Lite lätt kämpigt
De senaste dagarna har varit lite lätt kämpiga och det har sina orsaker. För det första så har ju, ursäkta språket....det förbannade jäkla bilskrället.....hållt på och strulat länge. Det är bromsen som nyper fast på vänster framhjul så att det till slut inte går att köra, det bara ryker och luktar apa.
Magnus har, som den "hobby" mekaniker han är, försökt att fixa det. Vi har gjort felsökningar och han har efter konstens alla förmågor fösökt laga felet. Tex så köpte vi nytt bromsok men det hjälpte inte.
Nu har han i alla fall troligen hittat felet och det är huvudcylindern. Fråga mig inte vad det är men därifrån styrs tydligen bromsarna.
Vi hittade en på skroten och det visade sig när allt var bortskruvat och skulle sättas på plats, att den inte passade!!!!!
Bara att lämna tillbaka. Nu undrar säkert en och annan varför vi inte lämnar in bilen på verkstad och låter de som kan och lever på bilar, fixa detta.
Svaret är enkelt och det är att bilen är så gammal och värd så lite att en verkstadsreparation skulle troligen kosta mer än själva värdet på bilen. Så det är som att slänga pärlor åt svin liksom.
Paniken har sakta men säkert byggts upp för på fredag inträder körförbud om den inte ombesiktigas och går igenom.
Rosten i balkar som också fick nedslag på besiktningen har Magnus fixat. Som tur är kan han både det och hantera en svets. Så söndagen gick till sex timmars plåt och svets arbete.
Och som löken på laxen i denna lätt stressade tid så blev Magnus utan jobb igår, måndags. Han var på väg till jobbet och ringde upp för han visste att han skulle bli några minuter sen. Och chefen, som alla som känner Magnus och har hört om denne, han skällde ut Magnus en gång för mycket. Magnus sa upp sig per telefon och med omedelbar verkan.
Det var droppen. Han orkar inte ta mer skit från denne odugliga dumfan till chef. Och fast Magnus efter samtalet sände iväg ett mail till honom så har han inte hört av sig, han har inte tagit det ansvar som jag anser att ett arbetsledare bör ta. Han tar inte kontakt och försöker reda ut det som hände och prata på ett lugnt och sansat sätt. En efter en säger upp sig på företaget och Magnus har ju sökt nytt arbete i princip sen han började för två år sen eftersom denne man som äger företaget behandlar sina gubbar som idioter och skäller ut dem efter noter för att han har ett dåligt morgonhumör. Han köper julkpappar till alla utom två medarbetare. Han anställer nytt folk men ser inte till så att alla får träffas och hälsa på varandra. Han köper inte kläder till dem så att de kan arbeta ute i alla väder, utan anser att de ska gå i varandras ärvda och nötta kläder. Han kommer ALDRIG med ett uppmuntrande ord eller talar om att de jobbat bra som har fixat omöjliga jobb i sista stund.
Han är bara arg och otrevlig så kunder ringer till Magnus istället för till chefen för att beställa jobb och då blir han ännu argare när han får veta att de inte gått direkt till honom.
Inkompetent både socialt och som arbetsledare. Han har inte fattat att det behövs så lite för att få lojala medarbetare som gärna gör det lilla extra bara de får lite uppskattning istället för att bli utskällda som barnungar.
Så därför har saker känts lite lätt kämpiga och omtumlande. Jag stöttar såklart Magnus helhjärtat eftersom jag länge har sett hur dåligt han mått av att arbeta på företaget. Glädje har bytts ut till trötthet och att se en nedslagen man komma hem varje dag, det gör ont.
Även om det känns osäkert och jag panikar över....hur ska vi nu klara oss??....så stöttar jag honom och eftersom jag vet att Magnus inte är arbetsskygg av sig utan har hög arbetsmoral och är arbetsvillig så vet jag att det ordnar sig. Redan igår sände han iväg ett antal ansökningar och idag ringde telefonen.
Många saker behöver redas ut och ordna upp sig. Vi väntar besök av Magnus syster och systerdotter i nästa vecka och vi ska åka till Enköping nästa söndag, så då måste bilproblemet löst sig så att vi kan ha en vecka tillsammans med mina och Magnus barn och barnbarn.
Jag har ju som bekant lätt att få diverse stresssymptom och eftersom jag är medveten om dessa så "kämpar" jag på för fullt för att inte dessa ska ta överhanden och göra mig sjuk. Jag har inte råd med detta som det ser ut nu. Att även min hälsa kapsejsar och på så sätt lägger ännu mer oro på Magnus.
Så mina dagar går nu extra mycket åt till att mentalisera, positivt tänkande, att slappna av och tänka bort stressen. Ibland är det jobbigare än vanligt och tårarna kommer men oftast så funkar det bra.
Jag vet att allt alltid ordnar sig. Jag vet att det finns värre saker än detta att oroa sig över. Jag är väldigt observant på Magnus nu för jag vet att han känner sig ledsen och orolig även om han inte ångrar sitt beslut att säga upp sig. Han tog det steget och känner sig lättad. Jag låter honom veta att jag stöttar honom och tror på det han gjorde. Det finns alltid nya dörrar som öppnas när man stängt en annan.
Vi ska ha lite semester nu och det är honom väl unt efter många månaders slit utan uppskattning på jobbet. Sen löser det sig med nytt jobb. Jag vet det.
Hej med er och krama om någon ni tycker om och glöm inte att säga det till den personen med :-)
