Snälla hjälp mig!
Egentligen borde jag gå och lägga mig för jag är aptrött, utmattad och behöver vila....men jag är olydig och trotsig och gör det jag vill göra.....
Jag blev av någon anledning påmind om Prins Hatt under jorden......det var en saga som fanns i en stor tjock sagobok som heter Svenska Folksagor som Bröderna Grimm har satt ihop (om jag nu inte minns helt fel).........boken rymde såklart massor av andra sagor som Prinsessan på glasberget och Lilla Rosa och Långa Leda......jag har läst den säkert hundra gånger men så lånade jag ut den och fick aldrig tillbaka den.
Och så vuxen jag är så vill jag ha den boken. Jag vill läsa mina gamla sagor om prinsessor, häxor och elaka styvmödrar....sagor som inte är ett endaste dugg pedagogiska utan bara skrämmande för barnen ända tills det slutar lyckligt.
Jag tror inte jag har tagit så stor skada av att läsa den sortens litteratur istället för Herr Muffin är död, som på ett pedagogiskt sätt ska hjälpa barn att hantera döden. Herr Muffin är ett gammalt marsvin som dör. Och jag lärde mig utan att läsa om det i en barnbok att två kvinnor kan vara ihop så att någon kan ha två mammor liksom.
Jo jag tycker om pedagogiska barnböcker jag har själv flera ämnen jag skulle vilja skriva om....men jag gillar häxor och troll oxå och hittepåsaker och starka flickor som kan allt och busiga pojkar som är illbattingar.
Barn är inte korkade, inte mer korkade än vad vi var i alla fall.....de kan skilja mellan fantasi ochverklighet. De kan förstå att sagor är just bara sagor. Men vi är så rädda idag för att barn ska ta skada och behöva gå i terapi som vuxna, så på sin höjd så tror vi de kan hantera Mållgan som är Alfons Åbergs osynliga låtsaskompis.
Så jag har alltså nu suttit och sökt på nätet efter denna gamla volym som verkar ha gått upp i rök....jag fann i alla fall en bild på den som jag ska ta och lägga ut här och på min facebook sida och be mina vänner sprida så att jag kanske kan hitta den och köpa den av någon vänlig själ som inte längre tror på prinsessor som behöver räddas.
Så gör mig en tjänst, vänd ut och in på bokhyllan eller vinden hemma och kolla om ni sitter på denna skatt som jag suktar efter.
Jag har förstått att jag samlar på minnen........jag blir väldigt nostalgisk när jag hittar tex gamla köksattiraljer, porslin eller glas som jag druckit eller ätit ur som barn. Om jag hittar en duk jag känner igen eller egentligen vad som helst som väcker minnen....så bara måste jag köpa det.
Jag samlar på sånt som har gjort mig glad och som får mig att behålla känslan och minnet inom mig......jag vet ju inte hur länge jag kommer ha min hjärna i behåll och hur länge den kommer att fungera som den ska med minnen och så. Ingen av oss vet ju hur det kommer att bli. Därför vill jag omge mig med saker som genom sin närvaro i mitt liv, får mig att minnas och inte glömma. Jag vill kunna berätta om mitt liv och om jag glömt så är det ju tomt bara.........
Utan några minnen så föreställer jag mig att det är tomt, tyst och ensamt och ganska så glädjelöst....för idag kan jag sitta och tänka på massor av roliga saker jag varit med om, jag kan betrakta saker jag har här hemma och minnas vid vilka tillfällen jag fick eller skaffade dem och hur jag kände då......mina väggar är täckta med fotografier, mest av barnen i olika åldrar....för att jag ska minnas och inte glömma hur fantastiska de var när de var små och vilka roliga saker vi har gjort.
Jag lever i den andra halvan av mitt liv och jag hoppas att det verkligen är en halva, kanske blir den kortare än den tid jag levt, det vet jag inte. Jag vet bara att klockan går och jag vill ta tillvara alla dagar och både skapa fler minnen att spara i minnesbanken och även återuppleva sånt som jag har upplevt och där spelar saker och ting en väldigt stor roll.
Mitt skrivande är så klart till stor hjälp och jag har märkt att jag här i bloggen har börjat skriva om sånt som hänt mig som barn. Jag dokumenterar mitt liv. Och jag hoppas att mina barn och barnbarn ska finna det intressant att läsa om vem jag egentligen var.
För hur ofta lär man känna sin mamma som en människa med tankar, känslor och drömmar.......man måste bli ganska så vuxen för att förstå att hon är ju som jag........Mamma är ju så mycket mer än bara min mamma.
Jag älskar att höra mina föräldrar berätta om sina liv, som stor flicka kan jag förstå och identifiera mig på ett annat sätt än man gör som liten. Jag tycker även om att lyssna till dem som är äldre än mig, som har levt så mycket längre och har varit med om så mycket mer än mig. Det finns så mycket att lära och framför allt att känna igen sig i och även roas av.
Jag älskar att leva och jag har aldrig mått bättre trots att jag egentligen aldrig varit så sjuk som jag är nu. Motsägelsefullt? - ja absolut, men att vara lycklig och ha sinnesfrid är en förutsättning för mig för att orka med det som hände mig.
Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig för annars kommer jag ångra det i morgon när jag ännu tröttare än nu inte orkar med att gå.
Sov gott och jag hoppas innerligt att ni alla har någon intill er att krama och bli kramad av.
