantasi drömmer jag mig bort och bor i detta hus, det är jul. Allt är färdigt och klart...pyntat och det doftar gott från köket och i alla vrår.

Ibland är jag ett barn och ibland är jag mamman i huset...om vartannat så fantiserar och lever jag mig in i de rollerna och hur julen upplevs och känns. Vilken lycka och glädje att vara det förväntasnfulla barnet som väntar på det magiska, trycker näsan mot den kalla glasrutan i tornfönstret och ser på snöflingorna som sakta faller.

Och vilken fröjd och kärlek det är att få vara mamman som ordnar allt så fint för barnen. Som ser de glittrande och glada leendena. Hör skrattet porla ur deras munnar och med tacksamhet och kärlek i bröstet ser sig omkring i det vackra huset och julefriden sluter sig omkring alla som en varm och skön filt.

Snart ringer det på dörren och familj och vänner kommer till fest. Någon har med sig vänner som jag aldrig för har träffat, ensamma själar. Alla är välkomna till mitt hem.

Ja så här perfekt och underbart vill jag ha det och så här har jag det......inte i detta huset utan i min lägenhet på Grimstagatan - utan torn och utan burspråk.
I mitt hjärta bär jag denna känsla med mig och jag vill detta, så då skapar jag detta inom mig och applicerar det på verkligheten.

Man måste vilja julstämning för att det ska bli julstämning.

Jag tror att orsaken till den negativa inställning som många vuxna har kring julen är att man förväntar sig och tror att julstämning och mys ska komma av sig själv.

Men det gör det inte, man måste vilja och skapa förutsättningarna för det.

Den första förutsättningen och antagligen den viktigaste är, att öppna sitt sinne. Vi är så stressade idag och som vixen så ligger det ju på oss att skapa julen. Barnen har bara att invänta den och mammor och pappor världen över skapar magi för dem

Ibland så till den milda grad att de stupar på julafton. När sen barnen är stora så blir det ingen magi längre för ingen orkar trolla med knäna eller söka efter glittret i ett barn ögon.

Man blir lite lätt suckig och pratar nedlåtande om julen och all stress.

Att vilja är att göra ett val. Söka efter känslan från barndomen, söka känslan av förväntan och magi. Söka efter andlösheten som infann sig när det bultade på dörren och man bara visste att det var tomten.

Ja jag vet......en massa människor har inte ens i sina drömmar kunnat närma sig denna sagolika jul. Och det pga supande föräldrar som slogs, knapert med pengar. Misshandel och övergrepp. Många barn har vuxit upp till stelnande vuxna som hatar julen för att de aldrig fick uppleva det som alla andra fick och för att de tvingades ljuga om hur fantastiskt de hade firat för att hålla masken och slippa frågor......Ja jag vet.

Och det här är fruktansvärt. MEN som vuxen kan man ge sig själv det man blev fråntagen som barn. Man kan ge det till sina barn och man kan säga att från om med NU så tillåter jag inte att en enda jul tas ifrån mig.

För så länge vi lever kvar i det hemska som var så tar dag dag dag i livet ifrån oss. Alla de människor som en gång gjorde oss illa, de fortsätter och fortsätter och ibland är de t.o.m döda. Och vi låter dem göra det, vi vrider oss i smärtor, blir ännu hårdare och kallare och vi säger inte stopp. Hit men inte längre!

Ett första steg i läkningen är att säga, inte mer, ingen tar något mer ifrån mig. Ett andra steg är att trösta sig själv, ge sig själv det som andra tog.

Jag lever med en Grinsch, min Magnus tycker inte om julen och det finns anledningar till det. Några av dem har jag räknat upp här alldeles nyss.

Jag känner att han sakta men säkert håller på att läkas och jag kan hjälpa honom med det. Genom att visa hur det kan vara och genom att visa hur han kan göra sig fri. Skilja på nu och då. Nu finns inte de omständigheter som rådde då. Nu är allt annorlunda. Och då kan vi göra precis vad vi vill med det vi har.

Vi bär ofta omständigheter med oss, särskilt de dåliga och låter de råda även fast många år har förlutit och vi lever med helt andra, nya människor. Och ändå så beter vi oss, agerar och reagerar som vi en gång gjorde. På det sätt som gjorde att vi överlevde. Våra strategier till överlevnad var nödvändiga men behövs kanske inte längre eftersom krigszonen sen länge är borta.

Julen är en sån sak som ofta får skäll pga våra barndoms jular. Den är idag 2011 helt oskyldig till vad Du råkade ut för och ändå så ska den nekas tillträde till ditt hjärta.

Många gånger skyller vi på köpmännen också, på kommersen. Att det är de som är orsak till att vi inte gillar julen. Och det är ju märkligt att de ska ha sån makt över en enskild människa.

Vi skyller på alla måsten och krav.......och de undrar man ju hur de har indoktirerat varje människas huvud så att man gör precis så som de vill......Effektiv hjärntvätt! och det går vi på......stackars människa säger jag bara.

Vi skyller på familjen...svägerskor, fastrar och morbröder. Folk som förväntar sig att det ska vara på ett visst sätt.
Mig veterligen så har inga förskjutanden eller mord skett för att man ändrar en jultradition. Folk finner sig i det mesta.

Vi skyller t.o.m på vädret. Ja, säger att det är vädret som gör att allt blir så trist.
Vi skyller på allt och alla utam att titta på oss själva och fråga varför jag måste klaga så högt.

Varje minut som kommer så har alla och envar en ny chans att göra förändringar i sitt liv. Trivs man inte så kan man göra annorlunda. Så många minuter går till spillo för att vi inte tar chansen och är goda mot oss själva.

Man måste inte älska julen och man måste inte fira jul alls. Man gör som man vill. Men man ska göra det av "rätt" anledning tycker jag.
Det är man skyldig sig själv och de man har omkring sig.

Och framförallt så får man fira just så som man vill och känner att man mår bra av. Det är ju det som är hela grejen med både julen och livet.

Det allra shysstaste är ju att fundera på vad det är man egentligen vill och sen ta ett första steg i den riktningen.

Själv vill jag och tänker flytta in i mitt julhus och där ska jag fira en alldeles alldeles underbar jul i dagarna tre med ALLA i min familj. Både levande och de döda, för de kommer såklart tillbaka för några dagar  ;-)  Vi ska ha snö i massor och vara ute och ha snöbollskrig. Vi ska åka pulka och vi ska dricka varm choklad. Vi ska leka lekar och spela spel. Jag ska inte vara allergisk mot hundar längre och alla, både barn och vuxna och alla djur ska vara med och vara lyckliga och glada. One big happy family! Och joförresten jag är inte heller längre sjuk, i min dröm. Jag orkar hur mycket som helst - precis som förr - och jag har lärt mig att åka slalom.

Ja det kan vara så härligt och mina drömmar gör mig lycklig. Det gör inte ett dugg att det inte annat än Grimstagatan som jag ser när jag slår upp ögonen. För inom mig är det som jag just har berättat och det är mitt liv.

Jag drack glögg igår. Första för iår. En flaska som jag köpte på Ö&B. Jag tycker mycket om deras glögg och att den är utan alkohol passar mig perfekt för då kan jag dricka desto mer. Gillar inte starkvinsglögg så jag dricker mest utan alkohol faktiskt.

Värmde den i micron och höll muggen under näsan. De rykande kryddiga ångorna nådde mig och jag slöt ögonen. Ett sånt lugn landade inom mig. En sån glädje och förväntan. En så skön känsla av frid och hemtrevnad kom över mig......en doft, tänk att en doft kan göra så gott för en människas själ.

Nu startar min jul, gardiner med tomtar hänger i fönstren. Ljusstakar står beredda att tändas på lördag. Det enda som saknas är doften av hyacint. Min Magnus har ett så svårt allergi år i år så dessa blommor är uteslutna, kanske ett annat år. Inte ens en riktig gran på balkongen kan vi ha. Men det är underbart ändå. Jag har ju hellre honom än blommor och gran.

Fast visst saknar jag doften. Får tanka lite i blomsteraffären sen  :-)

Önskar Er alla en skön första adventshelg. Vad Ni än må göra och hur Ni än må välkomna den.

Jag önskar er goda tankar om er själva och kraft och mod att förändra det ni vill förändra.

Tack för nu, för er uppmärksamhet!