Min bästa vän som jag svek
Jag känner en tjej, ja vi har känt varandra så länge jag kan minnas. Vi är lika gamla och har följts åt genom livet. Ibland har vi varit de bästa vänner och ibland har jag tagit avstånd från henne. Jag har varit arg och ledsen på henne, tyckt att hon har svikit mig genom att inte vara den vän jag behöver.
Ofta har jag känt mig ensam och tyckt att hon inte har brytt sig om mig. Jag har tyckt att hon har varit jobbig att vara med och försökt undvika henne. Men innerst inne har jag vetat att hon alltid finns där.
Hon är en tjej som alltid gått sin egen väg trots att hon varit rädd. Oftast onödigt rädd.
Hon har sällan trott på sig själv, haft väldigt dålig självkänsla och jag har tyvärr inte alltid förmått att stötta henne och hjälpa henne framåt.
Då vet jag att hon känt sig sviken av mig. Ibland har jag stått och sett på när hon destruktivt levt i ångest och smärta. Jag har sett på när hon tröstat sig med att äta, dricka och söka tröst i okända famnar. Jag vet att hon tidvis har varit väldigt olycklig och jag har inte kunnat nå henne och kunnat prata med henne. Hon har vänt sig ifrån mig och jag har låtit henne göra det. Jag har inte stått på mig som en vän borde göra.
Jag har haft väldigt dåligt samvete och känt mig som en dålig vän när jag bara har stått bredvid och inte gjort något. Jag har haft svårt att förlåta mig själv för det. Och ändå vet jag att hon utan att blinka skulle säga. Jag vet att jag har dig. Du är alltid min bästa vän.
Vi har så många roliga minnen hon och jag. Jag har skrattat gott åt hennes tokigheter och då när hon är stark och mår bra så har jag solat mig i hennes glans.
Och det finns anledningar till att hon ofta har mått dåligt och fått kämpa här i livet. Men hon har aldrig gett upp. Personliga kriser, sjukdom och dödsfall och skilsmässa….många är svårigheterna hon har tagit sig igenom. Även fast hon legat på botten ibland så har hon rest sig och kämpat vidare och haft sitt mål klart för sig.
Hon ska bli lycklig och leva sitt liv fullt ut. Ibland har jag varit där och gett henne en spark i baken och ifrågasatt varför hon tror att någon annan ska lösa problem och reda ut saker åt henne. Jag har sagt att hon måste förstå att ingen annan än hon själv kan göra det arbetet. Hur hårt och tungt det än är. Då har hon först protesterat och vägrat att se på mig. Hon har gömt sig ännu längre ner under täcket. Men snart så har hon insett att jag hade rätt och då har hon tagit tag i sitt liv.
Nu har jag en tid stått och sett på hur hon blommar för fullt. Jag har sett och förstått att hon äntligen har funnit frid och sin plats. Hon har låtit mig veta att hennes sökande är slut. Livspusselbitarna har fallit på plats och hon insåg att livet inte behövde vara så svårt att leva trots det hon varit med om. Livet är enkelt om man bara tillåter det att vara enkelt, sa hon till mig. Man kan vara lycklig även om omständigheterna inte alltid är självvalda och ultimata.
Jag ser hennes ögon glittra. Jag hör hennes skratt som ljuder som musik i mina öron. Jag ser hur hon lever och är lycklig. Jag är så glad för hennes skull eftersom jag älskar henne, min bästa vän. Jag är så stolt över att hon kommit dit hon är idag och för att hon aldrig gav upp. Jag vet att hon för längesen har förlåtit mig för att jag ibland svek och jag vet att hon även har haft stor hjälp av mig då jag bannat henne. Jag är lycklig med henne. Jag lever och njuter med henne varje dag.
För hon är Jag.
