Gnällig idag
Jag har försökt skriva nytt inlägg i flera dar nu men på något vis så har vi haft en märklig fördröjning av bokstäverna när vi skriver på tagnentbordet och plötsligt så hoppar den oxå över flera bokstäver så man har inte en aning om vad man skrivit.
Märkliga skeenden i datorns hemliga värld som jag inte alltid förstår mig på.
Nåväl....
Man brukar prata om att man sover hårt och det är nåt jag inte brukar göra utan är ganska så lättväckt. Men ibland sover jag hårdare, eller vad det nu är, än vanligt. Dessa nätter drömmer jag otroligt mycket, jag vaknar alltid med massor av ränder efter lakanen på kroppen - överallt - vilket jag sällan har annars.
Det är svårt att få sömnen ur kroppen och jag vet när jag vaknar att jag inte hört ett ljud av Magnus när han gått upp och slamrat i köket och sen kommit in till mig och stängt fönstret och pussat mig hejdå. I dag har han t.o.m satt på mig en ögonmask för nu när ljuset kommer så vaknar jag tidigt och just nu behöver jag den sömn jag kan få.
Jag har alltså ingen som hest aning omn att han gjort detta.
Men det är å andra sidan inte så konstigt att jag är trött, ända sen i onsdags så har jag tullat på mina resurser som alltid finns för lite av.
Det började då med spes och syskongrupp, tordagen så dansade jag hela kvällen och på fredagen så var ju Magnus och jag ute och åt vår "julmiddag" och såg show.
Lördagen fortsatte så med att Kajsa behövde shoppa å jag körde henne. Söndagen kalas hos lillasyster och måndagmorgon vaknar jag förkyld men ändå så behövde jag hjälpa Kajsa igen igårkväll. Vi åkte till Kista efter att hon panikat en stund över något som hon måste handla.
Vi landar hemma igen strax efter nio och då dråsar jag ner i soffan å ser på Gynekologen i Askim och sen direkt i säng och sover stenhårt som en stock hela natten.
Jag vet att jag tagit ut mig för mycket, ansträngt kroppen mer än vad den tål och jag har inte hunnit återhämta varken hjärna eller kropp...så nu blir det bara vila till i morgon kväll då det är möte på spes och som jag behöver gå på. Dans på torsdag och sen till helgen så är bägge dagarna planerade med varsin aktivitet.
Det är klart det är mycket men om man räknar timmarna som jag är aktiv så är de inte särskilt många med tanke på att hela mina dagar just nu är tomma. Om man räknar denna veckas sammanlagda timmar då jag har planerat vad jag vill och måste göra så är de 16 stycken till antalet.
16 timmar av hur många då av vaken tid? Förr jobbade jag ju i 40 timmar på en vecka, vilket de flesta gör.
Men 16-20 timmar är alltså i överkant av vad jag orkar med av fysisk aktivitet och då är inte de timmar som jag tar en promenad eller handlar med Magnus, inräknade. Inte heller när jag hänger en maskin tvätt eller diskar. Lägger jag sen till ett läkarbesök eller dagarna då jag åker till min syster och är med henne å David, ja då skenar det genast iväg.
Det här satt jag och räknade på när jag fyllde i min ansökan om sjukpension, hur många timmar om dagen som jag kunde vara aktiv och orka göra helt vanliga saker som alla gör utan att blinka. Och jag kom fram till att det var mellan två och fyra timmar per dygn. Resten av tiden gick åt till återhämtning.
Därför är det så viktigt att jag verkligen planerar, väger in allt jag behöver göra så att jag får med allt inom ramen av det jag orkar. En timme eller två som är felräknade eller en spontan aktivitet kan stjälpa allt.
Och lägger man dessutom på en förkylning, ja då rasar allt.
Jag har blivit bättre på att säga ifrån, lyssna på kroppen och känna av varningssignalerna men ofta händer det som "gemene man" tycker att vi sjuka ska göra.
Bita ihop och kämpa lite och inte känna efter så mycket.
Den allmänna uppfattningen från friska människor är ofta att man måste bita ihop oavsett vilken sjukdom man drabbats av. Den allänna uppfattningen är även att om man känner efter så blir man sjukare än man är.
Den allmänna uppfattningen är att vi som är sjuka, gillar att vara det för då får vi "benefits" av det och att vi tycker det är skönt att inte behöva arbeta utan att istället kamma hem sjukpension som jag har. Efter skatt får jag i underkant ca 6500 kr i plånboken. Det är något att sträva efter!!!!
Jag ska med gott samvete ligga på sofflocket idag och bara vila. Inte göra ett endaste dugg mer än det jag måste när jag behöver gå på toa å ta mig nåt att äta. Jag ska tänka på alla sköna tusenlappar som jag kammar hem genom att ligga där omhändertagen av samhället i min lyxtillvaro ;-)
Usch å fy å blääää......idag blev det ett gnällinlägg tror jag minsann. Men det skiter jag nog i.....mina tankar och känslor är så här idag.
Jag hoppas att ni alla förvaltar era timmar väl och gör det som ni mår bra av. De kan ta slut eller minska drastiskt när man minst anar det och även fast man inte vill. Vår tid är värdefull.
Märkliga skeenden i datorns hemliga värld som jag inte alltid förstår mig på.
Nåväl....
Man brukar prata om att man sover hårt och det är nåt jag inte brukar göra utan är ganska så lättväckt. Men ibland sover jag hårdare, eller vad det nu är, än vanligt. Dessa nätter drömmer jag otroligt mycket, jag vaknar alltid med massor av ränder efter lakanen på kroppen - överallt - vilket jag sällan har annars.
Det är svårt att få sömnen ur kroppen och jag vet när jag vaknar att jag inte hört ett ljud av Magnus när han gått upp och slamrat i köket och sen kommit in till mig och stängt fönstret och pussat mig hejdå. I dag har han t.o.m satt på mig en ögonmask för nu när ljuset kommer så vaknar jag tidigt och just nu behöver jag den sömn jag kan få.
Jag har alltså ingen som hest aning omn att han gjort detta.
Men det är å andra sidan inte så konstigt att jag är trött, ända sen i onsdags så har jag tullat på mina resurser som alltid finns för lite av.
Det började då med spes och syskongrupp, tordagen så dansade jag hela kvällen och på fredagen så var ju Magnus och jag ute och åt vår "julmiddag" och såg show.
Lördagen fortsatte så med att Kajsa behövde shoppa å jag körde henne. Söndagen kalas hos lillasyster och måndagmorgon vaknar jag förkyld men ändå så behövde jag hjälpa Kajsa igen igårkväll. Vi åkte till Kista efter att hon panikat en stund över något som hon måste handla.
Vi landar hemma igen strax efter nio och då dråsar jag ner i soffan å ser på Gynekologen i Askim och sen direkt i säng och sover stenhårt som en stock hela natten.
Jag vet att jag tagit ut mig för mycket, ansträngt kroppen mer än vad den tål och jag har inte hunnit återhämta varken hjärna eller kropp...så nu blir det bara vila till i morgon kväll då det är möte på spes och som jag behöver gå på. Dans på torsdag och sen till helgen så är bägge dagarna planerade med varsin aktivitet.
Det är klart det är mycket men om man räknar timmarna som jag är aktiv så är de inte särskilt många med tanke på att hela mina dagar just nu är tomma. Om man räknar denna veckas sammanlagda timmar då jag har planerat vad jag vill och måste göra så är de 16 stycken till antalet.
16 timmar av hur många då av vaken tid? Förr jobbade jag ju i 40 timmar på en vecka, vilket de flesta gör.
Men 16-20 timmar är alltså i överkant av vad jag orkar med av fysisk aktivitet och då är inte de timmar som jag tar en promenad eller handlar med Magnus, inräknade. Inte heller när jag hänger en maskin tvätt eller diskar. Lägger jag sen till ett läkarbesök eller dagarna då jag åker till min syster och är med henne å David, ja då skenar det genast iväg.
Det här satt jag och räknade på när jag fyllde i min ansökan om sjukpension, hur många timmar om dagen som jag kunde vara aktiv och orka göra helt vanliga saker som alla gör utan att blinka. Och jag kom fram till att det var mellan två och fyra timmar per dygn. Resten av tiden gick åt till återhämtning.
Därför är det så viktigt att jag verkligen planerar, väger in allt jag behöver göra så att jag får med allt inom ramen av det jag orkar. En timme eller två som är felräknade eller en spontan aktivitet kan stjälpa allt.
Och lägger man dessutom på en förkylning, ja då rasar allt.
Jag har blivit bättre på att säga ifrån, lyssna på kroppen och känna av varningssignalerna men ofta händer det som "gemene man" tycker att vi sjuka ska göra.
Bita ihop och kämpa lite och inte känna efter så mycket.
Den allmänna uppfattningen från friska människor är ofta att man måste bita ihop oavsett vilken sjukdom man drabbats av. Den allänna uppfattningen är även att om man känner efter så blir man sjukare än man är.
Den allmänna uppfattningen är att vi som är sjuka, gillar att vara det för då får vi "benefits" av det och att vi tycker det är skönt att inte behöva arbeta utan att istället kamma hem sjukpension som jag har. Efter skatt får jag i underkant ca 6500 kr i plånboken. Det är något att sträva efter!!!!
Jag ska med gott samvete ligga på sofflocket idag och bara vila. Inte göra ett endaste dugg mer än det jag måste när jag behöver gå på toa å ta mig nåt att äta. Jag ska tänka på alla sköna tusenlappar som jag kammar hem genom att ligga där omhändertagen av samhället i min lyxtillvaro ;-)
Usch å fy å blääää......idag blev det ett gnällinlägg tror jag minsann. Men det skiter jag nog i.....mina tankar och känslor är så här idag.
Jag hoppas att ni alla förvaltar era timmar väl och gör det som ni mår bra av. De kan ta slut eller minska drastiskt när man minst anar det och även fast man inte vill. Vår tid är värdefull.
