i huvudet på en finnpajsar jänta

En mycket trevlig kryssning hade vi. Så roligt att finna människor som man trivs tillsammans med. Att det är lätt, utan bekymmer och okonstlat. Tack Liz och Svenne. Och tänk att jag och Liz arbetade på Postgirot tillsammans under en tid, ganska kort men ändå och vi hade skrivborden intill varandra.

Men vi umgicks på varsitt håll med våra respektive jobbarkompisar, lunchade och så. Liz och jag pratade väl mest jobb.

Och sen många många år senare så hittar vi varann på facebook och börjar prata med varandra och det visar sig att vi har en massa saker och intressen gemensamt och ännu roligare blev det när hon och Svenne kom hem och åt middag och vi märker att vi alla fyra trivs tillsammans. Glad blir jag minsann.

Trots att vår kryssning var bra så blir jag alltid trött när jag är hemifrån länge och särskilt på såna "röriga" platser som en båt. Men som vanligt så väljer jag detta då jag behöver annat för själen än att bara vara ensam hemma innanför mina fyra väggar.

Jag dansade i måndags kväll. En härlig kväll eftersom jag saknat den regelbundna dansen nu när kursen är slut för denna termin. Givetvis blir jag mycket trött och i går gjorde jag inte mycket. Orkade och kunde inte ens skriva annat än ett par korta inlägg på fb. Som vanligt så är det i händerna och skrivandet som det märks tydligast att jag är slut. Hjärna och fingrar är inte synkade och armar och händer orkar inte röra sig.

Men idag är jag betydligt piggare och har orkat mer.


Det var alltså det påbörjade inlägget för flera dagar sen....idag har det blivit söndag. Midsommarfirandet är slut och vi har en helt vanlig söndag.

Jag har varit väldigt labil i hälsan. Mått ok men ändå varit så pass trött att jag inte orkat skriva i bloggen. Det kräver ett viss mått av energi att sätta sig ner och skriva. Både kroppen och hjärnan behöver vara utvilade och "pigga" för att jag fysiskt ska klara av skrivandet.
Det lilla det kostat mig att facebook har gjort mig trött och jag har skrivit som en kratta. Fruktansvärt mycket felstavningar på i princip vartenda ord. Så illa att jag inte kunnat lägga ut utan att korrläsa. Därför blev det inget mer än det ovan heller.

Jag gav upp att ens försöka. Men nu så.....Magnus har åk en sväng till sitt jobb för att svetsa en del rost i balkarna på vår bil. Den fick nedslag på besiktningen och det måste ju göras innan det blir körförbud på den.
Jag är alltså helt ensam hemma och det är skönt.

I lugn och ro tänkte jag alltså skriva några rader. Men det går låååångsamt och många vilor blir det. Stiga upp och gå en runda, försöka slappna av i huvudet och skaka kraft i armarna.

Slappna av i huvudet är inte så lätt gjort. Att rensa skallen pratar man ju om men att verkligen få hjärnan att fungera som den ska, utan att sända fel signaler, utan att tolka signalerna fel, utan att spela mig en massa spratt - det är svårt.

Och det är egentligen bara vila som hjälper. Vila utan intryck som ljus och ljud. Meditativ vila då jag försäöer att inte tänka på saker. Och jag gör mitt bästa.

Vår midsommar firades annorlunda än vi gjort tidigare. Eftersom Magnus och jag bara har känt varandra en kort tid och är inne på vår fjärde sommar i år så har vi inte skapat några egna traditioner. Om man nu behöver ha det? Vi har i alla falla firat våra midsomrar nere i småland. Hos våra goda vänner som från början var hans vänner. Frun i familjen och Magnus har varit arbetskollegor i många år och på så sätt blivit nära vänner.

Första sommaren som Magnus och jag var tillsammans så blev vi bjudna till dem. Att Magnus blev bjuden dit är inte så konstigt för han, barnen och hans ex har firat midsommar med dem i många många år.
Men det året 08 så var jag med istället. Jag blev varmt välkomnad och familjen Carlsson Jörgensen är numera lika nära vänner till mig och vi trivs alla i varandras sällskap och de kommer gärna upp till oss och bor och semestrar i huvudstaden på sommaren.

Och de senaste åren så har vi åkt ner varje midsommar och deltagit i det stora knytkalaset. Men i år så valde vi att vara hemma. Anledningarna var flera men främsta orsaken var att jag ville fira Davids första midsommar. Vi hade ju tillsammans med min mamma och syster bestämt att hyra ett hus i Värmland att åka till å bara ha det skönt under helgen.
Men det avbokades ju av uthyraren i sista stund så vi fick vara hemma.

Att besöka en festplats blev då alternativet och vi åkte till Hågelbyparken i Tumba.

Jag band en krans till lilla David, vi hade picknick och dansade runt stången. Efteråt åkte vi hem till dem och åt sedvanlig midsommarmat, umgicks och spelade spel innan vi framåt nio åkte hem.

Och både Magnus och jag är överrens om att denna midsommar var en mycket behaglig, skön och trivsam midsommar. Vi har förutom några timmar i fredags varit ensamma och bara haft det lugnt och skönt utan måsten.

Nu har Magnus en vecka kvar att arbeta innan han har fyra veckors semester. Det ska bli så skönt för honom att få vara ledig och vila sin kropp. Till att börja med kommer hans syster Anita och systerdotter Rebecka hem till oss för några dagar. De har inte varit i Stockholm så mycket så de vill besöka några museer, åka lite skärgårdsbåt och annat trevligt.

Sen har vi ju hyrt ett hus i Enköping som vi ska ha en vecka och dit kommer Magnus barn och ev min Kajsa med pojkvän. De andra två veckorna har vi inte bokat och bestämt något alls. Vi vill ha det öppet för att efter väder, vind och mående bestämma vad vi ska göra.

Vi behöver oxå tid att bara vara ensamma och för oss själva. Få tid att rå om varandra och hämta kraft och energi tillsammans.

En stilla helt vanlig sommar som känns helt ok tycker jag. Jag har ju även en 18 årsdag att planera och ställa till kalas. Kajsa blir ju myndig nu mitt i sommarn och ska firas när alla har kommit hem från semestrar.

Det är med blandade känslor som jag tänker på att mina barn är så stora. Stolthet såklart men även med ett stänk av sorg över att tiden gick så fort. Tack mina fina barn för att jag fick bli Er mamma. Det är Ni som har varit drivkraften och det viktigaste jag har gjort.
Jag älskar Er så outgrundligt mycket.

Nu ska jag avsluta för snart säckar jag ihop över tangenterna. Tack och hej för nu.