Anonyma klubban forts...
| anonyma klubben | | Utskrift | | E-post |
| 2011-02-09 | |
|
För några veckor sedan inträffade en liten trevlig händelse som jag gärna skulle vilja dela med mig av.
en kund kom in i brödbutiken jag arbetar i, det var en kvinna, några år yngre än mig själv. hon frågade om jag sett ett tv-program som handlade om "anonyma klubben" några kvällar tidigare. eftersom att jag inte hade gjort det så förklarade hon vad "anonyma klubben" hade för syfte. den hade för avsikten att överaska och glädja människor i sin omgivning helt anonymt, som man sedan tidigare inte hade någon relation till. hon betalade sedemera mig 15 kronor för två kanelbullar som jag i min tur skulle förmedla till nästa kund som kom in just för att köpa två kanelbullar.
jag stod då helt plötsligt som budbärare i "anonyma klubben" och jag måste medge att det kändes lite nervöst dom närmaste timmarna. egentligen är det ju extremt fånigt att vara nervös inför ett uppdrag där man med all sannolikhet kommer att glädja någon. eller extremt typiskt svenskt och stelt kanske man skulle kunna påstå.
kruxet var att det inte kom in någon kund för att enbart köpa två kanelbullar, så jag beslöt mig för att drabba någon som köpte två kanelbullar och något mer för att lättare kunna fullborda mitt uppdrag som låg över mitt samvete.
då kom en man in som bad om thekakor, grov limpa, gi-knäcke, chokladbiskvier och slutligen fyra kanelbullar. jag summerade hela kalaset, utom två kanelbullar och när jag delgivit honom slutsumman så gav jag honom informationen om dom två kanelbullarna som redan var betalda genom "anonyma klubben".
jag som redan hade föreställt mig en förvånad uppsyn och en axelryckning från mitt offer sken istället upp som en sol i det bredaste leendet och sa; "jaså minsann? "anonyma klubben"? jag såg ett program om det det på tv förra veckan! tänk vilken tur jag har som får äran att ta del av en sådan trevlig överraskning!"
det kändes så härligt av glädje i hela kroppen efter att vi sagt hejdå till varandra. en tanke började gro om vad lite som behövs för att göra någons dag lite extra innehållsrik och lyckad. kanske kan min lilla historia få någon annan att våga göra samma sak. möjligheterna är oändliga, fantasin har inga som helst gränser. jag ska i alla fall göra det - för att från och med nu är jag medlem i "anonyma klubben". |
Ovanstående hittade jag på nätet i en persons blogg, när jag skrev in anonyma klubben i sökmotorn. Det kom upp hur mycket som helst och många berättelser om denna fantastiska företeelse. Flera tips är att tex skrapa någons bilrutor en morgon och sätta en lapp med hälsning från klubben, på vindrutan. Eller köpa en skraplott och lägga i ett kuvert och sen stoppa i en valfri anonym brevlåda med samma hälsning....det finns massor man kan göra och många vittnar om hur roligt det är att vara någon av de tre parterna :-)
Så mitt val är att gå med och börja sprida godhet och glädje på detta sätt och kanske jag bidrar till att människor blir snällare mot varandra. Den tanken är stor minsann!
