i huvudet på en finnpajsar jänta

Magnus fick tag på några gamla magasin av Illustrerad Vetenskap. En ganska bra tidning tycker jag. Magasinen ligger i alla fall på vår toalett och en rubrik fångades av mina ögon.

OM 50 ÅR ÄR VI DUBBELT SÅ MÅNGA MÄNNISKOR PÅ JORDEN

Jag börjar fundera på vad det kan betyda om det är sant. Gamla tankar och funderingar jag har haft kommer tillbaka till mig.

Och jag ska börja med att klargöra att bara för att jag har funderingar kring detta jag ska skriva om nu, så betyder det inte att det är min ståndpunkt.

För många år sen slog mig den tanken....Varför får inga människor dö? Vi ska rädda liv till varje pris och det kostar. Vi räddar liv på foster som spontanaborteras före graviditetens 20 vecka. Vi räddar ett sådant liv och följden blir ofta att barnet får leva med livslånga sjukdomar.

Vi lägger miljarder kronor världen över på livsuppehållande mediciner, maskiner och ingen människa får dö av sjukdom som egentligen är lika normalt som att dö av ålder.
Men ingen får dö. Ändå dör människor såklart för läkarvetenskapen kan inte rädda alla liv. Och det är väl tur det för annars skulle vi verkligen överbefolkas.

Vi har i alla tider haft epidemier av olika slag som har dödat många människor. Vi har olika influensavirus, vi har aids, vi hade pest och digerdöd. Men allt ska vi vaccineras mot. Inga sjukdomar får existera.

Jag ska återigen göra en koppling till djurvärlden.

Bland djuren så sållas de sjuka och svaga bort. Vi har en näringskedja som innebär att man antingen äter eller blir äten. Växer harstammen sig för stor så får vi harpest som på ett naturligt och urgammalt sätt rättar till antalet harar igen. Naturen tar hand om det.

Men för oss människor får inte naturen ha sin gång. Aldrig någonsin. Vi ska hela tiden kämpa mot naturen oavsett om det gäller virus eller väder.

Vi kan längre inte hantera död, en förlust av en familjemedlem. Idag är döden onaturlig, det är endast att leva som är naturligt - är den allmänna uppfattningen tror jag.

Förr hade familjerna fler barn och man förlorade sina barn i sjukdom. Människor dog och det var inte så mycket mer med det. Man sörjde och sen levde man vidare. Idag blir vi så bestörta när någon dör att det ses som om något mycket ovanligt har drabbat oss.

Vi lever i ett samhälle idag som skyddar oss mot allt ont. Det skyddar mot sjukdomar ocgh redan som spädbarn så börjar vi vaccineras fast vi idag med all säkerhet skulle klara dessa sjukdomar bättre för att den medicinska vården kommit så långt. Röda hund och mässlingen är idag LIVSFARLIGA sjukdomar som kräver att barnen vårdas av en förälder och därför måste vi eliminera dem (ironi).

Naturkatastroferna är väl det enda vi ännu inte kan mästra med och härska över. Och det är nog så att tsunamis och jordbävningar är som harpest. Vi blir för många och naturen måste ta tag i det.

I de länder som vi kallar uländer så lever folk i hungersnöd. Och det har de ju alltid gjort. Mycket beklagligt såklart. I indien opererar de om småflickor till pojkar för att det är lättare att leva som man där. Men det är inget nytt att männen klarar sig bättre för de kan försörja sina föräldrar. Och det är mycket beklagligt det med.

I de flesta av dessa länder så finns det pengar men det är makthavarna och deras regeringen som för en annan politik än vi tycker att de ska. Vi skyndar till hjälp såklart för det är otänkbart för oss att människor dör.

Ingenstans på jorden får någon dö. Nu är jag givetvis inte för att låta folk dö till höger och vänter. Jag har gjort svåra förluster själv och skulle abslout säga att läkarna ska rädda mina barns liv till varje pris, om jag själv satt i den situationen.

Vi människor är högst i näringskedjan av en anledning och det pga vår hjärna. Och det är vår hjärna som tagit oss dit vi är idag då vi närapå förintar oss själva för att vi inte kan ta hand om alla människor.

Jag önskar inte livet ur någon och jag önskar mig inte fler naturkatastrofer men jag önskar en mer naturlig syn på döden för den är en del av livet och det enda vi med säkerhet vet. Och ändå så är den så skrämmande att människor tar i trä om de råkar nämna den. Det är sjukt. 

Vi har skapat en plats där vi bundit ris åt vår egen rygg. Och hur vi än vänder oss så kan vi inte skonas från katastrofer, sjukdomar och död. I djurvärlden och växtriket så anpassas levandssättet efter förutsättningarna. Vi vägrar anpassa oss och blir kränkta om vi måste.

Vi lever på en plats som gjort oss så trygga att panik uppstår om förutsättningar och livssituationer förändrar. Jag är den första att intyga att så är fallet och det är sjukt tycker jag. Så fel att vi inte klarar av livet.

Vi vill ha vägledning, någon ska fatta de rätta besluten åt oss och vi går i terapi om något oförutsett händer. Det händer knappast ett djur som upptäcker att trädet det brukar hämta mat i, har huggits ner.

Vi lever i en märklig värld där den största jakten pågår....jakten på meningen med livet och jakten på lyckan.....och när vi konkret inte finner dem går vi i terapi....och hoppas att någon annan ska tala om för oss vad vi ska bli lyckliga av.....det är sjukt.

Ja mycket är det som försigår i mitt huvud. Många tankar och funderingar å det kan vara sjukt det me  ;-)

Jag önskar Er alla mina vänner ett långt lyckligt friskt liv och att alla era älskade ska överleva så att ni aldrig behöver uppleva sorg. Det vore ju såklart det ultimata men det finns ju inte så det blir ju som det blir.

Ett gott liv till Er alla!