Jag ser rött!!!
www.aftonbladet.se
Den här länken visar ett inlägg i Aftonbladet i april. Handlar om huruvida barn ska sova på dagis eller inte. Det finns föräldrar som tycker det är alldeles för jobbigt att skapa rutiner och få barnen att somna på kvällen, därför ska deras barn tvingas vara vakna så de somnar och gör det lättare för föräldrarna.
Som sagt jag ser rött!!! På fb har jag skrivit så fingrarna glöder idag. Delger er mina tankar här oxå.
Det är helt absurt att tro att barn som ofta har en betydligt längre arbetsdag än sina föräldrar, ibland upp till 10 tim, inte skulle behöva sin vila.
Den som inte arbetar på förskola kan rimligen inte se hur mycket energi det kostar att lära sig den sociala samspelet i grupp, anpasning, hänsyn, lära sig innebörden av ja och nej. Lära sig matintag i grupp.
Sen att vistas i den miljö som innebär hög ljudnivå, konflikter och tandagnisslan - det skulle vi vuxna aldrig acceptera.
Vi kräver en lugn arbetsmiljö, raster och vi har möjlighet att gå ut på vår rast. Vilka barn kan idag äta utan stress och vilka... kan ta en paus. Detta pågår upp i högstadiet.
Jag ser rött ännu en gång när förskolan ska anpassa barnen efter sina föräldrar för att de inte ids skapa rutiner eller avrunda dagen tidigare för att få en naturlig temposänkning. Jag vet inte hur många gånger jag ljugit för en förälder och sagt att barnet inte sovit trots att han gjort det.
Vad gör man med ett barn som gång på gång ramlar i golvet när jag släpper honom. Trots att han sover när jag tvingar honom att stå upp. Till slut tar man upp 2 åringen i famnen och låter honom sova och sen säger man till mamma eller pappa att - Nä han har inte sovit, för att man inte orkar med ännu ett utbrott.
FÅ förstår hur mycket arbete och energi det kostar barnen att anpassa sig. Det är det allt handlar om, anpassning, inte forma dem som vi vill utan lära de små hur en grupp fungerar.
För samhället består av grupper och anpassning. Sociala signaler ska man lära sig att tolka.
Vi har barn som är ledartyper så små de är. De är kraftfulla och driftiga. De behöver vägledning för att inte "köra över" sina kamrater. De behöver kanske lära sig att vänta på sin tur, att inte alltid få bestämma i leken.
Vi har barn som är försynta och blyga och rädda för många saker. De behöver stärkas. Få hjälp med att våga möta rädslor och stå på sig. Vi har de mycket aktiva barnen som ibland har neuropsykiatriska diagnoser som tex adhd. De barnen kostar energi i barngruppen.
Att dagarna i ända vara i livets skola och jobba hårt med att möta rädslor, lära sig kommunicera med språket, lära och åter lära...DET kostar så mycket kraft och energi att vuxna sällan har en aning om hur mycket. Man ser lekande barn i en sandlåda men har ingen aning om vad som pågår egentligen.
Vi sitter på våra arbeten och går inte igenom hälften av det våra barn har att bita i varje varje dag. Det är så mycket lärande och mycket "mentala" påfrestningar. Att då inte få en paus med vila och sömn efter maten, varva ner och efter nån timma få börja om. Tempot är alltid lugnare direkt efter vilan och man har en nystart på dagen.
Den här länken visar ett inlägg i Aftonbladet i april. Handlar om huruvida barn ska sova på dagis eller inte. Det finns föräldrar som tycker det är alldeles för jobbigt att skapa rutiner och få barnen att somna på kvällen, därför ska deras barn tvingas vara vakna så de somnar och gör det lättare för föräldrarna.
Som sagt jag ser rött!!! På fb har jag skrivit så fingrarna glöder idag. Delger er mina tankar här oxå.
Det är helt absurt att tro att barn som ofta har en betydligt längre arbetsdag än sina föräldrar, ibland upp till 10 tim, inte skulle behöva sin vila.
Den som inte arbetar på förskola kan rimligen inte se hur mycket energi det kostar att lära sig den sociala samspelet i grupp, anpasning, hänsyn, lära sig innebörden av ja och nej. Lära sig matintag i grupp.
Sen att vistas i den miljö som innebär hög ljudnivå, konflikter och tandagnisslan - det skulle vi vuxna aldrig acceptera.
Vi kräver en lugn arbetsmiljö, raster och vi har möjlighet att gå ut på vår rast. Vilka barn kan idag äta utan stress och vilka... kan ta en paus. Detta pågår upp i högstadiet.
Jag ser rött ännu en gång när förskolan ska anpassa barnen efter sina föräldrar för att de inte ids skapa rutiner eller avrunda dagen tidigare för att få en naturlig temposänkning. Jag vet inte hur många gånger jag ljugit för en förälder och sagt att barnet inte sovit trots att han gjort det.
Vad gör man med ett barn som gång på gång ramlar i golvet när jag släpper honom. Trots att han sover när jag tvingar honom att stå upp. Till slut tar man upp 2 åringen i famnen och låter honom sova och sen säger man till mamma eller pappa att - Nä han har inte sovit, för att man inte orkar med ännu ett utbrott.
FÅ förstår hur mycket arbete och energi det kostar barnen att anpassa sig. Det är det allt handlar om, anpassning, inte forma dem som vi vill utan lära de små hur en grupp fungerar.
För samhället består av grupper och anpassning. Sociala signaler ska man lära sig att tolka.
Vi har barn som är ledartyper så små de är. De är kraftfulla och driftiga. De behöver vägledning för att inte "köra över" sina kamrater. De behöver kanske lära sig att vänta på sin tur, att inte alltid få bestämma i leken.
Vi har barn som är försynta och blyga och rädda för många saker. De behöver stärkas. Få hjälp med att våga möta rädslor och stå på sig. Vi har de mycket aktiva barnen som ibland har neuropsykiatriska diagnoser som tex adhd. De barnen kostar energi i barngruppen.
Att dagarna i ända vara i livets skola och jobba hårt med att möta rädslor, lära sig kommunicera med språket, lära och åter lära...DET kostar så mycket kraft och energi att vuxna sällan har en aning om hur mycket. Man ser lekande barn i en sandlåda men har ingen aning om vad som pågår egentligen.
Vi sitter på våra arbeten och går inte igenom hälften av det våra barn har att bita i varje varje dag. Det är så mycket lärande och mycket "mentala" påfrestningar. Att då inte få en paus med vila och sömn efter maten, varva ner och efter nån timma få börja om. Tempot är alltid lugnare direkt efter vilan och man har en nystart på dagen.
Självklart ska man inte tvinga barn att sova och många gör det heller inte utan ligger vakna och antingen tittar i böcker eller lyssnar på saga. De flesta somnar faktiskt och vi personal tycker ju inte att vilan finns för att vi ska få extra rast och därför låter dem sova så länge som möjligt.
Vi har bara 30 min rast som alla andra. Under vilan arbetar vi med annat. Och vi väcker faktiskt barnen efter ålder och hur mycket de kan behöva sova. Ofta har vi sjuka barn på dagis eftersom föräldrarna inte prioriterar att vara hemma med dem så de får lugn och ro, de barnen behöver mer vila och får därför oftast sova längre.
Jag kan bara inte förstå de människor som är föräldrar och som inte unnar sina barn detta. Jag anser att den dagen man väljer att sätta ett barn till världen så har man ett ansvar som sträcker sig i stort sett livet ut och den som inte fattar det kan ju bara låta bli.
Förskola är ett bra ställe att vara på för att förberedas inför skolan och man lär sig otroligt mycket. Men förskolan och heller inte mor-och farföräldrar är inte dem som ska uppfostra och bära ansvaret när föräldrarna inte kan prioritera. Hård är jag! Jag vet inte hur många gånger jag ringt efter föräldrar när barnen insjuknat på dagis eller alvedonen som de fått på morgonen, har slutat verka och då möts av ett frågetecken i telefonen.
- Vem ska då ta hand om henne, jag kan ju inte gå från jobbet?
Eller som en pappa sa, min son måste få börja förskolan tidigare än inskolningen för min fru kan inte vara hemma ensam med bägge barnen.
Jag bara undrar!!!! Varför har man skaffat fler än ett barn då?????? Räknar man kallt med att aldrig behöva ta hand om bägge sina barn SAMTIDIGT!?
Ibland är föräldrar de sista människorna på jorden som skulle ha barn.
Det finns inte en enda instans här i Sverige som helt och hållet står på barnens sida och för deras talan. Ingen vågar säga till föräldrar som är dåliga, att de är dåliga föräldrar. Ingen vågar säga att nu får du ta å kamma till dig, ditt beteende får dessa negativa konsekvenser för ditt barn. Ingen ställer krav utan det bara mjäkas med och barnen sitter i kläm. Ingen säger till på skarpen förrän det värsta händer, att ett barn skadas svårt fysiskt eller psykiskt OCH det sker varje dag!
Idag gnälls det för att man inte hinner med vardagspusslet...som man själv har skapat!!!!
Men
Går man ner i arbetstid? Nej
Drar man in på semetrar? Nej
Drar man ner på bilparken? Nej
Sänker man sina utgifter? Nej
Vem får betala kalaset? Jo barnen på förskolan och på fritids. De som kommer först och går sist. Och som aldrig får vara hemma och vara sjuka och bli ompysslade av mamma eller pappa.
Visst vi har ensamstående som kämpar själva men jag vet att det finns hjälp att få och alltid en prioritering att göra.
Det finns de ensamstående som vägrar prioritera bort sina husdjur till förmån för barnen. Och som hellre låter dem vara ensamma varje kväll och natt från kl tre på em, för att man ska ha råd att ha häst. Att de får laga mat och lägga sig själva varje dag är mindre viktigt, för hästen är viktigast.
Inte ett dugg konstigt att Bris blir nedringda av barn som är svikna av och sina föräldrar och andra vuxna.
NU har jag lugnat ner mig lite....blir som sagt galen av att läsa sånt här och måste bara få ur mig vad jag tycker och mina erfarenheter från mitt arbete på förskola.
Vi har bara 30 min rast som alla andra. Under vilan arbetar vi med annat. Och vi väcker faktiskt barnen efter ålder och hur mycket de kan behöva sova. Ofta har vi sjuka barn på dagis eftersom föräldrarna inte prioriterar att vara hemma med dem så de får lugn och ro, de barnen behöver mer vila och får därför oftast sova längre.
Jag kan bara inte förstå de människor som är föräldrar och som inte unnar sina barn detta. Jag anser att den dagen man väljer att sätta ett barn till världen så har man ett ansvar som sträcker sig i stort sett livet ut och den som inte fattar det kan ju bara låta bli.
Förskola är ett bra ställe att vara på för att förberedas inför skolan och man lär sig otroligt mycket. Men förskolan och heller inte mor-och farföräldrar är inte dem som ska uppfostra och bära ansvaret när föräldrarna inte kan prioritera. Hård är jag! Jag vet inte hur många gånger jag ringt efter föräldrar när barnen insjuknat på dagis eller alvedonen som de fått på morgonen, har slutat verka och då möts av ett frågetecken i telefonen.
- Vem ska då ta hand om henne, jag kan ju inte gå från jobbet?
Eller som en pappa sa, min son måste få börja förskolan tidigare än inskolningen för min fru kan inte vara hemma ensam med bägge barnen.
Jag bara undrar!!!! Varför har man skaffat fler än ett barn då?????? Räknar man kallt med att aldrig behöva ta hand om bägge sina barn SAMTIDIGT!?
Ibland är föräldrar de sista människorna på jorden som skulle ha barn.
Det finns inte en enda instans här i Sverige som helt och hållet står på barnens sida och för deras talan. Ingen vågar säga till föräldrar som är dåliga, att de är dåliga föräldrar. Ingen vågar säga att nu får du ta å kamma till dig, ditt beteende får dessa negativa konsekvenser för ditt barn. Ingen ställer krav utan det bara mjäkas med och barnen sitter i kläm. Ingen säger till på skarpen förrän det värsta händer, att ett barn skadas svårt fysiskt eller psykiskt OCH det sker varje dag!
Idag gnälls det för att man inte hinner med vardagspusslet...som man själv har skapat!!!!
Men
Går man ner i arbetstid? Nej
Drar man in på semetrar? Nej
Drar man ner på bilparken? Nej
Sänker man sina utgifter? Nej
Vem får betala kalaset? Jo barnen på förskolan och på fritids. De som kommer först och går sist. Och som aldrig får vara hemma och vara sjuka och bli ompysslade av mamma eller pappa.
Visst vi har ensamstående som kämpar själva men jag vet att det finns hjälp att få och alltid en prioritering att göra.
Det finns de ensamstående som vägrar prioritera bort sina husdjur till förmån för barnen. Och som hellre låter dem vara ensamma varje kväll och natt från kl tre på em, för att man ska ha råd att ha häst. Att de får laga mat och lägga sig själva varje dag är mindre viktigt, för hästen är viktigast.
Inte ett dugg konstigt att Bris blir nedringda av barn som är svikna av och sina föräldrar och andra vuxna.
NU har jag lugnat ner mig lite....blir som sagt galen av att läsa sånt här och måste bara få ur mig vad jag tycker och mina erfarenheter från mitt arbete på förskola.
