Fastna inte med skägget
Jag var på väg ifrån datorn, som jag spenderat lite väl mycket tid vid nu idag. Skulle sätta mig vid mitt tillfälliga och provisoriska arbetsbord i sovrummet, där jag har lite pyssel och målningsprojekt.
När jag närmar mig köket så hör jag surret och oväsendet.....och i sovrummet så dånar det högt. En lövblås!
Hustomtarna gör fint inför vintern men oljudet ( i mina öron ) är alldeles för plågsamt så jag vände och gick tillbaka till den här sidan av lägenheten. Pysslet får vänta tills det är tyst och då blev det mer dator istället.
Efter gårdagens inlägg fick jag ett mail fån en ny och egentligen en okänd vän på facebook.
Vår bekantskap har inte varat så länge men på fb behöver den inte ha gjort det. Fb liksom andra forum på internet har den egenskapen att människor kan mötas och kanske är det just anonymiteten eller denna ganska så nya företeelse att i skrift nå många människor samtidigt, som gör att vänskapsband knyts snabbt.
I alla fall....hennes mail till mig beskrev hur hon upptäckte att jag hade en blogg och hur hon gör när hon öppnar en ny som hon inte läst tidigare.
Hon läser ett par rader i det senaste inlägget, gillar hon det, så går hon till första inlägget och börjar läsa där. Och hon gillade det jag skrev. Hon hade läst hela första månaden och skulle fortsätta.
Som ni förstår blir jag mållös och överväldigad över så mycket positiv respons och att hon tog sig tid att skriva det långa mailet till mig och berätta att hon tyckte om min blogg och berördes av den. Tack fina nya vän!
Dessvärre så fanns det ett fel sa hon och det var att den inte var i bokform så att hon kunde bära den med sig överallt......ja jag vet. Ni är fler som sagt det och tjatat på mig. Och fortfarande så ligger mitt manus på sekretären, kuvertet ligger ovanpå, adressen till förlaget har jag letat upp......modet att stoppa ner manuset, skriva adressen och frankera, kommer nog vilken dag som helst.
Jag är min egen största fiende, den som bromsar och sätter krokben för mig själv. Jag håller mig själv tillbaka och allt detta pga rädsla.
Rädsla och misstro på mig själv. Jag vet hur dumt det är och att jag kan precis som vem som helst kan nå mina drömmar om jag slutar att begränsa mig själv.
Men det kommer, manuset som jag aldrig trodde skulle bli till, men som jag drömde om, det finns ju nu :-) så nu är det bara nästa steg....fast jag vet att jag har stått på ett ben alldeles för länge nu. Får sätta ner det nu så jag kommer framåt istället för att befinna mig i luften och balansera.
Om en vecka är det advent, nä inte ens en vecka ju, bara 4 dagar. Jag ska inleda årets advent med att gå på julmarknad i Skälby i Barkarby. De har en stor marknad varje höst och till julen. Trevligt tycker jag och jag vill gå på åtminstånde en julmarknad varje år. Vi köper inte så himla mycket heller. Går mest och njuter och myser. Tar in julens dofter och känner in julstämningen.
Fast jag har köpt en massa nya julsaker i år. Lite nya tomtar och annat pynt. Det mesta som jag haft i muna gömmor är saker som jag sparat på sen jag började fira jul på egen hand, i eget hem alltså när jag flyttade hemifrån.
Jag gillar mina gamla grejer och har inte riktigt fattat galoppen med att köpa nytt......men nu helt plötsligt så vill jag har lite nya annorlunda saker. Lite andra färger och jag som ratat vitt till jul är plötsligt väldigt förtjust i vitt!??
När jag var på Dollarstore i Arboga så hittade jag tre charmerande tomtar som jag föll för. "Hemslöjdsstuk" fast de med all säkerhet är tillverkade på fabrik i Bangladesh eller nåt annat land av underbetalda människor som undrar vad vi ska göra med tomtarna......säg hej till Rolf, som den stora tomten heter :-)
Vad de två andra, hans kompisar ska heta, vet jag inte än.
Den ena av de små nissarna fastnade rejält med skägget i rullbandet i kassan. Han satt stenhårt fast medan bandet rullade på och med näsan nere i gummit och både jag och syrran skrattade nästan ihjäl oss så vi gjorde den unga killen som tog betalt, lite generad....när jag väl fick loss tomten frågade han om jag ville byta mot en ny, men jag ruskade om skägget lite och bestämde mig för att han skulle få följa med hem.
Man får passa sig så man inte fastnar med skägget på olämpliga ställen ;-)
Jag har köpt en tomteflicka också. Hon låg i en korg på loppis och jag kunde inte motstå henne. När Kajsa såg den skrek hon...ja hon är 18 år och stor flicka men hon tyckte att hon var hemsk och skrek.
Jag förstår inte vad hon menar!!???? Min barndoms tomtar var däremot hemska, de som var större än denna och med samma plastansikte grinade med öppen mun och med stirrande ögon. De stog under julgranarna på sextio och sjuttiotalet och skrämde skiten ur varenda unge. Nästan lika skrämmande som tomtemaskerna som alla pappor och andra män tog på sig för att muntert fråga om det fanns några snälla barn.
Min lilla tomteflicka som säkert har några år på nacken ska i alla fall få börja fira sina jular här hos oss :-)
Som bekant så är jag ju mycket mycket förtjust i julen. För mig är det ett kärt besvär att planera, förbereda och pyssla. Jag vill ha fint och julstädar därför. Jag vill ha mycket godsaker i både mat, bak och godisväg så jag förbereder och fixar det i god tid.
Jag vill njuta och inte stressa så därför använder jag min almanacka och skriver upp när jag vill göra olika saker.
Jag har skalat bort de "måsten" som tydligen tycks jaga andra och gör just som jag vill. Visst händer det att det kör ihop sig som när det händer oförutsedda saker och sjukdom. Och då blir det som det blir. Varken mer eller mindre.
Jag har firat jular med skit i hörnen och utan putsade adventsfönset. Jag har firat jular då jag gråtit i vanmakt över att jag haft migrän och barnen har frågat om vi inte kan klä halva granen i alla fall när jag sagt att det inte blir av att klä nån gran för att jag är så sjuk. Jag har firat ensamma jular i tårar. Jag har firat ensamma jular då jag varit sjuk. Jag har firat jular i svår sorg och saknad.
Och jag jag har firat många många alldeles underbart fantastiskt fina jular.
Vissa jular önskar jag inte igen medans jag skulle vilja återuppleva andra. Julen är ett så laddat ämne och det rör upp känslor. Älska eller inte älska julen kan få två människor att bli osams.
Jag vet i alla fall att ingen, inte en enda rynkar på näsan, suckar, klagar lika mycket när varuhusen fylls av semesterprylar, resekataloger dimper ner i brevlådan och den som högt i fikarummet säger att den längar till semestern få glada leenden och medhåll. Inga negativa kommentarer där inte. Säger du ordet jul i september så blir det ofta höga NEJ!!! inte ännu, inte redan. Julen är ju så jobbig!
Till försvar så har alla negativa att det ställs så höga krav, att det är svårt för att man tex är ensamstående. Ja visst kan det vara jobbigt men oftast går det att avhjälpa med planering. Julen kommer ju liksom den 24 dec varje år. Och vill man inte fira jul och inte gillar den så är det väl upp till dem och i så fall deras förlust om man låter sig påverkas av köphysteri, måsten och annat.
Nu hör jag att lövblåsen tystnat. Nu är det fritt fram igen att sjunka ner i pyssel och målning.
Hej så länge folket!
När jag närmar mig köket så hör jag surret och oväsendet.....och i sovrummet så dånar det högt. En lövblås!
Hustomtarna gör fint inför vintern men oljudet ( i mina öron ) är alldeles för plågsamt så jag vände och gick tillbaka till den här sidan av lägenheten. Pysslet får vänta tills det är tyst och då blev det mer dator istället.
Efter gårdagens inlägg fick jag ett mail fån en ny och egentligen en okänd vän på facebook.
Vår bekantskap har inte varat så länge men på fb behöver den inte ha gjort det. Fb liksom andra forum på internet har den egenskapen att människor kan mötas och kanske är det just anonymiteten eller denna ganska så nya företeelse att i skrift nå många människor samtidigt, som gör att vänskapsband knyts snabbt.
I alla fall....hennes mail till mig beskrev hur hon upptäckte att jag hade en blogg och hur hon gör när hon öppnar en ny som hon inte läst tidigare.
Hon läser ett par rader i det senaste inlägget, gillar hon det, så går hon till första inlägget och börjar läsa där. Och hon gillade det jag skrev. Hon hade läst hela första månaden och skulle fortsätta.
Som ni förstår blir jag mållös och överväldigad över så mycket positiv respons och att hon tog sig tid att skriva det långa mailet till mig och berätta att hon tyckte om min blogg och berördes av den. Tack fina nya vän!
Dessvärre så fanns det ett fel sa hon och det var att den inte var i bokform så att hon kunde bära den med sig överallt......ja jag vet. Ni är fler som sagt det och tjatat på mig. Och fortfarande så ligger mitt manus på sekretären, kuvertet ligger ovanpå, adressen till förlaget har jag letat upp......modet att stoppa ner manuset, skriva adressen och frankera, kommer nog vilken dag som helst.
Jag är min egen största fiende, den som bromsar och sätter krokben för mig själv. Jag håller mig själv tillbaka och allt detta pga rädsla.
Rädsla och misstro på mig själv. Jag vet hur dumt det är och att jag kan precis som vem som helst kan nå mina drömmar om jag slutar att begränsa mig själv.
Men det kommer, manuset som jag aldrig trodde skulle bli till, men som jag drömde om, det finns ju nu :-) så nu är det bara nästa steg....fast jag vet att jag har stått på ett ben alldeles för länge nu. Får sätta ner det nu så jag kommer framåt istället för att befinna mig i luften och balansera.
Om en vecka är det advent, nä inte ens en vecka ju, bara 4 dagar. Jag ska inleda årets advent med att gå på julmarknad i Skälby i Barkarby. De har en stor marknad varje höst och till julen. Trevligt tycker jag och jag vill gå på åtminstånde en julmarknad varje år. Vi köper inte så himla mycket heller. Går mest och njuter och myser. Tar in julens dofter och känner in julstämningen.
Fast jag har köpt en massa nya julsaker i år. Lite nya tomtar och annat pynt. Det mesta som jag haft i muna gömmor är saker som jag sparat på sen jag började fira jul på egen hand, i eget hem alltså när jag flyttade hemifrån.
Jag gillar mina gamla grejer och har inte riktigt fattat galoppen med att köpa nytt......men nu helt plötsligt så vill jag har lite nya annorlunda saker. Lite andra färger och jag som ratat vitt till jul är plötsligt väldigt förtjust i vitt!??
När jag var på Dollarstore i Arboga så hittade jag tre charmerande tomtar som jag föll för. "Hemslöjdsstuk" fast de med all säkerhet är tillverkade på fabrik i Bangladesh eller nåt annat land av underbetalda människor som undrar vad vi ska göra med tomtarna......säg hej till Rolf, som den stora tomten heter :-)
Vad de två andra, hans kompisar ska heta, vet jag inte än.
Den ena av de små nissarna fastnade rejält med skägget i rullbandet i kassan. Han satt stenhårt fast medan bandet rullade på och med näsan nere i gummit och både jag och syrran skrattade nästan ihjäl oss så vi gjorde den unga killen som tog betalt, lite generad....när jag väl fick loss tomten frågade han om jag ville byta mot en ny, men jag ruskade om skägget lite och bestämde mig för att han skulle få följa med hem.
Man får passa sig så man inte fastnar med skägget på olämpliga ställen ;-)
Jag har köpt en tomteflicka också. Hon låg i en korg på loppis och jag kunde inte motstå henne. När Kajsa såg den skrek hon...ja hon är 18 år och stor flicka men hon tyckte att hon var hemsk och skrek.
Jag förstår inte vad hon menar!!???? Min barndoms tomtar var däremot hemska, de som var större än denna och med samma plastansikte grinade med öppen mun och med stirrande ögon. De stog under julgranarna på sextio och sjuttiotalet och skrämde skiten ur varenda unge. Nästan lika skrämmande som tomtemaskerna som alla pappor och andra män tog på sig för att muntert fråga om det fanns några snälla barn.
Min lilla tomteflicka som säkert har några år på nacken ska i alla fall få börja fira sina jular här hos oss :-)
Som bekant så är jag ju mycket mycket förtjust i julen. För mig är det ett kärt besvär att planera, förbereda och pyssla. Jag vill ha fint och julstädar därför. Jag vill ha mycket godsaker i både mat, bak och godisväg så jag förbereder och fixar det i god tid.
Jag vill njuta och inte stressa så därför använder jag min almanacka och skriver upp när jag vill göra olika saker.
Jag har skalat bort de "måsten" som tydligen tycks jaga andra och gör just som jag vill. Visst händer det att det kör ihop sig som när det händer oförutsedda saker och sjukdom. Och då blir det som det blir. Varken mer eller mindre.
Jag har firat jular med skit i hörnen och utan putsade adventsfönset. Jag har firat jular då jag gråtit i vanmakt över att jag haft migrän och barnen har frågat om vi inte kan klä halva granen i alla fall när jag sagt att det inte blir av att klä nån gran för att jag är så sjuk. Jag har firat ensamma jular i tårar. Jag har firat ensamma jular då jag varit sjuk. Jag har firat jular i svår sorg och saknad.
Och jag jag har firat många många alldeles underbart fantastiskt fina jular.
Vissa jular önskar jag inte igen medans jag skulle vilja återuppleva andra. Julen är ett så laddat ämne och det rör upp känslor. Älska eller inte älska julen kan få två människor att bli osams.
Jag vet i alla fall att ingen, inte en enda rynkar på näsan, suckar, klagar lika mycket när varuhusen fylls av semesterprylar, resekataloger dimper ner i brevlådan och den som högt i fikarummet säger att den längar till semestern få glada leenden och medhåll. Inga negativa kommentarer där inte. Säger du ordet jul i september så blir det ofta höga NEJ!!! inte ännu, inte redan. Julen är ju så jobbig!
Till försvar så har alla negativa att det ställs så höga krav, att det är svårt för att man tex är ensamstående. Ja visst kan det vara jobbigt men oftast går det att avhjälpa med planering. Julen kommer ju liksom den 24 dec varje år. Och vill man inte fira jul och inte gillar den så är det väl upp till dem och i så fall deras förlust om man låter sig påverkas av köphysteri, måsten och annat.
Nu hör jag att lövblåsen tystnat. Nu är det fritt fram igen att sjunka ner i pyssel och målning.
Hej så länge folket!
