Medelålders
Jag måste nog medge det, att jag räknas som en medelålders kvinna...skulle det stå om mig i tidningen så skulle det stå just så, en medelålders kvinna.
Det känns både skrämmande och mycket skönt. Skrämmande för medelålders betyder ju i sak att man är mitt i livet, har levt halva sitt liv. Bara hälften kvar då och tänk om det inte ens är det!
Å andra sidan så tänker jag att dit jag kommit idag när det gäller insikter, vetskap, erfarenheter och leverne så bär jag på så mycket rikedom, så många nycklar som många människor söker. Inte för att just mina nycklar passar alla de andra men ändå så finns det något gemensamt i sökandet efter sinnesfrid, ro och välmående och för många är åtgärderna man behöver göra, liknande.
Jag kan ibland känna ett sprudlande skratt börja långt inom mig, det bubblar sig upp genom min kropp och ut genom min mun. Skrattet sprider en lyckokänsla i hela min kropp och ebbar till slut ut i en mycket skön känsla av tillfredsställelse.
Denna känsla som kommer av att jag har tycker att jag har åstadkommit något här i livet. Inga stordåd som gett ära och berämmelse. Inget som kommer talas om i generationer efter mig. Inget som kommer skrivas om i historieböckerna.
Det jag har åstadkommit är att finna meningen med mitt liv. Finna lycka trots olyckliga händelser i mitt liv. Finna sinnesro och glädje i det lilla.
Meningen med livet är en stor fråga som driver många till undergång. De söker svaret där ute någonstans och förväntar sig ett uppenbarande som talar om vad meningen är.
Men meningen med livet är lika varierande som antalet människor på vår jord. Meningen ser olika ut för precis var och en. Alltså kan ingen annan ge dig din mening med livet, dina svar på varför.
De finns bara inom dig. Någon skrev - Gör det du tycker om att göra, så blir du lycklig - och egentligen är det så enkelt. För när vi gör det vi tycker om, skrattar åt, gläds åt och känner kärlek i, då infinner sig en känsla och det är lyckan.
Man talar om pengar, yrke, bostad osv...att det ger lycka...ja såklart om man trivs med det och med pengar kan man i vårt samhälle köpa sig tid att göra saker som ger den där känslan.
Men i små avlägsna byar i tex Afrika, där man lever i hyddor, knappt använder kläder, har inga pengar som betalningsmedel, man äter en mycket ensidig kost, har inte moderniteter som wc, rinnande rent vatten, el, IT, arbeten eller semestrar....där är man ändå lycklig.
Nu har inte jag varit i Afrika eller besökt någon annan sådan här by men jag såg en brittisk serie på tv om engelska kvinnor som under några månader bodde i byar eller följde med nomader.
Det gav en annorlunda inblick i hur de lever och även om det är långt ifrån vad vi skulle kalla lycka så är de lyckliga i sina liv. Och faktum är att flera av de brittiska kvinnorna lämnade byarna med stor sorg för det de upplevde och vad som hade hänt inom dem då de levde så spartanskt utan krav, utan jakt efter något och utan måsten, det hade de inte varit med om tidigare och de mådde bra av det. De kände frid och för första gången för många så kunde de vara helt och hållet sig själva.
Ovetandes lyckliga kanske någon tycker för infödingarna vet ju inget annat å visste de hur bra de kunde få det så skulle de vilja ha det.
Men jag undrar ja....
Varför ger det oss lycka att konsumera och köpa mer och mer saker...när man uppenbarligen kan klara sig helt utan och ändå vara lycklig?
Om jag får leva lika länge till som jag har bakom mig och med de erfarenheter och insikter jag bär nu och slippa göra om alla misstag, gå vilse i irrgångar i sökandet efter vad jag tro att jag behöver. Om jag får leva och bara glädjas åt mitt liv och åt att jag äntligen löste gåtan som jag klurat på så länge....då blir jag gammal med glädje. För hur många gånger har vi inte mött en gammal gumma eller en rynkig farbror som har det där hemlighetsfulla glittret i ögonvrån och ett hjärtligt bubblande skratt....man anar att de vet något som vi inte vet. Att livet är underbart och så snart man finner sin egen mening med livet så kan man börja leva.
Ju förr desto bättre :-)
Och för varje dag finns nya härliga saker att upptäcka genom att ha sitt sinne öppet, genom att våga tro på det omöjliga och genom att älska.
